Arbetslivsresurs: mål och delmål

Ni kanske undrar vad man egentligen gör hos arbetslivsresurs, och det kan självklart vara olika för olika människor. Jag har individuell coaching, alltså vi sitter bara jag och min handledare. Hen är väldigt bra, och det är nog en förutsättning för att det ska fungera. Jag får hemuppgifter som jag jobbar med och sedan diskuterar vi svaren tillsammans. Det har varit en hel del självskattningsuppgifter, vilket såklart inte är så roligt, men nödvändigt för att komma framåt.

Nu har vi ialllafall kommit fram till mål, delmål och handlingsplaner för att komma dit. Jag tänkte att det kan vara intressant för andra som är sjukskrivna/arbetslösa/etc att se hur det kan gå till när man tar sig tillbaka till arbetsmarknaden.

Övergripande mål: Hitta ett jobb som jag inte mår dåligt av.
Detta mål har vi delat upp i tre delmål.

Delmål 1: Hitta en plats att arbetsträna på.
Delmål 2: Ta reda på hur mycket jag klarar av att jobba
Delmål 3: En fast anställning

Varje delmål har en handlingsplan för att uppnå dem.

Delmål 1
1. Ta reda på hur en jobbsituation bör se ut för att passa mig.
2. Vilka arbetsplatser stämmer in på dessa behov? Känner jag någon på en arbetsplats som jag kan fråga? Studiebesök.
3. Kontakta arbetsplatserna och fråga om jag får komma och arbetsträna.

Delmål 2
1. Börja smått, några timmar i veckan.
2. Utvärdera arbetsplatsen, eventuellt byta eller anpassa tills det känns rätt.
3. Öka på timmarna tills det tar ”stopp”.
4. Fastställa arbetsförmågan med AF/försäkringskassan etc.

Delmål 3
1. Ta reda på om arbetsgivaren kan få bidrag för mig
2. Om jag inte klarar heltid: kan jag få ersättning för resten av tiden?
3. Utifrån erfarenheterna från 1 & 2, hitta en arbetsgivare som vill anställa mig.
Givetvis finns det utrymme för justeringar i handlingsplanerna, och erfarenheter får ju bygga på varandra. Men det här är en grov skiss i vad som ska hända och framför allt var vi ska börja!

Karriärpaketet

Idag har jag varit på mitt ”jobb”, alltså hos min handledare på Arbetslivsresurs. Jag fick i läxa att jobba med något som heter karriärpaketet, en lätt krystad självskanningssida med inriktning på arbetslivet. När man har gjort alla val, intressetest och kompetensinventering får man fram vilka yrken man skulle passa som. Mitt toppyrke var ridlärare! Och rytmiklärare. Intressant. Fick även pälsdjursskötare, försöksdjursskötare, fiskodlingsarbetare och viltmästare i toppen. Minns dock inte att jag svarade ja på ”tycker du om att utnyttja och döda djur?”… Även författare, föredragshållare, museiarbetare, trädgårdsmästare, serietecknare och distriktsveterinär fanns i toppen. Lite blandat med andra ord!

Det känns lite förlegat att det är så uppdelat i ”yrken”. Nuförtiden är det inte nödvändigt att man utbildar sig till ett yrke och sedan är man det, utan världen är lite mer komplicerad än så. Det finns massvis av jobb som inte är yrken enligt arbetsförmedlingen, men som man ändå kan ha och försörja sig på. Men jag vet inte, det kanske är en början.

Och! Har nu bestämt vilken klubb jag ska vara med i. Allt föll på plats när ordföranden ringde upp mig och var jättepositiv efter att jag skickat ett mail till styrelsen där jag frågade lite om möjligheterna att ha lite WE på klubben. Så himla trevligt! Har verkligen bara blivit bra bemött där, av alla från parkeringsvakter till andra ryttare till nu då ordföranden. Känns toppen!

Arbetsträning?

Jag går ju som ni kanske vet på arbetslivsresurs, en slags åtgärd för att jag ska kunna hitta ett jobb som jag kan ha i mer än några månader och där jag inte mår dåligt över att ha. Det är inte så roligt och jag är ganska rastlös, jag vill liksom sätta igång att jobba NU! Göra lite nytta! Men lugn, det får ta den tid det tar…

Mitt problem är ju inte att skaffa jobb eller utföra det. När jag jobbar vågar jag säga att jag jobbar bättre än de flesta andra. Problemet är att jag gör det på bekostnad av mig själv och att jag inte kan säga att stopp, nu måste jag vila. Jag vill kunna jobba som alla andra, men uppenbarligen går inte det! Efter mer än tio år i arbetslivet är det väl dags att inse att ett ”vanligt” heltidsjobb inte är något för mig.

Jag tror inte att det spelar någon roll vad jag gör, det viktiga är att förutsättningarna är anpassade för mig. Jag kan vända papper eller jobba med en dator eller inventera skruvar eller klippa häckar eller servera skolmat. Det viktiga tror jag är att det inte är stressigt eller för mycket folk, att jag kan arbeta självständigt och med konkreta uppgifter, och att jag inte har det yttersta ansvaret för någonting. Och där det inte gör något att jag är lite ojämn. Jag är väldigt effektiv när jag mår bra, men det måste finnas utrymme för viss flexibilitet, både tidsmässigt och uppgiftsmässigt, samtidigt som det gärna får vara lite ”tråkigt” och rutinmässigt. Arbetsgivaren kommer med största sannolikhet att få någon slags bidrag för mig så att det kan anpassas!

Det bästa jobbet jag haft var när jag jobbade halvtid i ett mottagningskök på en särskola. Jag började och slutade lite när jag ville, men självklart behövde jag vara där när maten kom. Jag la upp arbetet helt själv och ingen störde mig, men ibland kom det trevliga lärare och elever och drack kaffe eller åt mat. Jag har nog aldrig varit så uppskattad som där 🙂 Ibland gästspelade jag som basist i skolbandet och ibland åkte vi på utflykt ut i skogen! Tyvärr flyttade skolan och mina arbetsuppgifter försvann.

En dag på mitt favoritjobb!
En dag på mitt favoritjobb!

Jag tror att jag behöver komma ut och prova olika jobb. Det är så otroligt svårt att säga om det kommer passa mig innan jag har börjat. Jag trodde ju inte att mattant skulle vara mitt drömjobb men ack så fel jag hade 😉 Jag hoppas att jag kan få komma ut och arbetsträna efter nyår, bara några timmar i veckan hade varit fint. Men var jag ska göra detta vet jag inte riktigt… Några förslag?