Ändrade planer och fri tillgång

Precis när jag skrivit inlägget om att sätta igång en häst efter vila fick jag ett sms att min arbetslivsresurs vill flytta vårt möte till klockan tolv istället för klockan två. Vilket innebär att jag fick kasta om allt i min planering för dagen och det är jag INTE bra på. Jag måste verkligen förtydliga att om vi bestämmer en tid så får den inte ändras om det inte är jättespeciella omständigheter. Och verkligen inte samma dag! Då är det bättre att ställa in.

Jag ringde min man och tänkte egentligen bara fråga vad han tyckte att jag skulle göra, han brukar vara mycket bättre på att veta vad jag mår bäst av i sådana här situationer än jag själv. Men när jag skulle förklara vad som hade hänt började jag gråta, och då insåg jag lite själv att det här var nog jobbigare än vad jag trodde från början. Nästa gång får jag komma ihåg det och säga att nej, det går faktiskt inte att ändra tiden.

Så idag blev liksom inte av kändes det som. Jag åkte och lämnade tillbaka lillfläcken (jag skulle aldrig orka ha en egen hund men jag saknar redan att inte ha henne här!), och körde inom stallet för att kolla till Sportkossan. Ridbanan var bottenfrusen, liksom allt vatten och det blåste fortfarande halv storm. Jag bestämde mig för att jag varken hade tid eller lust att aktivera honom. Så typiskt! Det har varit idealiskt ridväder hela vilan och så nu när jag är på gång igen så krånglar allt till sig. Men nu ska jag försöka vara duktig och ta mitt eget råd: DET ÄR OKEJ! Några dagar hit eller dit spelar ingen roll. Däremot spelar det roll om jag fryser ihjäl, om Sportkossan halkar och fläker sig eller vi får ett träd i huvudet.

Nam nam nam!

Sportkossan sa att han struntar i vilket. Han var glad för han har nämligen fått fri tillgång på hösilage! Han går på lösdrift, men hans lösdriftskompisar behöver äta ungefär hälften så mycket som han. Så på dagarna får han gå i en hage med två uppstallade hästar som behöver äta mycket. Men det blir ju ett himla packande av påsar, lunchfodringar och sånt där, och det vill jag ju inte, för min egen skull. Vi har dock ingen traktor i stallet så vi har inte haft möjlighet att köra ut storbalar i hagen. Men så kom jag på en ganska lysande idé; om vi frågade bonden snällt kanske han kunde köra ut några balar i hagen direkt? Det kunde han! Så igår placerade han ut sex inplastade balar i hagen på lite olika ställen och vi öppnade en av dem. Förutom att det var OTROLIGT mystiskt att det plötsligt stod vita bollar i hagen tyckte hästarna det var utmärkt! Idag stod de alla tre och åt när jag kom, men de gick också runt lite och lekte och flummade runt som hästar gör. Sportkossan gick dessutom ifrån maten för att snacka lite med mig! Så det verkar inte som att någon av dem hetsäter eller att någon blir utan. No more lunchfodring! Påsar måste jag fortfarande packa till kvällen i lösdriften men det är ju lite skillnad på att packa sju påsar i veckan eller tjugoen. Jag hoppas detta funkar nu. Ännu ett steg mot att bokstavsanpassa min hästhållning!

Promenad och lastpallar

Idag var det strålande solsken och härligt krispiga minusgrader! Jag började dagen med att skälla på min tv. Är det något jag blir helt vansinnig på så är det när teknik inte fungerar och när min mat inte är rätt konstistens. Så när jag hade hällt upp exakt lagom mycket flingor och exakt lagom mycket havregurt och förberett Scrubs så att det bara var att trycka på ”play” när jag var redo så att jag kunde äta flingorna utan att de blev en saggig gröt fungerade det givetvis inte. Jag kunde riktigt känna hur blodet pulserade i öronen! Och sen när jag väl fick igång det var flingorna mjuka, kaffet kallt och jag var SUR.

Är det här för att jag har diverse diagnoser eller är det här helt och hållet min idiotiska personlighet?

Nåja, jag ryckte upp mig och åkte till stallet för en stillsam promenad i vintersolen. Det börjar bli dags för igångsättning av Sportkossan så jag tänkte börja med lite skogspromenader. Vi har promenerat med bara grimma lite då och då under vilan och det har alltid gått bra, men idag tog jag av någon anledning träns, handskar och hjälm. Och det var extremt bra gjort, för Stollkossan visade sig från sin allra finaste knassida! Han övade drakljud, ögonvitsvisning, gå ovanpå matte, plötsliga statyanfall, passage samt blandade småhopp.

Sportkossan har en liten egenhet och det är att han ”glömmer” så otroligt lätt. Så efter några veckor där jag inte hanterat honom dagligen kan han inte NÅGONTING. Så då får man bossa runt honom lite, gräla på honom, ta fram stränga rösten och vara supernoga. Ja, kommandot för halt betyder fortfarande stanna och inte gå sidledes. Därefter ska man fortfarande stå still och inte tramsa runt och puttas med bogen. Och så vidare… Efter en halvtimme hade vi dock etablerat att det var visst matte som bestämde ändå och hon blir sur om man försöker gå över henne eller springa runt för att man ser en höna.

Skugga & GLAD kossa!

Han kan vara lite svår att läsa ibland, men jag har lärt mig att när han är rädd och spänd vänder han det inåt och blir långsam varvat med plötsliga galopper, huvudet upp och ryggen ner och stel som en planka. Då kan jag inte skälla på honom, utan bara vara lugn men bestämd. När han däremot har Akut Bensprattel pga överskottsenergi (som idag) blir han kvick, samlar sig, kröker på nacken och studsar på stället som en ponny. Ibland försöker han bocka (det är jättegulligt för han kan inte, en gång slängde han in halva sig själv in i en trädstam när han skulle försöka). Det brukar jag mest tycka är lite kul, för det är så långt ifrån hans vanliga humpty dumpty-humör, så jag brukar mest hålla i mig lite och önska att han kunde visa liiiite av detta på en dressyrbana någon gång. Men går det överstyr och han gör mer än bara studsa (typ hoppar in i träd) får jag ryta till lite. Han är väldigt känslig för rösten så jag brukar bara behöva göra det en gång, sen skärper han sig. Han är en sådan häst som behöver tydliga gränser, och massa beröm innanför de gränserna. Vissa hästar blir ju typ förolämpade om man säger till dem, men Sportkossan blir mer ”jaha, ja just det, nä förlåt, jag skärper mig!”.

Medan han åt hink-mat (OMG VA GOTT!) bar jag ner några lastpallar som jag fått av jobbet typ i augusti men som tills nu stått ungefär mitt på gårdsplanen (ta tag i saker är inte min grej…) till paddocken där de ska vara. Nu ska jag ”bara” säkra dem så att man inte slår ihjäl sig om man landar i dem, sen har jag mitt första terränghinder! Man kan sätta ris i överkant också, team chasingstil! Så nån gång 2018 är det nog färdigt!

Dagens outfit; underställströja från Uniqlo, långkalsonger från Craft samt omaka och håliga strumpor från Primark! #stylebylisa

Ångest och semesterkossa

Ibland går det bra och ibland går det dåligt. Idag skulle jag träffat några gamla skolkompisar som jag inte träffat på typ hundra år och jag såg jättemycket fram emot det. Men PANG så slog ångesten till med full kraft. Det finns inte en chans att jag skulle kunnat gå, gråtfärdig, skakar och mår illa av ångest. Jag försöker följa mina egna råd och tycka det är okej att ställa in saker men det är så jäkla svårt! Så fort något är lite lite utanför min extremt snäva komfortzon så går min hjärna i totalt baklås. Jag vet ju att jag skulle tycka det var jätteroligt när jag väl kom dit, men det känns bara som en totalt övermäktig uppgift.

Det är märkligt att jag som ändå har en rätt okej sjukdomsinsikt inte har någon sjukdomsinsikt alls. Jag vet ju mycket väl i teorin att jag har ångest och att saker tar väääääldigt olika mycket energi beroende på sammanhanget och även att ångesten kan komma helt out of the blue. Men ändå är det så svårt att förutse, för när jag har stunder då jag mår bra kan jag liksom inte föreställa mig att jag kan må dåligt. Det är så himla konstigt och så jäkla svårt att acceptera!

Nu har iallafall fodrat hästar och klappat hund. Det ligger inom min komfortzon så därför är det ibland genomförbart trots ångesten. Även om det för normala människor är ”ja men om du kan fodra och prata med folk i stallet kan du väl äta lunch med dina kompisar?”. TYDLIGEN INTE. Jag blir så trött på mig själv.
Det var iallafall jättebra med häst-och-hund-och-fika-terapi! Sportkossan tar väldigt allvarligt på det här med semester. Det är mycket viktigt att man är så smutsig det bara går (gärna UNDER täcket, vilket kan vara svårt att lyckas med men det gäller att öva nedsmutsning så mycket det går!), att grimman hänger på trekvart eller helst ligger nedtrampad i leran och att manen får vara lång och härlig och fladdra i vinden.

HEEEEJ! Det är inte så att du har mat?
HEEEEJ! Det är inte så att du har mat?
Hur var det nu med den här maten?
Hur var det nu med den här maten?
Alltså? Matte? Jag svälter ihjäl här!
Alltså? Matte? Jag svälter ihjäl här!
Sportkossan från sin bästa och hårigaste sida. Funderar på att låta manen vara lång och omfamna Scruffy Cob-looken? Han har redan hovskägg ner till marken, så lång man och pannlugg hade liksom fulländat det!
Sportkossan från sin bästa och hårigaste sida. Funderar på att låta manen vara lång och omfamna Scruffy Cob-looken? Han har redan hovskägg ner till marken, så lång man och pannlugg hade liksom fulländat det!

Men sen tror jag också att han är lite uttråkad, för idag lämnade han maten för att snacka med mig och sen stod han vid grinden och kollade in vad jag gjorde ända tills jag åkte hem. Eller så ville han bara ha annan, godare mat, sån mat man får i hink! Jättestor skillnad på pås-mat (gott!) och hink-mat (helt obeskrivligt jäklarns underbart utsökt!) fast det är i grunden samma sak.

Tandläkarbesök

Idag har Sportkossan varit på sin första tandkontroll! Han blev kollad i England strax innan jag köpte honom och sedan har han inte visat några tecken på munproblem så jag har inte haft så bråttom. Men nu var det dags, när vi ändå skulle vaccinera och veterinären ändå var ute.

Han var JÄTTEGLAD och tyckte att veterinären var en snälling som man kanske kunde få mysa lite med? Han är inte så känslig för nya människor eller sprutor. Om Rallyfarfar typ hör veterinärens bil på stallplanen börjar han fnorka som en drake och alla muskler blir stenhårda så att vet brukar ha svårt att sticka honom. Rallyfarfar tycker INTE om veterinärer! Intressant att det kan vara så olika.

Efter lite lugnande krånglade vi på honom munstegen, sköljde och inspekterade. Han hjälpte till precis noll procent för han var ju SÅÅÅÅ TRÖÖÖÖTTTTTT! Sportkossan är till vardags som en hundvalp, så fort han har gjort något roligt eller ansträngande (dvs som han tycker är ansträngande, typ tjugo minuter på ridbanan) blir han AKUT trött och gäspar och står med näsan i backen och slumrar. Gärna i mitten av en hoppträning eller på en tävlingsplats (eller på prisutdelningen, det spelar inte så stor roll). Fast han var fortfarande glad och stod med spetsade öron. Sen fick han lägga huvudet på ställningen, typ tre tag med raspen och så var det klart. Fick tränsa och så kollade veterinär bett och tränstillpassning och det var prickfritt. Blev tillsagd att jag inte behövde kolla igen på två-tre år om det inte uppstod problem. Det hela tog typ en kvart. Lysande!

En sån här skulle han nog vilja ha i hagen och vila huvudet på!
En sån här skulle han nog vilja ha i hagen och vila huvudet på!

Sen fick Sportkossan stå under uppsikt ett tag medan jag packade höpåsar. Han stod och glodde med spetsade öron och SNARKADE så det ekade över stallplanen haha! En och en halv timme senare fick han gå ut i hagen som vanligt och jag passade på att snutta med honom lite extra för nu åker jag till Norrland i en hel vecka!

Tröttis! Har aldrig sett en häst stå med öppna ögon och spetsade öron och snarka förut hihi!
Tröttis! Har aldrig sett en häst stå med öppna ögon och spetsade öron och snarka förut hihi!

Bordsskick ala Sportkossan!

Bordsskick ala sportkossan;
1. Stoppa ner hela huvudet i höpåsen. Det godaste ligger längst ner!
2. Dra våldsamt upp en munfull så att 95% av höet trillar ut
3. Tugga med öppen mun samtidigt som du för huvudet från sida till sida för optimal 360graders spridning. Bra om matte/husse också blir täckta av hö.
4. Upprepa till allt hö ligger utspritt över halva Skåne eller tills matte/husse blir sur. Tjura sedan över att din mat är ”slut” och försök ta det som matte/husse äter.

image

Plötsligt i Vinslöv – del 2

Efter träningen var det en ganska lång paus innan det var dags att gå banan och värma upp inför tävlingen. Sportkossan har varit lite svårlastad tidigare så jag har alltid varit lite restrektiv med att ställa honom på transporten mellan klasserna och sådär. Men igår hade jag inte lust att hålla honom i tre timmar i vinterkylan (okej, det var inte så kallt men efter tre timmar hade det varit det!) så vi provade om han ville äta lunch i transporten. Det ville han! Vi fikade i bilen sålänge, och när Sportkossan hade ätit färdigt (dvs slängt hälften av allt hö på golvet, bordsskick noll) gnäggade han efter sällskap. Men han stod fint och stilla och var inte svårlastad sedan när vi skulle åka hem igen efter tävlingen. Så nu är Sportkossan officiellt Riktig Tävlingshäst som kan fika själv på tävlingsplatser! Fast jag tycker nog det är roligare att ha honom ute, men det kan ju vara praktiskt att ställa undan honom ibland, iallafall vintertid!

Jag hade ganska svårt att lära mig banan, det har jag ofta. Det är ju alltid lite tidspress och då går min hjärna i total baklås och jag blir megastressad! I somras grät jag nästan av panik när jag i övermod hade anmält mig till två olika stilterrängklasser och inte kunde skilja på banorna. Så i framtiden kommer jag antingen rida klasser som det är trehundra år mellan eller bara rida en klass. Känns lite fånigt att åka nånstans och bara rida en gång, men det är ju också extremt fånigt att ha stresspanik och hjärnkollaps bara för att man vill hoppa två klasser. Hursomhelst, här var bara en klass och till slut fick jag in den i hjärnan.

Sportkossan lunkade omkring på framridningen och kändes ganska gäspig. Jag struntade i framhoppningshindrena som bestod av taniga plastbommar (vi hade dundrat in i dem omedelbart, försiktighet är inte vår grej!) och höll mig till att jogga igång lite lätt. Ingen mening att försöka hitta hoppgaloppen i ett litet ridhus fullt av andra hästar, det blir bara frustration hos mig för ALLA ÄR I VÄGEN! Och så vet ni ju om min framhoppningsskräck 🙂 Men återigen var stämningen väldigt avslappnad så jag var faktiskt inte alls nervös! Väl inne på banan fanns det mer plats att sätta igång galoppen och vi fick även provhoppa valfritt hinder innan start.

Jösses vad peppad Sportkossan var när han fick komma in i stora ridhuset igen! Det var så att öronspetsarna möttes så glad blev han! Det är faktiskt första gången jag har känt att han liksom fattat att ”Nu är det tävling!”. För det var en helt annan framåtbjudning än på träningen tidigare. Vi fick startsignal och peppade upp med en lite ökning på långsidan, men i svängen mot första hindret såg jag att den andra ryttaren som var inne på banan hade parkerat precis bakom :). Så jag bröt av och bestämde mig för att göra om anridningen (hade inte ridit genom start ännu). Jag tror Sportkossan hade laddat för HOPPTÄVLING och blev lite störd när jag bröt av, för när jag fattade ny galopp BOCKADE han! Hihi, det här är den tredje bocken i hans liv, han är så söt! Det var verkligen som att han bara KOM IGEN NUUUUU! NU KÖR VI!

Fint avslut på tävlingsåret 2016!
Fint avslut på tävlingsåret 2016!

Och det gjorde vi! Det var en så himla härlig och fin runda att jag nästan blev lite lipfärdig. Det har varit en så otroligt lång väg med den här hästen så att kunna gå in på en hopptävling utan att vi är rädda för allt, tvärvänder, river alla hindrena eller har andra konster för oss, och istället bara fokusera och rida är helt magiskt! Han var hundra procent med mig! Det var stilbedömning men jag ville nästan inte läsa protokollet efteråt, för i min värld var det liksom en tiopoängare, och jag ville inte förstöra det genom att läsa det verklighetsbaserade protokollet direkt. 🙂 Men det hade jag inte behövt oroa mig över, för vi vann med 8.5 i stil! Det hade jag verkligen inte räknat med för alla andra såg så otroligt proffsiga ut! Jag blev så himla himla glad faktiskt, det hade jag varit även om vi inte hade vunnit, men det är något visst med att få en blågul rosett, även om det ”bara” är en liten inneterräng för närmast sörjande 🙂

Vi får instruktioner! Sportkossan lyssnar uppmärksamt!
Vi får instruktioner! Sportkossan lyssnar uppmärksamt!

Ett riktigt härligt avslut på ett jättefint tävlingsår! Nu ska vi ha fyra veckors vila med mys, service av häst och kanske vinterpromenader i skogen. När jag får tillgång till bättre nätverk (det är så enormt frustrerande när teknik inte fungerar att jag blir tokig! Det tar en kvart att skriva inlägget men det tar säkert en timme att lyckas få upp det! Gaaah!) det filmvisning här, det lovar jag!

Plötsligt i Vinslöv del 1

Igår var det inneterräng för superduktiga Hanna Berg! Det var en väldigt lång dag så jag orkade inte skriva, men nu ska jag försöka sammanfatta hur det var. Jag var väldigt nervös innan och när vi lastade ur men när jag hade suttit upp kände jag mig bara förväntansfull! Här var vi, jag och min bästa vän, och vi skulle ha jätteroligt!

Tomtenisse ett och två i Vinslöv!
Tomtenisse ett och två i Vinslöv!

Sporkossan kändes fin och glad och jag höll nerver och händer i styr på framhoppningen. Vi hoppade lite enkla stockar på stora linjer och det bara flöt på och kändes jättebra. Jag brukar tycka det är jättejobbigt när fem ekipage ska hoppa ström och blir jättestressad, men det funkade fint här. Alla i gruppen hade ungefär samma tempo och bra koll på sina hästar och tog hänsyn till varandra. Vilken skillnad mot vissa grupper jag hoppat i där alla bara kör sitt race och är överallt och ingenstans! Jag hade tänkt berätta för Hanna innan att det ibland kan bli lite mycket för mig vid sådana tillfällen, men det behövde jag inte idag! Hanna skapade också en väldigt avslappnad stämning där jag kände att jag fick ta den tid jag behövde. Det kan bli väldigt stressigt i min hjärna och jag vet ju att det är bra om en är lite effektiv för då hinns det hoppa mera, men det leder också till att jag kan göra rätt sopiga igångsättningar och inte presentera hindrena på ett bra sätt. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Men så var det iallafall inte igår.

Jag och Sportkossan är inte så rutinerade i terrängen, så vi var lite mellan två nivåer där lätta (typ 80) kändes lite lågt medan svåra (90-1m) kändes lite väl svårt. Höjdmässigt var det inga problem, Sporkossan hoppar bättre på lite höjd, men vissa linjer var lite krångliga och framför allt långa. Ute i terrängen när man har längre tid mellan hindrena är det lättare att nå fram, men i ridhus har vi ännu lite svårt att plocka fram den där lite längre galoppen. Vi gjorde en mix där vi hoppade de enstaka stora hindrena men höll oss på de låga när det var linjer. Det kändes bra! Jag ville ju utmana mig själv lite men samtidigt är det ju värdelöst att rida mot en lång linje med tre fasta 1mhinder och inte veta om man når fram!

Vi brukar ha nagellack efter hoppträningar men det här var en ny variant.
Vi brukar ha nagellack efter hoppträningar men det här var en ny variant.

Sportkossan var otroligt duktig. Han tittade inte på nånting och bara hoppade ALLT! Han var uppe och klättrade på en stor låda dock som vi kom helt knasigt på. Han hoppade liksom halvt och sen när han hade frambenen över kom han på att nä, det här funkar nog inte… Då fick vi klättra tillbaka! Nästa gång FLÖG han och hoppade s-båge över vatten till spets av bara farten. Duktig 🙂 Sen hade han rödfärg över hela frambenen så det såg väldigt dramatiskt ut… Tyvärr eller kanske som tur var fastnade detta inte på film 🙂

Min man filmade en hel del men vårt internet har lagt av så jag kommer inte kunna ladda upp filmerna förrän jag tar mig någonstans med wi-fi! Och idag ska jag hämta halm och gå på clinic med Alex Zetterman så nån wi-fi blir det inte idag. Håll till godo med några bilder sålänge!

Fina juliga hinder! Vilket jobb att fixa allt det här, bra gjort Vinslövs RF!
Fina juliga hinder! Vilket jobb att fixa allt det här, bra gjort Vinslövs RF!

Efter träningen var det lite paus och sedan var det en liten tävling! Men det får nog bli ett nytt inlägg 🙂

Vilats vara. Eller icke vara.

När ska hästen vila? Hur länge? Vintervila? Sommarbete? Vilodagar? Såna här frågor ställer varje hästägare sig och alla gör olika och tycker såklart att just de gör rätt.

Vila är viktigt. Men hur viktigt? Och för vem? Vissa menar att hästen behöver vilan för att smälta det den lär sig, ”mogna”, läka små skavanker som man inte vet om, vila skallen, vila musklerna. Andra menar att hästar är arbetsdjur och att vilan är mer till för människorna. De flesta hästmänniskor vet ju hur det kan kännas efter en vila; att allt har liksom fallit på plats hos hästen. Men då är ju frågan om allt känns bättre för att en själv har vilat upp sig lite och kommer tillbaka i sadeln med mer energi och nya mål? Och det är väl inget fel med det!? Om du vill vintervila din häst för att du hatar mörker, kyla, storm, lera, isgata och snöblask så är det väl 100% okej?

Jag tycker generellt att vi hästmänniskor är alldeles för dåliga på att vila. Vi ska göra allt och vi ska göra det perfekt, alltid. Även om vi inte känner för det. Även om vi har ett heltidsjobb som kör slut på oss och vi hellre skulle vilja borra ner näsan i hästens leriga päls och ANDAS än att rida den där dressyrträningen. Men vem gör vi det för, egentligen? Är det ett misslyckande att säga att ”idag orkar jag inte”? Är man lat då? Mår hästen dåligt? Är man en sämre människa för att man hellre vill kolla på netflix och käka chips än hålla sig till sin rigorösa träningsplan?

Svar: nej. Om du inte siktar på OS kan du nog göra vad fan du vill.

Supernöjd Sportkossa förra vintern, efter att han stuckit med mig genom halva Asarum... Sen galopperade jag inte ute på flera månader!
Supernöjd Sportkossa förra vintern, efter att han stuckit med mig genom halva Asarum… Sen galopperade jag inte ute på flera månader!

Jag kämpade förra vintern. Två uppstallade hästar i (ibland två olika) kollektivstall. Ut och in och fodringar och mockande och påsar och hinkar. Rasthagen frös och smälte och snöade och töade och frös igen så sportkossan och hans vänner rörde sig inte mycket. 16h per dag på box. Underlaget tillät stillsam skritt eller ridhus. Varje ridtur klassades som äventyrssport pga nipprig överskottsenergikossa och jag ville inget hellre än att lägga av. Såklart kunde jag inte låta sportkossan vila för jag var livrädd att han skulle få kolik för att han stod stilla så mycket. Men jag lärde mig av mina misstag. Idag går han på lösdrift med stora hagar. Så den här vintern kan jag låta honom vila utan att han mår dåligt. Aldrig mer uppstallning för mig och sportkossan!

Nästa vecka trappar jag ner och sedan ska han vila över jul och nyår. Eller snarare; JAG ska vila! Sportkossan kan springa i sin gigantiska hage om han känner för det 😉 I januari börjar ju träningarna igen och jag vill ha massa mental energi för alla skojigheter som väntar i vår! Längtar redan till terrängbanan och det gör sportkossan med.

Älskar den här bilden från vår allra första terrängträning våren 2015!
Älskar den här bilden från vår allra första terrängträning våren 2015!

Hur tänker ni kring vila?

Berätta om psykisk ohälsa?

Det har varit ganska mycket den senaste veckan; tävling, fixande med blodprov och körkort, introduktion på ”jobbet” och så hålla igång sportkossan. Det är ju inte mycket för de flesta andra men det är mycket för mig. Jag märkte redan imorse att jag var trött, men oftast känns det ju bättre när jag väl kommit igång. Men inte idag!

När jag blir trött får jag ångest direkt. Det är som att min kropp blir panikslagen så fort den märker att jag är trött och ändå måste göra vissa grejer. Jag tänkte skritta ut en sväng och koppla av, för det fungerar ibland. Men inte idag! Istället var jag världens sämsta matte som skickade massa ångest till stackars sportkossan. Han var jätteduktig och snäll och gjorde ingenting knasigt, men jag kände ju att han inte skrittade genom kroppen, att det gick lite långsamt och att han spände sig och lyssnade efter faror längsmed vägen. Dessutom var det ganska blåsigt så det fladdrade och knäppte och susade överallt, vilket såklart var en extra påfrestning. FÖRLÅT kära älskade häst för att jag är så jobbig och TACK för att du tog hand om mig när du lika gärna skulle kunnat skita i det och kuta hem. <3

De här skönheterna har gått många varv runt Hyde Park vill jag lova! Tror ni Ariat vill sponsra med ett par nya?
De här skönheterna har gått många varv runt Hyde Park vill jag lova! Tror ni Ariat vill sponsra med ett par nya?

Jag hade bestämt att jag skulle hjälpa en stallkompis efteråt men fick ställa in det med typ en minuts varsel. Så då kände jag ju mig ännu sämre. Lyckligtvis vet hon om att jag lider av psykisk ohälsa, och då blir det ju mycket lättare. Jag har börjat vara mer öppen med min ångest och depression och när jag bestämmer något med någon försöker jag berätta att jag kan ställa in med kort varsel och varför. Jag har nog inte varit med om att någon har tagit det dåligt när jag berättar, utan de allra flesta känner någon eller har varit med om det själva. Och om någon skulle vara allmänt rövig när jag berättar om mitt mående kan ju den personen bara dra åt helvete ändå.

Stefan och Krister hjälper till jättemycket genom att leka i presenningarna.
Stefan och Krister hjälper till jättemycket genom att leka i presenningarna.

Mitt dåliga samvete kvarstår dock, hur får jag bort det? Hur ska jag inse att jag måste vila INNAN jag känner av att jag mår dåligt? Och hur vet jag när det är? Så jäkla svårt att hitta balansen när saker som funkar ena dagen inte funkar den andra. Det är bara ett som är säkert och det är att ingenting är säkert!!!!!