Arbetslivsresurs: mål och delmål

Ni kanske undrar vad man egentligen gör hos arbetslivsresurs, och det kan självklart vara olika för olika människor. Jag har individuell coaching, alltså vi sitter bara jag och min handledare. Hen är väldigt bra, och det är nog en förutsättning för att det ska fungera. Jag får hemuppgifter som jag jobbar med och sedan diskuterar vi svaren tillsammans. Det har varit en hel del självskattningsuppgifter, vilket såklart inte är så roligt, men nödvändigt för att komma framåt.

Nu har vi ialllafall kommit fram till mål, delmål och handlingsplaner för att komma dit. Jag tänkte att det kan vara intressant för andra som är sjukskrivna/arbetslösa/etc att se hur det kan gå till när man tar sig tillbaka till arbetsmarknaden.

Övergripande mål: Hitta ett jobb som jag inte mår dåligt av.
Detta mål har vi delat upp i tre delmål.

Delmål 1: Hitta en plats att arbetsträna på.
Delmål 2: Ta reda på hur mycket jag klarar av att jobba
Delmål 3: En fast anställning

Varje delmål har en handlingsplan för att uppnå dem.

Delmål 1
1. Ta reda på hur en jobbsituation bör se ut för att passa mig.
2. Vilka arbetsplatser stämmer in på dessa behov? Känner jag någon på en arbetsplats som jag kan fråga? Studiebesök.
3. Kontakta arbetsplatserna och fråga om jag får komma och arbetsträna.

Delmål 2
1. Börja smått, några timmar i veckan.
2. Utvärdera arbetsplatsen, eventuellt byta eller anpassa tills det känns rätt.
3. Öka på timmarna tills det tar ”stopp”.
4. Fastställa arbetsförmågan med AF/försäkringskassan etc.

Delmål 3
1. Ta reda på om arbetsgivaren kan få bidrag för mig
2. Om jag inte klarar heltid: kan jag få ersättning för resten av tiden?
3. Utifrån erfarenheterna från 1 & 2, hitta en arbetsgivare som vill anställa mig.
Givetvis finns det utrymme för justeringar i handlingsplanerna, och erfarenheter får ju bygga på varandra. Men det här är en grov skiss i vad som ska hända och framför allt var vi ska börja!

Karriärpaketet

Idag har jag varit på mitt ”jobb”, alltså hos min handledare på Arbetslivsresurs. Jag fick i läxa att jobba med något som heter karriärpaketet, en lätt krystad självskanningssida med inriktning på arbetslivet. När man har gjort alla val, intressetest och kompetensinventering får man fram vilka yrken man skulle passa som. Mitt toppyrke var ridlärare! Och rytmiklärare. Intressant. Fick även pälsdjursskötare, försöksdjursskötare, fiskodlingsarbetare och viltmästare i toppen. Minns dock inte att jag svarade ja på ”tycker du om att utnyttja och döda djur?”… Även författare, föredragshållare, museiarbetare, trädgårdsmästare, serietecknare och distriktsveterinär fanns i toppen. Lite blandat med andra ord!

Det känns lite förlegat att det är så uppdelat i ”yrken”. Nuförtiden är det inte nödvändigt att man utbildar sig till ett yrke och sedan är man det, utan världen är lite mer komplicerad än så. Det finns massvis av jobb som inte är yrken enligt arbetsförmedlingen, men som man ändå kan ha och försörja sig på. Men jag vet inte, det kanske är en början.

Och! Har nu bestämt vilken klubb jag ska vara med i. Allt föll på plats när ordföranden ringde upp mig och var jättepositiv efter att jag skickat ett mail till styrelsen där jag frågade lite om möjligheterna att ha lite WE på klubben. Så himla trevligt! Har verkligen bara blivit bra bemött där, av alla från parkeringsvakter till andra ryttare till nu då ordföranden. Känns toppen!

Arbetslivsresurs

Igår var första dagen på min nya sysselsättning. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det, men jag antar att det är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Jag vet inte heller riktigt vad det innebär, men just nu verkar det som att jag kommer att gå i samtal/coaching och delta i olika aktiviteter på arbetslivsresurs och att detta ska leda till att jag hittar ett arbete som jag kan ha en längre period. Jag är inte så bra på att ta till mig abstrakt information som den här så jag kan tyvärr inte förklara det bättre. Jag kommer referera till det som mitt jobb. Det är enklast så.

Jag har haft fler jobb än vad jag kan räkna. Jag har också påbörjat fler utbildningar än jag vill tänka på. Mitt problem är inte att jag har svårt att få ett jobb eller svårt att behålla ett jobb. Tvärtom har jag i princip aldrig varit arbetslös och aldrig fått sparken. Mitt problem är att jag är så sjukt bra på att låtsas vara normal! Jag försöker så jäkla hårt att klara av allting men det slutar alltid med att jag kraschar rakt in i väggen. Nån gång blev jag sjukskriven, men för det mesta säger jag upp mig och letar vidare efter något annat jobb. Och så börjar det om.

Men nu är det alltså dags att bryta den här onda cirkeln och igår var första dagen. Jag, min arbetsförmedlare, mitt personliga ombud och min handledare på arbetslivsresurs träffades förra veckan och bestämde att detta skulle genomföras. Eller, de bestämde och jag tittade ner i bordet mest. Det blev verkligen översvämning i min hjärna när tre personer satt och skulle förklara för mig hur detta ska gå till. Jag fokuserade så mycket på hur jag såg ut i ansiktet och försökte nicka och se lite positiv ut på rätt ställen att jag inte lyckades lyssna speciellt mycket. Jag fick iallafall med mig ett häfte att fylla i tills nästa gång. Vanligtvis är jag otroligt dålig på att få saker gjorda i ”hemläxa” men jag fyllde i litegrann iallafall, och tog den med mig till mötet igår. Bara det är en bedrift!

Hur ska jag komma ihåg att titta i och framför allt ta med den här till alla möten?!
Hur ska jag komma ihåg att titta i och framför allt ta med den här till alla möten?!

Vi gick igenom häftet och vad jag hade fyllt i om mina jobb, livssituation, problem, mål och så vidare. Min handledare är väldigt snäll och positiv och otroligt käck! Men det måste man nog vara om man ska ha det jobbet. Vi ska iallafall träffas några gånger till innan jul bara hon och jag och så ska jag gå på en föreläsning på torsdag. Sen fick jag gå hem och vila resten av kvällen, det är därför jag inte skriver förrän nu. Alla nya saker är så jobbiga för mig. Inte så mycket självs mötet, det kändes väldigt otvunget, men att hitta till rätt ställe, gå in igenom rätt dörr, var ska jag hänga jackan osv… DET är jobbigt! Men nu vet jag hur det går till så nästa gång blir förhoppningsvis bättre.

Sammanfattningsvis känns det bra. Det känns som att min arbetsförmedlare och min handledare tror på mig och är på min sida, och det är man ju inte speciellt bortskämd med i myndighetskontakter!