Att sätta igång en häst efter vila

Prova att googla rubriken och du får typ en miljard svar. De flesta i någon slags samstämmighet om att vara försiktig, ta det lugnt, skritta ut i veckor, långa lugna pass rakt fram.

Så gör inte jag! För det fungerar inte för oss. Skulle jag börja med en eller två veckors skritt och trav i skogen skulle det inte bli njutbart för varken mig eller Sportkossan. Han är nämligen inte en sådan som blir het och vill springa efter att ha stått ett tag. Istället blir han lite inåtvänd, energin blir till nervositet, han går inte fram, han spänner sig, skrämmer upp sig själv och till slut exploderar han och sticker för att han ser ett löv. Och är det något jag tror skapar skador så är det en spänd häst som inte belastar sin kropp rätt!

Först och främst; hästens kropp fungerar inte som vår. De behåller muskulatur och fitness mycket längre än vad vi gör och om de är vältränade från början tappar de inte speciellt mycket under några få veckor. Sportkossan har vilat i 3.5 vecka nu, men det har varit aktiv vila. Han går ute i stora, kuperade hagar med roliga kompisar dygnet runt och vi har gått promenader som blivit längre den senaste veckan. Meningen med hans vila är att både han och jag ska få smälta det vi sysslat med under hösten, få en liten paus från just ridningen och bara chilla lite. Det är stor skillnad mot en häst som stått på box/sjukhage och därmed varit stillastående mycket mer, eller en häst på sommarbete som blivit sommarrund och därmed fått extra kilon att släpa på. Det blev inte så lång vintervila i år, för han har gått lite på halvfart i både september och oktober på grund av bröllop och min depression.

Idag är det dags att sätta igång Sportkossan! Här är min igångsättningsplan.
Torsdag – En vanlig promenad och en stunds longering. Jag vet att det här är tvärtemot vad alla säger, man ska inte börja på böjt spår! Men jag tänker att det är mycket bättre att Sportkossan får skutta av sig eventuell energi på lina och sedan hitta sin egen balans och framåtbjudning. Sitter jag på är det så lätt att jag pressar på honom för att han ska gå fram, och då blir han spänd, jobbar inte med musklerna optimalt och lägger då mer belastning på senor och leder. Alltså tvärtemot vad vi vill! Jag tror inte att ”risken” med en stund på böjt spår är större än risken att sitta på en spänd häst i skogen flera dagar i rad.
Fredag – Vi går till ridhuset (som är större än vår paddock och har ett annat underlag) och galopperar. Återigen ett stort ”don’t” i igångsättning av häst! Jag hade tänkt jobba honom i låg form och se till att han hittar balansen och framåtbjudningen med mig på ryggen. Bli avslappnade och fokuserade utan att behöva deala med allt överraskande som finns i skogen, här ska vi bara slappna av och bli lösgjorda. Raka spår, mjuka hörn och såklart inte timmavis med trav och galopp. Återigen tror jag att detta är bättre än att strutta omkring i skogen i form av en nervös dromedar.
Lördag och söndag – Nu är vi redo! Nu rider vi ut med sällskap, lugnt och stilla i skritt och trav. Varierat underlag, lite backar och lite skogsstigar så vi får lyfta på fötterna.
Måndag – Vila. Man ska inte ta ut sig alldeles 😉
Tisdag till Söndag – Här får vi vara lite flexibla beroende på väder och vind. Januari i södra Sverige bjuder ofta på underkylt slask, vilket lägger sig på alla ytor som en fin hinna av is. Stenhårt, ashalt och broddar hjälper inte. Målet är att kunna rida ut, roadwork, mycket trav, lite backar och en och annan (förhoppningsvis) stillsam galopp, men i värsta fall får någon dag spenderas i ridhuset. I så fall går vi nog över några bommar och övar våra skänkelvikningar. Fokus den här veckan är att Sportkossan går rakt fram till bettet och jobbar genom hela kroppen.

Sportkossan efter första dagens arbete efter betet förra året. 20 minuters jobb var så utmattande att han var tvungen att lägga sig ner…

Därefter följer två veckors lättare ”vanligt” arbete. Min fälttävlansgrupp startar upp! Hemma varierar vi mellan lite lugn WE (lösgörande & miljöträning), kanske någon dressyrträning och vanliga uteritter med klättring och nån längre galopp. Först efter dessa två veckor kommer mer krävande arbete med lite snabbare galopper, längre konditionspass och mer samlande dressyr/WEövningar.

Det ryktas även om en inomhusterräng i Vinslöv i Januari! Vafan, tänker ni, ska hon BÖRJA med fasta hinder? Ska det inte börjas med bommar och gymnastikhoppning? Nja, tänker jag, inte för oss. När Sportkossan har vilat är det lätt att han glömmer bort att han kan länga galoppen och ta ut sprången, istället paddlar han på i fyrtakt och är bakom skänkeln. Lägger man då fram bommar och småhinder bromsas han upp ännu mer och liksom häver sig över utan ryggverksamhet och bommarna yr! Inte bra för vare sig framåtbjudningen eller självförtroendet. Att däremot hoppa små inbjudande lådor och stockar på långa snälla linjer för att hitta bjudning och flyt tror jag är mycket bättre. Sportkossan får naturlig framåtanda och hoppar bättre på fasta hinder! Vi håller oss såklart på den låga höjden och ser till att ha roligt och inte sätta någon press på varken mig eller kossan.

Man får helt enkelt anpassa sig och göra det man tror är bäst för den häst man har. Hade det gällt min andra häst, gamla Rallyfarfar, hade jag kunnat hoppa upp och skritta i skogen som man ”ska” med en gång. Rallyfarfar är nämligen noll spänd eller rädd och har naturligt sprutt under dojorna, vilket innebär att han är mycket lättare att få till riktigt arbete än barnbarnet… 🙂 Han gör liksom något mer konstruktivt med sin överskottsenergi. Hade jag däremot börjat med inneterräng med honom hade vi nog hoppat ut ur ridhuset! Rallyfarfar är en sådan häst som behöver små kluriga hinder för att vänta, stanna upp, tänka och jobba istället för att flänga runt och försöka spränga ljudvallen. Sportkossan har *ta i trä* aldrig varit halt och Rallyfarfar är 26 år ung utan skador, så jag tar det som ett kvitto på att jag gör någonting rätt.

Blir det nån snögalopp i år? Vi har sulor och brodd redo just in case.

Läs gärna Ponnymammans utmärka inlägg där Anna Hassö delar med sig av sina tips. Jag skrev mitt inlägg innan jag läste detta, så det var ju trevligt att ett proffs bekräftade det jag har tänkt.

Promenad och lastpallar

Idag var det strålande solsken och härligt krispiga minusgrader! Jag började dagen med att skälla på min tv. Är det något jag blir helt vansinnig på så är det när teknik inte fungerar och när min mat inte är rätt konstistens. Så när jag hade hällt upp exakt lagom mycket flingor och exakt lagom mycket havregurt och förberett Scrubs så att det bara var att trycka på ”play” när jag var redo så att jag kunde äta flingorna utan att de blev en saggig gröt fungerade det givetvis inte. Jag kunde riktigt känna hur blodet pulserade i öronen! Och sen när jag väl fick igång det var flingorna mjuka, kaffet kallt och jag var SUR.

Är det här för att jag har diverse diagnoser eller är det här helt och hållet min idiotiska personlighet?

Nåja, jag ryckte upp mig och åkte till stallet för en stillsam promenad i vintersolen. Det börjar bli dags för igångsättning av Sportkossan så jag tänkte börja med lite skogspromenader. Vi har promenerat med bara grimma lite då och då under vilan och det har alltid gått bra, men idag tog jag av någon anledning träns, handskar och hjälm. Och det var extremt bra gjort, för Stollkossan visade sig från sin allra finaste knassida! Han övade drakljud, ögonvitsvisning, gå ovanpå matte, plötsliga statyanfall, passage samt blandade småhopp.

Sportkossan har en liten egenhet och det är att han ”glömmer” så otroligt lätt. Så efter några veckor där jag inte hanterat honom dagligen kan han inte NÅGONTING. Så då får man bossa runt honom lite, gräla på honom, ta fram stränga rösten och vara supernoga. Ja, kommandot för halt betyder fortfarande stanna och inte gå sidledes. Därefter ska man fortfarande stå still och inte tramsa runt och puttas med bogen. Och så vidare… Efter en halvtimme hade vi dock etablerat att det var visst matte som bestämde ändå och hon blir sur om man försöker gå över henne eller springa runt för att man ser en höna.

Skugga & GLAD kossa!

Han kan vara lite svår att läsa ibland, men jag har lärt mig att när han är rädd och spänd vänder han det inåt och blir långsam varvat med plötsliga galopper, huvudet upp och ryggen ner och stel som en planka. Då kan jag inte skälla på honom, utan bara vara lugn men bestämd. När han däremot har Akut Bensprattel pga överskottsenergi (som idag) blir han kvick, samlar sig, kröker på nacken och studsar på stället som en ponny. Ibland försöker han bocka (det är jättegulligt för han kan inte, en gång slängde han in halva sig själv in i en trädstam när han skulle försöka). Det brukar jag mest tycka är lite kul, för det är så långt ifrån hans vanliga humpty dumpty-humör, så jag brukar mest hålla i mig lite och önska att han kunde visa liiiite av detta på en dressyrbana någon gång. Men går det överstyr och han gör mer än bara studsa (typ hoppar in i träd) får jag ryta till lite. Han är väldigt känslig för rösten så jag brukar bara behöva göra det en gång, sen skärper han sig. Han är en sådan häst som behöver tydliga gränser, och massa beröm innanför de gränserna. Vissa hästar blir ju typ förolämpade om man säger till dem, men Sportkossan blir mer ”jaha, ja just det, nä förlåt, jag skärper mig!”.

Medan han åt hink-mat (OMG VA GOTT!) bar jag ner några lastpallar som jag fått av jobbet typ i augusti men som tills nu stått ungefär mitt på gårdsplanen (ta tag i saker är inte min grej…) till paddocken där de ska vara. Nu ska jag ”bara” säkra dem så att man inte slår ihjäl sig om man landar i dem, sen har jag mitt första terränghinder! Man kan sätta ris i överkant också, team chasingstil! Så nån gång 2018 är det nog färdigt!

Dagens outfit; underställströja från Uniqlo, långkalsonger från Craft samt omaka och håliga strumpor från Primark! #stylebylisa

Vilats vara. Eller icke vara.

När ska hästen vila? Hur länge? Vintervila? Sommarbete? Vilodagar? Såna här frågor ställer varje hästägare sig och alla gör olika och tycker såklart att just de gör rätt.

Vila är viktigt. Men hur viktigt? Och för vem? Vissa menar att hästen behöver vilan för att smälta det den lär sig, ”mogna”, läka små skavanker som man inte vet om, vila skallen, vila musklerna. Andra menar att hästar är arbetsdjur och att vilan är mer till för människorna. De flesta hästmänniskor vet ju hur det kan kännas efter en vila; att allt har liksom fallit på plats hos hästen. Men då är ju frågan om allt känns bättre för att en själv har vilat upp sig lite och kommer tillbaka i sadeln med mer energi och nya mål? Och det är väl inget fel med det!? Om du vill vintervila din häst för att du hatar mörker, kyla, storm, lera, isgata och snöblask så är det väl 100% okej?

Jag tycker generellt att vi hästmänniskor är alldeles för dåliga på att vila. Vi ska göra allt och vi ska göra det perfekt, alltid. Även om vi inte känner för det. Även om vi har ett heltidsjobb som kör slut på oss och vi hellre skulle vilja borra ner näsan i hästens leriga päls och ANDAS än att rida den där dressyrträningen. Men vem gör vi det för, egentligen? Är det ett misslyckande att säga att ”idag orkar jag inte”? Är man lat då? Mår hästen dåligt? Är man en sämre människa för att man hellre vill kolla på netflix och käka chips än hålla sig till sin rigorösa träningsplan?

Svar: nej. Om du inte siktar på OS kan du nog göra vad fan du vill.

Supernöjd Sportkossa förra vintern, efter att han stuckit med mig genom halva Asarum... Sen galopperade jag inte ute på flera månader!
Supernöjd Sportkossa förra vintern, efter att han stuckit med mig genom halva Asarum… Sen galopperade jag inte ute på flera månader!

Jag kämpade förra vintern. Två uppstallade hästar i (ibland två olika) kollektivstall. Ut och in och fodringar och mockande och påsar och hinkar. Rasthagen frös och smälte och snöade och töade och frös igen så sportkossan och hans vänner rörde sig inte mycket. 16h per dag på box. Underlaget tillät stillsam skritt eller ridhus. Varje ridtur klassades som äventyrssport pga nipprig överskottsenergikossa och jag ville inget hellre än att lägga av. Såklart kunde jag inte låta sportkossan vila för jag var livrädd att han skulle få kolik för att han stod stilla så mycket. Men jag lärde mig av mina misstag. Idag går han på lösdrift med stora hagar. Så den här vintern kan jag låta honom vila utan att han mår dåligt. Aldrig mer uppstallning för mig och sportkossan!

Nästa vecka trappar jag ner och sedan ska han vila över jul och nyår. Eller snarare; JAG ska vila! Sportkossan kan springa i sin gigantiska hage om han känner för det 😉 I januari börjar ju träningarna igen och jag vill ha massa mental energi för alla skojigheter som väntar i vår! Längtar redan till terrängbanan och det gör sportkossan med.

Älskar den här bilden från vår allra första terrängträning våren 2015!
Älskar den här bilden från vår allra första terrängträning våren 2015!

Hur tänker ni kring vila?