Gymnastikhoppning och lydnadsövningar

Gissa om jag blev lättad igår när jag kom till stallet och Sportkossan varken var öm eller halt eller hade några som helst synliga skador i hoven efter stentrampet i förrgår. Hoppas att det håller i sig och att det inte är något som ligger och gottar sig för att sedan blossa upp som en otrevlig överraskning!

Många av fälttävlanshästarna hade hoppat inneterräng i helgen, så därför passade det extra bra att jobba lite med gymnastikhoppning och lydnad på gårdagens träning i fälttävlansgruppen. Sportkossan tycker att såna här små hinder och bommar där man ska sätta ner fötterna på rätt ställe och inte drulla in i saker är vääääldigt onödigt och rätt meningslöst. Speciellt det där med att hålla igång galoppen i små svängar är jobbigt. Med andra ord var detta precis det vi behövde!

Vi började med några övningar där vi hoppade studs och lydnadshinder på böjt spår och även gjorde några hörnpasseringar med bommar och koner. Det gick faktiskt ganska bra även om Sportkossan inte var jätteentusiastisk. Jag försökte återskapa lite av den där kontakten vi jobbar med i dressyren och stundtals kändes han jättefin! Kunde både öka och minska i lätt sits i balans. Stundtals kände jag mig bara hård i handen och ”hård” i skänklarna, men det är ju alltid så när man ska införa något nytt i sin ridning; man får verkligen känna av vad som är lagom! Jag tror att Sportkossan förlåter mig. Det jag måste tänka på även i hoppsadeln är att jag inte trycker ner handen utan att den är uppe. Det blir ju lite annan vinkel i armarna och annan känsla i lätt sits och då har jag lätt för att bli för låg i handen. Fick mycket finare kontakt när jag (stundtals) kom på det och höjde handen.

Därefter var det en liten studsserie på rakt spår där vi skulle bryta av och rida genom ”hörnen” (tyvärr kom inte hörnen med på film av någon anledning). Det var MYCKET roligare att hoppa rakt fram tyckte Sportkossan, för då fattar man ju vart man ska! Han hoppade jättefint där och tog verkligen tag i hindrena. Och avsaktningar är ju vårt paradnummer så där fick vi glänsa lite.

Avslutade med en lydnadsbana, sist i filmen. Vi var sist så vi hade nog hunnit somna lite, för där fick jag verkligen jobba att hålla igång galoppen i svängarna! Mycket nyttigt. Trots lite drullande med hindret på den lilla volten kändes det jättebra överlag. Nu känner vi oss peppade för lite banhoppning faktiskt, så vi kan jobba på den där stora, runda galoppen.

Men bäst av allt var nog att jag inte hade ångest. Vanligtvis om jag ska göra något på kvällen brukar jag gå och stressa över det hela dagen, men det gjorde jag inte igår. Och sen brukar jag må dåligt av hela proceduren att komma iväg med hästen, det känns liksom som ett jättestort projekt med jättemånga steg innan man faktiskt är på plats och rider. Och sen är jag såklart alltid lite nervös inför hoppning. Så sammantaget brukar jag få kämpa ganska mycket med att åka och träna, så det var jätteroligt att min hjärna var helt med mig igår! Nu ska jag bara fundera på varför det blev så och försöka återskapa det, hm…

Femånnhalvan

Vi har en ganska liten paddock som med en del god vilja är 20x40m. Med rätt mycket god vilja. Underlaget varierar mellan att vara ishalt, knöligt, geggigt eller för torrt och hårt. Men den är plan och inhägnad och det finns lite hinder och mina WE-grejer får stå framme lite hur jag vill så jag klagar inte!

Dock är den inte optimal att hoppa i för en sportkossa som behöver mycket plats för att komma igång och komma till sin rätt. Så här kör vi mest bommar, gymnastikhoppning och lydnadshinder. Sportkossan är inte lysande på travhoppning, för det kräver ju lite koordination och styrka istället för att flänga på i galopp, så det försöker jag göra ganska ofta fast jag själv tycker det är rätt trist 🙂

Idag värmde jag upp på en liten upphöjd galoppbom vid ena långsidan. Inga konstigheter, bara en bra galopp och så ska han själv få taxera lite och komma rätt på den. Jag vet att jag på tävling ofta ”freeze up” och gör ingenting vettigt alls så då vill jag att sportkossan ska känna sig trygg i att ta lite egna beslut. En filosofi som säkert inte fungerar på alla hästar, men så vill jag ha det.

Gick vidare med travbommar till ett litet kryss och sedan den gamla klassikern 5.5an. Alltså travbom -> kryss -> 5.5m -> oxer. Avslutade på 95 cm ut och det kändes bra. Jag vill inte hoppa mycket högre än så på vår trånga ridbana. Gjorde detta i vänster varv så nästa vecka får jag göra det i höger varv så det blir jämnt 😉 Alla sätt är bra! Hoppa är det bästa sportkossan vet så han är alltid pigg när det står hinder framme. Och sen kopplar han av totalt i pauserna mellan sprången som en riktig tävlingshäst 🙂 Man ska ju inte slösa energi i onödan!

image
I vår har jag fått en fast plats i en fälttävlansgrupp! Peppen! Såhär såg det ut i våras när jag var reserv.

Sedan kom min stallkompis ner till banan och jag hade en liten hopplektion för henne. Jag tycker det är jätteroligt att lära ut, men en halvtimmes privatlektion är ju inte detsamma som att ha tretton barnlektioner i veckan… Jag saknar att undervisa så på ett sätt är det synd att jag inte klarar av mer.