WE-hinder: ringen!

Algie the flying pig!

Ett av hindrena i WE är lansen och ringen. Man ska alltså plocka upp en lans ur en tunna, fånga en ring som sitter på en tjur (eller nåt annat djur) och sätta tillbaka lansen i en tunna.

Jag har både tunnor och ”tjur” (en gris och en förstärkare), men har inte fått ringarna att funka. De jag hade först var gjorda av metall med en liten metallplatta fastlimmad på dem och satt fast i tjuren med en skåpdörrsmagnet. Bara det att metallplattan trillade av hela tiden och varken lim ellet lödtenn funkade.

Men min kompis fick en riktig snilleblixt: ringar från ett ”kasta ring”-spel måste ju funka! Så igår köpte jag ett sådant spel på ÖB. Hittade även små metallbitar med hål i (kanske hette de vinkeljärn? eller liknande). Några buntband, sedan var det klart! Ska prova dessa imorgon och se hur de bäst sitter fast.

 

 

 

För tillfället är jag på låtskrivarkurs med Lars från Billie The Vision and The Dancers. Det är fantastiskt. Återkommer med lång text om kreativitet, att ta sina drömmar på allvar och att respektera sig själv, kanske.

Träningstävling i WE

Igår åkte vi till Fridhuset och var med i deras träningstävling i WE. Så otroligt roligt att det ordnas lite sådana här avslappnade evenemang så att man får komma och träna på olika banor och träna på själva tävlingsmomentet. Det hölls utomhus på deras lilla terrängbana så vi klädde oss för terräng, det vill säga i rosa! Också för att jag inte äger några andra skydd som är hela…

Fridhuset har en liten ridskola och det var bara jag och ett ekipage till som kom utifrån. Gissa om vi blev utstirrade när vi körde in på gårdsplanen! Gissa om vi blev ännu mer utstirrade när Sportkossan kom ut ur transporten! Han hade en hel flock av små ridelever som var helt fascinerade av honom (samt en och annan förälder!). Så stor! Så svartvit! Får man klappa?? Han har ju ROSA!!! Jag fick förklara att även killar får ha rosa. Sportkossan ÄLSKADE uppmärksamheten, han var så glad! Och tog allt med ett förvånansvärt lugn med tanke på att det var barn och ponnyer precis överallt. Den mest välbesökta WE-tävlingen jag varit på 🙂 Perfekt miljöträning att vara i sådana här situationer!

Lita på rosa!

Trots att Sportkossan fick plötsligt hjärnsläpp och glömde att han var fälttävlanshäst och rev lydnadshindret och attackerade banken på ett väldigt intressant vis lyckades vi få ihop 70% i tekniken. 8 på övergångarna i allmänt intryck!!! Han kändes verkligen helt magiskt fin; lugn, avspänd, framme för skänkeln. Jag vet inte om det berodde på att jag kämpat utan sporrar så länge och nu hade dem, eller tisdagens terrängträning, eller Spanjoren-ridning som satt kvar efter helgen men det var nog den absolut bästa känsla jag någonsin haft!

I speeden var han också väldigt framme för skänkeln, kändes som att han tyckte det var roligt och VILLE galoppera mellan hindrena! Sen att det inte gick så snabbt ändå är ju inte hans fel. Felfritt och ”tagen ring” och galopp på transportsträckorna är det jag vill kräva av honom just nu. Och att han tycker det är kul och att jag inte behöver pressa honom till högre tempo, utan att det är HAN som väljer att ”ja, nu springer vi”!

WE – tävlingsfilmer

Dressyren, 65%. Snygg halt vid C, va? 😉 Annars börjar det bra men blir segare och segare. Det var minst hundra grader och fuktigt därinne, så vi är förlåtna. Jag tänker att det kan vara bra om jag lär mig rida med sporrar, så att jag kan ha en ”reservgas” mot slutet av programmen. Men då får jag först se till att han svarar för skänkeln utan sporrar. Inga genvägar! Om jag kan rida hela tiden så som jag rider i början kommer vi ha kommit en bra bit på väg!

 

Här är tekniken. Jag höll på att dö av värme redan innan vi gick in, så det där med att kräva effekt av hjälperna får jag bakläxa på. Men målet var ju avspändhet, och där lyckades vi verkligen! 63% men kändes som 103% 😉 Ingen spänning, inget ”öppen i formen”, wohooo!

 

Och så speeden, där vi gjorde vårt bästa. Vet inte om jag ska kalla det ”speed”, haha, men inga missar iallafall!

Revansch i Lenhovda!

Förra gången jag var i Lenhovda hade jag med både Sportkossan och Spanjoren, och kom typ sist och nästsist. Idag fick vi till det lite bättre. Vi vann!

Dressyren red vi på 65% i ett bastuliknande ridhus. Började bra (8, 8, 8 var de första tre siffrorna :)), men blev såklart segare och segare. En konstig halt (Sportkossan skulle lägga ena foten på dressyrstaketet, haha, oklart varför) kostade oss vinsten i dressyren, men hon som vann hade 65.1% så det var ju inte så långt efter. Fick kommentaren att han ibland blir för djup i formen, vilket jag visste skulle kunna hända när jag bestämde mig för att rida med bettlöst. Men han var helt avslappnad under hela programmet. Det här är alltså hästen som fått ”öppen i formen, hög i nacken” på alla dressyrprotokoll i två års tid. Så detta är ju ett stort framsteg!

Tekniken kändes så jäääääkla bra! Visst kunde vi gjort snyggare halter, ryggat rakare, hoppat lite mer graciöst men SKIT SAMMA! Han hade öronen rakt fram hela tiden, bjöd på varje hinder och var helt med mig på allt! Inte en enda gnutta rädsla eller spändhet! Jag var nära att börja lipa av lycka när jag gick i mål. Det här är så stort för oss, vi har kämpat och tränat och haft oss och äntligen!

Sen galopperade vi så mycket vi kunde i speeden, vilket inte var så värst mycket för det var såååå varmt! Men vi rev inga hinderdelar, tog ringen och jag förmodar att det räckte. Totalseger!!!

Filmer kommer, men den här tävlingsdagen tog 12 timmar så jag är rätt sugen på att ligga i sängen lite nu. 🙂

Tävlingsförberedelser

Jag tänker så mycket och gör så lite av vad jag tänker. Och då blir jag så besviken på mig själv. Det har varit ganska bra ett tag nu och jag har gjort en hel del saker. Även jobbiga saker, t.ex. laga mat, vilket är mitt absolut värsta! I förrgår kom baksmällan, i kombination med att det var strax innan mens. JAG ÄR SÅ TRÖTT! Och så är det varmt och då har jag ingen matlust och äter man inte blir man ju ännu tröttare.

Har ändå lyckats rida, vilket jag är stolt över, men inte alls som jag hade tänkt. Ville ju bygga upp morgondagens bana på ängen och öva på den några gånger igår, men det gick bara inte. Inte heller kände jag att jag skulle orka med diverse hyss från Sportkossan, så jag drog mig för att rida ut i skogen. Så det har blivit två dagars runtdrivande i paddocken. Idag öppnade jag grinden en gång och red med lansen två gånger, det var så långt jag kom.

God morgon!

Men nu försöker jag verkligen säga till mig själv; fan vad jag är bra. Trots att min hjärna orkar mycket mindre än vad den borde så gör jag ändå vad jag kan. Även om det inte blir exakt som jag tänkt blir det iallafall NÅNTING! Och så blev det bad idag också.

SMUTSER!

Tänkte att jag bara skulle blaska av honom lite pga genomsvett och tävling imorgon. 35 minuter senare och Smutskossan är fortfarande inte ren… Jag ger upp. Han blev väl marginellt renare iallafall. Packade transporten så imorgon är det bara att plocka in djuret, damma av honom lite halvhjärtat och sedan åka!

Nu ska jag VILA och titta på sommaren inifrån min lägenhet. Och så ska jag se fram emot hur utvilad jag kommer vara på tävlingen imorgon och hur roligt det kommer bli och hur förutsättningslöst och resultatofokuserat jag kommer rida! Målet är att jag ska vara avspänd och ha tydliga skänklar. Sportkossans avspändhet och om huruvida han kommer vara hysterisk kan jag inte göra så mycket åt, inte mer än vad jag har tränat hela vintern. Så att ha det som mål är ju lite dumt. Bättre att ha något som jag kan kontrollera som mål, dvs MIG SJÄLV. Om Sportkossan är hysterisk men jag behåller mitt lugn så har vi vunnit. Om jag rider enligt mitt hemmasystem hela tävlingen så har vi vunnit, även om vi kommer sist. Nu gör vi detta, yay!!!

Morgonritt nummer 2

Om jag inte får rida blir jag sur som fan! Så för att orka en hel dag i studion var det ju lika bra att upprepa det vinnande konceptet från igår; en morgonritt för att komma i rätt stämning!

Det går bra med frukost på sängen idag, tack så mycket!

Red fram på ängen och red sedan WE LC som ju är det program vi ska rida på lördag. Markerade banan med hinkar där bokstäverna skulle vara och så grenar för att markera hörnen. Herregud vad jag inte har koll på yttertygeln, haha! Skärpning där 😉 Annars gick det bra. Målet i dressyren på lördag är att jag ska hålla effekten av skänklarna hela programmet igenom och inte börja klämma för att det ska gå fortare. Det blir ju intressant att se hur det går. Tyckte jag lyckades ganska bra idag, men lägg till ny miljö och lite nerver så ska jag vara nöjd med ungefär hälften så bra.

Vilket sätt att börja dagen!

Nu: studio! Idag lägger vi sång, ska bli så kul!

En ledsam dag..

Imorse nåddes jag av nyheten att min styvbror fått en vad de trodde var blodpropp i hjärnan och låg på sjukhuset. Det känns helt overkligt, han är bara några år äldre än jag och är typ dubbelt så hälsosam… Varför händer nåt sånt? Känns både onödigt och orättvist.

Fick rensa tankarna lite i dressyrsadeln. Vi red i en av hagarna istället för den dammiga lilla paddocken, sååå härligt! Sol och blå himmel och grönt gräs! Också skönt att slippa svänga hela tiden – vår ridbana är om man är på väldigt bra humör 20×40 så det blir inte så stor plats för Sportkossan. Red på bettlöst, övergångar & fattningar, raka och böjda spår. Faktiskt lite svårt att rida rakt när man inte har några referenspunkter! Stegade upp en 20x40bana och la lite grenar i hörnen, så ska jag rida WE-dressyren där några gånger framöver.

Flätorna satt kvar!

Vi var så duktiga båda två! Fast han fick spontant hjärnsläpp och förstod inte höger galoppskänkel helt plötsligt. Intressant! Förmodligen är jag själv så van att vara inramad av staketet att jag släppte iväg yttersidan (fattade på böjt spår) och var glad 🙂 Men vi kom överrens om vad som var vad sedan. Nyttigt som sagt. Ska rida i mitten av banan nästa gång och alltså inte ha nån yttersida alls och verkligen se om han förstår vad jag menar.

För någon dag sedan var jag i mammas nyinköpta sommarstuga och hittade detta FYNDET! Fy vad glad jag blev! En isolator till elstaket blev perfekt att hänga den på.

Ikväll ska vi repa lite. På fredag går vi in i studion och spelar in vår första singel! Sen ska vi skriva nya låtar och lära oss saker om pyro och spela satan på Malmöfestivalen. Det är sommarens plan.

WE-träning på bortaplan!

Idag var vi och tränade hos en god vän. Fick låna hennes paddock och hinder och fick även lite goda råd – TACK!!! Vilken fin gren WE är, här hjälps vi åt!

Sportkossan var superduktig. Vi hade varken stödhjul, hängseln eller livrem (dvs inga sporrar, spö eller bett) och det gick väl ungefär lika bra eller dåligt som det gör när jag har alla de grejerna. 🙂 Jag har inte ridit så seriöst på bettlöst innan, utan bara ute i skogen. Nu på filmen ser jag att han går bakom lod ibland på det, men han är också väldigt avspänd. Jag är inte van att ha problemet att han blir bakom lod! Jag är lite allergisk mot det som ni säkert vet. Så nu är jag i valet och kvalet vilken betsling jag ska ha på tävlingen om två veckor.

Vårt stora problem är att han inte har förtroende för bettet, vilket innebär att han inte går fram och att han släpper bettet och höjer nacken. 75% av alla mina dressyrprotokoll har kommentaren ”öppen i formen”. Men vi jobbar på det och har senaste halvåret gjort stora framsteg, dock har det inte nått ut på tävlingsbanan riktigt än eftersom jag blir spänd och klarar inte av att hålla det nya systemet vi jobbar med hemma.

Förra året avslutades tävlingsmässigt ganska trist i WE, eftersom Sportkossan var spänd som bara den och stack flera gånger inne på banan. Så nu ska vi bara rida en LC och målet är att jag ska vara avspänd och inte klämma med skänklarna. Frågan är då: bett eller bettlöst? Han blir ju som sagt bakom lod ibland på bettlöst, men mer avspänd, och det är egentligen allt jag vill på tävlingen. Dessutom kan jag råda bot på det problemet genom att aktivera bakbenen. Men jag har hellre lite bakom lod och släpande bakben och en sömnig häst, än en som är spänd och rädd men kanske lite mer ”showig”. Plus att jag då bara kan fokusera på bakbenen och inte så mycket på att min hand ska vara perfekt hela tiden.

Nu när jag skrivit det här känner jag ju själv att det kommer bli bettlöst. Ska försöka rida en dressyrträning på bettlöst innan tävlingen så får vi se om det är katastrofalt dåligt eller inte. Men just inne på teknikbanan känns det som bettlöst kommer vara bäst. Och om man kollar på filmen är det väl inte SÅ himla farligt, eller? Vad tycker mina WE-vänner därute?

FrWEdagsmys

Igår eftermiddag fick vi fint besök minsann – Spanjoren med matte kom och hälsade på! Vi ska vara med på samma WE-tävling om två veckor, och då passar det ju bra att träna ihop. I WE är det bra att träna på lite olika ställen, med olika hinder och miljöer. Man blir så van att rida omkring och göra sina egna hinder som ser likadana ut som alltid, men när man är på ett nytt ställe (tex tävling) upptäcker hästen ibland att hindrena ser HELT annorlunda ut, och är alltid inte helt säkra på vad som ska göras eller om hurvida hindrena är hästätande eller ej… Been there, done that!

Sportkossan inspekterar Spanjorens bytesserier och tänker det där verkar jobbigt…

Jag ritade upp en ganska enkel bana, men den blev ju svår iochmed att vi har så lite plats. Jag tycker det är bra att rita banan, annars glömmer jag bort var jag hade tänkt ställa hindrena och vilken ordning de ska komma. Sportkossan var jätteduktig, men jag var inte så noga med skänkelhjälperna och då blev han såklart lite lat. Helt mitt eget fel! Men han gjorde alla hindrena bra och det är mitt mål med WE just nu; avslappnat på gränsen till slappt är acceptabelt. Jag funderar på att prova på bettlöst någon gång, se om han kan slappna av lite mer och komma upp mer med ryggen. Spanjoren glänste as usual! Hans matte sa att han var lite småbusig pga inte gått så mycket i veckan, men det såg iallafall inte jag något av. Superkul! Och vädret var samarbetsvilligt också!

Man måste smaka på grisen så man vet att den inte är farlig!

Anmäld!

Nu har jag anmält mig till WE-tävling i Lenhovda i slutet av maj! Det blir bara en LC för att vara så snäll mot min rygg som möjligt – men ändå! Förra tävlingen (som var just LC) fick vi ju typ 52% pga att vi var hysteriskt rädda för hälften av hindrena så jag tror att detta kan vara utmaning nog 🙂 Skippar dressyrtävlingen i mitten av maj, jag vilar hellre ordentligt och blir helt bra.

Igår red jag ut och galopperade uppför vår klätterbacke några gånger. Man hade ju kunnat tänka sig att Sportkossan skulle tycka det var liiiite kul att galoppera ute igen men det var rätt gäspigt faktiskt. Han var dock inte rädd för nåt så jag var tacksam att jag slapp plötsligt ryck 🙂

Vår! Äntligen!

Idag gick vi en promenad och red lite i paddocken. Parallellslalom, tre tunnor och så grind, bord och klocka som stod kvar sedan helgen. Vi kommer som sagt vara bäst på att skritta alla hinder….

Badsugen!