Jag har fått boendestöd!

I veckan fick jag besked om att jag har fått boendestöd beviljat! Jippie!!!

Jag har ingen aning om vad de kan hjälpa till med eller hur det ska gå till. Är det någon som har boendestöd? Vill ni dela med er av hur det funkar? Jag har såklart fått information, men den är väldigt abstrakt…

Intressant också är att handläggaren har försökt ringa mig flera gånger den senaste veckan. Man undrar ju om hen ens var på mötet där vi diskuterade min problematik, där telefonsamtal är väldigt högt upp på listan! Det löste sig som tur väl är genom mitt personliga ombud, hon är bäst, som alltid. Så nu väntar jag på ett möte. YAY,

Personligt ombud

Idag har jag hängt lite med mitt personliga ombud. Hen är verkligen bäst, en riktig vardagshjälte! Jag kan rekommendera alla som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa att undersöka möjligheten att få ett personligt ombud. Det är lite olika vad de gör och det beror på vad en behöver hjälp med. Mitt PO hjälper mig i kontakten med psykiatrin, försäkringskassan och arbetsförmedlingen till exempel.

Idag skulle jag lämna blodprov och även ta ett körkortsfoto. Detta låter ju som något väldigt enkelt men för mig är det inte så. Jag ska bestämma själv när jag ska åka dit, ska jag köra bil och var ska jag då parkera, hur betalar jag för parkeringen (har hänt mer än en gång att jag har gråtit framför parkeringsautomaten och åkt hem igen), ska jag anmäla mig i receptionen? Det blir en enorm stress. Så därför följde mitt PO med. Jag känner mig lite dum när sådant här händer – jag är trettio år gammal och klarar av att ha en häst, men jag kan inte åka till sjukhuset och ta blodprov. Men så är det. Saker som är lätta för ”normala” människor är svåra för mig, och tvärtom. Någon gång ska jag skriva ett inlägg om ojämn begåvnintgsprofil.

Det var tur att hen följde med för det var väldigt rörigt och tog över en timme att fixa de här sakerna! Hade hen inte varit med så hade jag inte klarat det. Nu är jag tillbaka i sängen och känner mig helt urblåst i hjärnan. Tänk att något såhär litet kan vara så svårt. Men det gick!

Jag och mitt Dale Cooper-ansikte.
Jag och mitt Dale Cooper-ansikte.