WE – igen

Började med att gå en promenad i vår närmaste skog. Där brukar det ALDRIG gå någon, möjligtvis grannen med sin hund. Idag kom det en fet lastbil! Fattade inte vart han skulle och varför, men tur att Sportkossan bryr sig exakt noll om bullrande maskiner. Han tyckte nog mest det var synd att han inte fick äta gräs medan den passerade…

WE-banan från igår stod kvar så jag tänkte att det är lika bra att repetera gårdagen lite. Om man ska se saker positivt (och det ska man väl?) finns det faktiskt fördelar med min onda rygg just nu. Jag kan inte spänna mig och omedvetet sitta emot, för då gör det ont. Kan absolut inte klämma med skänklarna. Och orkar inte sätta på mig stövlarna med sporrar (det är så långt ner liksom!) så jag rider i mina vanliga stallskor. Väldigt avslöjande vill jag lova! När ryggen är läkt kommer jag ha världens bästa sits och Sportkossan vara så framme för skänkeln att det är löjligt 😉 Just nu är det dock lite kämpigt. Men det gick fint trots allt.

Tog banan i skritt en gång och sedan i trav. Försökte bara fokusera på kontakten och framme för skänkeln, sedan fick hindrena gå lite hursomhelst. Vet inte riktigt vad vi sysslar med i sidepassen, men kommer inte kunna tävla LA på ett bra tag så det behöver vi inte oroa oss för 🙂 Sportkossan var hursomhelst jätteduktig och det är så roligt att ha en konkret plan och system och mål med sin ridning. Sen att det kommer ta tiiiiid för oss att hålla den här kontakten och ridningen ett helt ridpass gör inget – då håller vi oss sysselsatta iallafall 🙂

Gymnastikhoppning och lydnadsövningar

Gissa om jag blev lättad igår när jag kom till stallet och Sportkossan varken var öm eller halt eller hade några som helst synliga skador i hoven efter stentrampet i förrgår. Hoppas att det håller i sig och att det inte är något som ligger och gottar sig för att sedan blossa upp som en otrevlig överraskning!

Många av fälttävlanshästarna hade hoppat inneterräng i helgen, så därför passade det extra bra att jobba lite med gymnastikhoppning och lydnad på gårdagens träning i fälttävlansgruppen. Sportkossan tycker att såna här små hinder och bommar där man ska sätta ner fötterna på rätt ställe och inte drulla in i saker är vääääldigt onödigt och rätt meningslöst. Speciellt det där med att hålla igång galoppen i små svängar är jobbigt. Med andra ord var detta precis det vi behövde!

Vi började med några övningar där vi hoppade studs och lydnadshinder på böjt spår och även gjorde några hörnpasseringar med bommar och koner. Det gick faktiskt ganska bra även om Sportkossan inte var jätteentusiastisk. Jag försökte återskapa lite av den där kontakten vi jobbar med i dressyren och stundtals kändes han jättefin! Kunde både öka och minska i lätt sits i balans. Stundtals kände jag mig bara hård i handen och ”hård” i skänklarna, men det är ju alltid så när man ska införa något nytt i sin ridning; man får verkligen känna av vad som är lagom! Jag tror att Sportkossan förlåter mig. Det jag måste tänka på även i hoppsadeln är att jag inte trycker ner handen utan att den är uppe. Det blir ju lite annan vinkel i armarna och annan känsla i lätt sits och då har jag lätt för att bli för låg i handen. Fick mycket finare kontakt när jag (stundtals) kom på det och höjde handen.

Därefter var det en liten studsserie på rakt spår där vi skulle bryta av och rida genom ”hörnen” (tyvärr kom inte hörnen med på film av någon anledning). Det var MYCKET roligare att hoppa rakt fram tyckte Sportkossan, för då fattar man ju vart man ska! Han hoppade jättefint där och tog verkligen tag i hindrena. Och avsaktningar är ju vårt paradnummer så där fick vi glänsa lite.

Avslutade med en lydnadsbana, sist i filmen. Vi var sist så vi hade nog hunnit somna lite, för där fick jag verkligen jobba att hålla igång galoppen i svängarna! Mycket nyttigt. Trots lite drullande med hindret på den lilla volten kändes det jättebra överlag. Nu känner vi oss peppade för lite banhoppning faktiskt, så vi kan jobba på den där stora, runda galoppen.

Men bäst av allt var nog att jag inte hade ångest. Vanligtvis om jag ska göra något på kvällen brukar jag gå och stressa över det hela dagen, men det gjorde jag inte igår. Och sen brukar jag må dåligt av hela proceduren att komma iväg med hästen, det känns liksom som ett jättestort projekt med jättemånga steg innan man faktiskt är på plats och rider. Och sen är jag såklart alltid lite nervös inför hoppning. Så sammantaget brukar jag få kämpa ganska mycket med att åka och träna, så det var jätteroligt att min hjärna var helt med mig igår! Nu ska jag bara fundera på varför det blev så och försöka återskapa det, hm…

Sherlock och konditionsträning

Idag har varit en härligt lugn dag, och det behövde jag efter gårdagen som med mina mått mätt var intensiv. Jag har börjat se om alla avsnitt av Sherlock eftersom jag vill kolla på de nya avsnitten och inte kommer ihåg nånting av vad som händer i de gamla. Jag långtidsförvarar tydligen inte tv-serier i mitt minnespalats så jag tycker det är lika spännande som när jag såg dem för första gången. Jag började kolla på Sherlock när jag bodde i London och de höll på att filma överallt i stan. Det är kul att kolla på igen för jag känner igen många av ställena och bara ”åh jag bodde där bakom mordplatsen!” haha. Baker St ligger ju i samma område som Hyde Park Stables så det väcker lite minnen när de åker runt kring Paddington och Belgravia och alla mews. Men känner också att jag är väldigt glad att jag inte bor där längre! Nån gång vill jag åka dit utan att ha en spelning där utan bara slappna av lite och njuta av staden, vilket man inte direkt gör när man bor där.

När jag hade sett på Hounds Of Baskerville åkte jag till stallet. Efter gårdagens hoppning där Sportkossans ork tröt på slutet kände jag mig supermotiverad att fortsätta träna. Jag har inget fast ridschema eftersom min ork varierar så mycket och om jag är för ambitiös i min planering känns det som ett misslyckande om jag inte gör det jag hade tänkt. Men jag försöker ha ett hoppass, ett dressyrpass, ett konditionspass och ett klätterpass i veckan. De andra dagarna är fri lek efter ork och möjlighet.

Idag var det lite kondition som gällde. Jag har en favoritrunda som är ganska lång och som har en bra slinga på grusväg där man kan rida i valfritt tempo och det är min ”konditonsrunda”. Vägen är lite kuperad och svänger lite hit och dit så det blir naturliga tempoväxlingar och avstämningar, precis som på en terrängbana. Målet är att orka galoppera i tävlingsgalopp (450-490m/min) ett helt varv och ändå ha energi kvar. Slingan är ganska exakt 2 km och det är väl vad en H90bana är på (rätta mig om jag har fel). Det är såklart långt kvar tills dess, men jag har en plan som jag följer som långsamt ska ta oss dit! Idag var det balanserad trav som gällde och det var nog så jobbigt! Mycket för att det hade kommit en del snö under natten och allt var VITT och det var SKITKONSTIGT så då måste ju Sportkossan stanna och glo på allt. Så piloten fick jobba lite också 🙂 Till slut travade han dock på fint och bjöd in i handen så skam den som ger sig. Så härligt med lite snö och någon plusgrad, för då är det mjukt och plant underlag och är man utrustad med sulor och broddar kan man rida precis som man vill!

Sportkossan passar på att spana efter skogstroll medan piloten fipplar med kameran!

Är dock SJUKT missnöjd med min martingal som jag har använt EN gång. Trasig! Okej att Hööks inte har den bästa kvaliten men det ska ju inte gå sönder omedelbart. Nu orkar jag inte köra till Hööks mer så antingen får jag fixa det själv, sura varje gång jag använder den eller skicka tillbaka den för byte. Lutar åt alternativ 2 om jag känner mig själv rätt… Jag är inte den som tar tag i saker och om jag gör det kommer nog aktiviteten ”byte av martingal” typ sist på listan.

Tack, Hööks!

 

Markarbete

Igår var jag ju och köpte en ny sadelgjord eftersom den gamla inte passade den nya sadeln; den var för lång helt enkelt. Så jag köpte en storlek mindre och trodde att det skulle funka. Gjorde det det? NEJDÅ. Den gick inte runt, det fattades flera centimeter. Då fattade jag att det elastiska på min gamla sadelgjord hade töjts och slitits ut så mycket att den blivit lite för elastisk. Så jag behöver en ny sadelgjord i samma storlek men med nya ”fräscha” elastiska bitar som man inte kan dra ut typ 2 dm. SUCK. Det hade jag ju kunnat komma på innan! Så nu måste jag på något sätt återigen ta mig till en Hööksbutik och byta. Bara det att det är 6 mil till närmsta butik så det blir ju ett Projekt för mig om jag ska göra det själv. Men jag vill gärna ha en ordentlig sadelgjord till hoppträningen på tisdag. Så frågan är om jag orkar både köra till Hööks och rida imorgon eller om det är en dum idé? Jag antar att jag inte vet förrän jag har provat…

Hursomhelst. Iförda en gammal rostig sadelgjord jag hittade i sadelkammaren gick vi till ridhuset för att provhoppa den nya sadeln. När jag kom dit höll Per på att rida en av sina fina hästar. Man blir så imponerad och inspirerad av att se när han rider; inga sporrar, inget spö, inget bett. Piaff, seriebyten och galoppiruetter och hästen såg verkligen glad och avslappnad ut. Plus att jag skärper mig och blir mycket mer noggrann, för tänk om han skulle råka kolla när jag klantar mig och drar till i tygeln eller trycker med skänkeln utan att få respons! Mycket skämmigt! 😉

Började med att värma upp över travbommar innanför en långsida; varierade med tempoväxlingar på andra långsidan och skänkelvikningar innan bommarna. Sportkossan tappar ibland balansen över bommar eftersom han då måste både lyfta på benen OCH arbeta med ryggen samtidigt och det är klurigt. Så då gjorde jag en skänkelvikning in från långsidan, travade rakt över bommarna och sedan skänkelvikning ut mot långsidan igen. Det funkade och han blev mycket stabilare i formen över bommarna.

Sedan skuttade vi över några sockerbitar! Det var ROLIGT tyckte Sportkossan men hindrena hade ju kunnat vara lite högre… Jag försäkrade honom om att de kommer bli högre om ett litet tag, han är ju inte riktigt igång ännu! Första gångerna hade han totalt glömt hur man gör för att landa i rätt galopp, men efter några gånger kom han på det. Jag red också bra om jag får säga det själv, hade någotsånär bra galopp och grejade inte innan hindrena. Jag har väldigt lätt för att greja och lägga rätt och trycka av, och det är ju extremt onödigt eftersom Sportkossan numera kan det mycket bättre själv. Alltså: hitta galoppen och mjukna innan hindrena. Hur svårt kan det vara? Nu är vi PEPP inför tisdagens hoppträning! Om jag hittar en sadelgjord alltså…

 

Plötsligt i Vinslöv del 1

Igår var det inneterräng för superduktiga Hanna Berg! Det var en väldigt lång dag så jag orkade inte skriva, men nu ska jag försöka sammanfatta hur det var. Jag var väldigt nervös innan och när vi lastade ur men när jag hade suttit upp kände jag mig bara förväntansfull! Här var vi, jag och min bästa vän, och vi skulle ha jätteroligt!

Tomtenisse ett och två i Vinslöv!
Tomtenisse ett och två i Vinslöv!

Sporkossan kändes fin och glad och jag höll nerver och händer i styr på framhoppningen. Vi hoppade lite enkla stockar på stora linjer och det bara flöt på och kändes jättebra. Jag brukar tycka det är jättejobbigt när fem ekipage ska hoppa ström och blir jättestressad, men det funkade fint här. Alla i gruppen hade ungefär samma tempo och bra koll på sina hästar och tog hänsyn till varandra. Vilken skillnad mot vissa grupper jag hoppat i där alla bara kör sitt race och är överallt och ingenstans! Jag hade tänkt berätta för Hanna innan att det ibland kan bli lite mycket för mig vid sådana tillfällen, men det behövde jag inte idag! Hanna skapade också en väldigt avslappnad stämning där jag kände att jag fick ta den tid jag behövde. Det kan bli väldigt stressigt i min hjärna och jag vet ju att det är bra om en är lite effektiv för då hinns det hoppa mera, men det leder också till att jag kan göra rätt sopiga igångsättningar och inte presentera hindrena på ett bra sätt. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Men så var det iallafall inte igår.

Jag och Sportkossan är inte så rutinerade i terrängen, så vi var lite mellan två nivåer där lätta (typ 80) kändes lite lågt medan svåra (90-1m) kändes lite väl svårt. Höjdmässigt var det inga problem, Sporkossan hoppar bättre på lite höjd, men vissa linjer var lite krångliga och framför allt långa. Ute i terrängen när man har längre tid mellan hindrena är det lättare att nå fram, men i ridhus har vi ännu lite svårt att plocka fram den där lite längre galoppen. Vi gjorde en mix där vi hoppade de enstaka stora hindrena men höll oss på de låga när det var linjer. Det kändes bra! Jag ville ju utmana mig själv lite men samtidigt är det ju värdelöst att rida mot en lång linje med tre fasta 1mhinder och inte veta om man når fram!

Vi brukar ha nagellack efter hoppträningar men det här var en ny variant.
Vi brukar ha nagellack efter hoppträningar men det här var en ny variant.

Sportkossan var otroligt duktig. Han tittade inte på nånting och bara hoppade ALLT! Han var uppe och klättrade på en stor låda dock som vi kom helt knasigt på. Han hoppade liksom halvt och sen när han hade frambenen över kom han på att nä, det här funkar nog inte… Då fick vi klättra tillbaka! Nästa gång FLÖG han och hoppade s-båge över vatten till spets av bara farten. Duktig 🙂 Sen hade han rödfärg över hela frambenen så det såg väldigt dramatiskt ut… Tyvärr eller kanske som tur var fastnade detta inte på film 🙂

Min man filmade en hel del men vårt internet har lagt av så jag kommer inte kunna ladda upp filmerna förrän jag tar mig någonstans med wi-fi! Och idag ska jag hämta halm och gå på clinic med Alex Zetterman så nån wi-fi blir det inte idag. Håll till godo med några bilder sålänge!

Fina juliga hinder! Vilket jobb att fixa allt det här, bra gjort Vinslövs RF!
Fina juliga hinder! Vilket jobb att fixa allt det här, bra gjort Vinslövs RF!

Efter träningen var det lite paus och sedan var det en liten tävling! Men det får nog bli ett nytt inlägg 🙂

Femånnhalvan

Vi har en ganska liten paddock som med en del god vilja är 20x40m. Med rätt mycket god vilja. Underlaget varierar mellan att vara ishalt, knöligt, geggigt eller för torrt och hårt. Men den är plan och inhägnad och det finns lite hinder och mina WE-grejer får stå framme lite hur jag vill så jag klagar inte!

Dock är den inte optimal att hoppa i för en sportkossa som behöver mycket plats för att komma igång och komma till sin rätt. Så här kör vi mest bommar, gymnastikhoppning och lydnadshinder. Sportkossan är inte lysande på travhoppning, för det kräver ju lite koordination och styrka istället för att flänga på i galopp, så det försöker jag göra ganska ofta fast jag själv tycker det är rätt trist 🙂

Idag värmde jag upp på en liten upphöjd galoppbom vid ena långsidan. Inga konstigheter, bara en bra galopp och så ska han själv få taxera lite och komma rätt på den. Jag vet att jag på tävling ofta ”freeze up” och gör ingenting vettigt alls så då vill jag att sportkossan ska känna sig trygg i att ta lite egna beslut. En filosofi som säkert inte fungerar på alla hästar, men så vill jag ha det.

Gick vidare med travbommar till ett litet kryss och sedan den gamla klassikern 5.5an. Alltså travbom -> kryss -> 5.5m -> oxer. Avslutade på 95 cm ut och det kändes bra. Jag vill inte hoppa mycket högre än så på vår trånga ridbana. Gjorde detta i vänster varv så nästa vecka får jag göra det i höger varv så det blir jämnt 😉 Alla sätt är bra! Hoppa är det bästa sportkossan vet så han är alltid pigg när det står hinder framme. Och sen kopplar han av totalt i pauserna mellan sprången som en riktig tävlingshäst 🙂 Man ska ju inte slösa energi i onödan!

image
I vår har jag fått en fast plats i en fälttävlansgrupp! Peppen! Såhär såg det ut i våras när jag var reserv.

Sedan kom min stallkompis ner till banan och jag hade en liten hopplektion för henne. Jag tycker det är jätteroligt att lära ut, men en halvtimmes privatlektion är ju inte detsamma som att ha tretton barnlektioner i veckan… Jag saknar att undervisa så på ett sätt är det synd att jag inte klarar av mer.