Bokstavsryttarens Bokklubb del 1

Det här vet inte så många om, men jag är 1/4 utbildad bibliotekarie. Orkade inte fullfölja utbildningen och det är jag fortfarande lite ledsen över (men det är inte för sent än!). Jag är med andra ord en bokfantast. När jag var liten ville jag bli författare (av hästböcker) och skrev tusentals berättelser om missanpassade tjejer och deras hästar. Jag läste såklart alla böcker som fanns på biblioteket om hästar och kanske ungefär hälften av de som inte handlade om hästar. Nuförtiden läser jag mest fantasy och fackböcker om hästar. Det är det sistnämnda jag vill dela med mig av i Bokstavsryttarens Bokklubb!

Först ut är boken ”Rid i harmoni med hästen” av Perry Wood. Den stod lite undangömd i en hylla längst in i biblioteket och ser inte mycket ut för världen. Ett ganska fult omslagsfoto där hästen ser missnöjd ut, ganska trist layout utan bilder. Baksidetexten kunde varit skriven för vilken ridbok som helst, det är ingenting som sticker ut överhuvudtaget. Hela boken känns daterad (även om den är skriven 2002) och lite… trist.

Inget kunde vara mer fel! Det här är den första fackboken om hästar där jag faktiskt har skrattat högt flera gånger. Författaren skriver med en torr, självironisk humor (han är britt, om ni undrade) blandat med en väldigt trevlig syn på hästar och ridning. Han tar upp allt från hur man kan tänka i sitt umgänge med hästar till konkreta råd om sits, hjälpgivning och rörelser. Det låter kanske som gammal skåpmat; de flesta böcker om hästar tar väl upp sådant, men jag tycker att den här boken gör det på ett lite nytt och mer lättförståeligt sätt. Författaren utgår alltid från hästen och hur den upplever situationen och har en ödmjuk inställning till samspelet mellan ryttare och häst. Dessutom får man ta del av guldkorn som detta angående ryttarens andning ”Det är märkligt hur svårt det kan bli [att rida] om du glömmer att andas. Även att leva blir svårt efter en mycket kort stund”. Eller i definiering av termer ”Vanligt sunt förnuft: att inte vara dum för jämnan”.

Det enda minuset i själva texten är märkliga översättningsval. Det heter till exempel inte sittande trav (sitting trot på engelska), det heter trav nedsittning på svenska. Petitesser kanske, men sådana ordval stoppar upp min läsning lite.

Jag vill helt klart rekommendera den här boken om du är det minsta intresserad av hästvänlig ridning och att börja tänka i nya banor. Den finns säkert i något dammigt hörn i ditt folkbibliotek.

Vildsvin och boktips

Idag hade jag bestämt med en kompis från grannstallet att vi skulle rida ut. Sportkossan behöver komma ut och galoppera fort lite då och då, och för att komma upp i lämplig hastighet behöver vi draghjälp av någon som rider på lite. Så jag och den här kompisen har vår lilla speed club där endast de modiga får vara med 😉 Vanligvis bara vi två haha!

Jag red bort till hennes stall och min ångest från igår var som bortblåst! Skrittade coolt på lite halvlånga tyglar med glad och frustande häst. Vi red upp i skogen för att komma till grusvägen där man kan bränna på lite. Det har regnat en del så jag längtade verkligen ut på en härlig fast sviktande grusväg! Min kompis häst river upp extremt mycket grus och förra gången låg jag typ på sidan av Sportkossan med ansiktet tryckt mot hans man för att inte få grus i ögonen. Kändes inte så säkert i full galopp! I brist på jockeygoggles grävde jag fram ett par skidglasögon! Coolt som fan 😉

image

Så kom vi fram till grusvägen, jag fällde ner visiret och vi började trava. Tio meter senare var det tvärstopp! Vi trodde att det var för att det gick en gubbe lite längre fram (folk som går i skogen är ju rätt mystiska!) så vi travade vidare. Stopp igen! Då hörde vi det. Hundskall bara några meter in i snåren, som kom närmare och närmare… Och så det värsta av allt; nöff nöff nöff! Fy FAN vad rädd jag blev! Vilken mardröm att hamna mitt i ett jaktlag med drivande hundar och upprörda vildsvin. Vi vände och red som satan åt andra hållet!!! Full galopp på asfalten och sen in på skogsstigen! Tog ett tag innan vi lyckades sakta in och lugna ner oss och hästarna. Usch, jag har inte varit sådär torr-i-munnen-spaghettiben-rädd sedan jag flög hem från Milano en gång och planet fick problem över alperna.

Så det blev en tur på andra hållet och där var det grisfritt 🙂 Hästarna glömde snabbt bort närkontakten med vildsvinen. Dock inte så bra vägar så det blev bara en liten galopp och inte alls så snabbt som vi hade velat. Men sånt är livet! Jag är ändå glad att hästarna inte blev helt panikslagna utan trots allt var rätt styrbara.

Alltså jag fattar att det inte är lätt att ha världens största vita näsa men KOM IGEN. Måste maten vara i pannan?
Alltså jag fattar att det inte är lätt att ha världens största vita näsa men KOM IGEN. Måste maten vara i pannan?

Man ska ju alltid vara försiktig när man ger sig ut i skogen under höst och vinter, men jag trodde inte att de skulle hålla på och jaga precis vid en grusväg som ändå är rätt trafikerad. Vi var inte direkt ute i bushen. Å andra sidan, får hundarna upp ett spår är det ju inte säkert att grisarna går att driva åt rätt håll. Vet inte riktigt hur man ska undvika sånt här. Jag är inte så rädd för vilt rent allmänt, tror att när jag och sportkossan kommer dundrande håller de sig i skogen och håller käften 🙂 Sporkossan märker nog mer djur än vad jag gör och han har aldrig reagerat. Vi övar på att snacka med tamgrisar och andra spännande djur när vi är på terrängträning, och det finns massor av rådjur i hagarna. Såvida vi inte rider rakt in i en älg bryr han sig inte så mycket. Men en flock stressade vildsvin jagade av hundar nära en bilväg? Huuuu!!!

image

Nu ska jag sluta tänka på vad som kunde ha hänt. Vårt internet är nere så jag bloggar från telefonen – det är därför vissa av bilderna är på fel håll! Får fixa det när jag har lite större skärm 🙂 Så istället för Netflix kopplar jag av med lite läskiga böcker 🙂 Jag har inte gillat Stephen King så mycket tidigare, men sedan läste jag hans Att Skriva och tyckte att han verkade så himla rolig och oamerikanskt ödmjuk. Läste Doktor Sömn i somras och tyckte den var skitbra! Annars tycker jag mest om fantasy, någon som har tips? Jag gillar Neil Gaiman, Pratchett, Rowling såklart men också Miss Peregrinböckerna, Justin Cronin, Ben Aaronovitch och en och annan YA-serie. Alltså inte drakar och riddare! Kom med tips som är utgivet i Sverige för jag vill låna och inte köpa och det tar sån tid för vårt lilla bibliotek att fixa mina konstiga requests 🙂