Förfest inför betessläpp!

Idag släppte vi ihop några av hästarna och så fick de ha lite förfest några timmar på förmiddagen. Bra att ha möjligheten att vänja in långsamt! Och ÄNTLIGEN fick Sportkossan gå i samma hage som sin tjej! Åh de var så glada! De går i hagarna bredvid varandra till vardags och står gärna tillsammans på varsin sida staketet. Typiskt Sportkossan att få den enda tjejen på gården. Han charmar alltid alla ston! Han är liksom inte på alls, utan mer smyger upp och står jämte lite försynt, tills de kommer på att han den där lugna snälla är BÄST och så blir de helt förälskade. Ser lite kul ut för hon är typ hälften så stor som honom… Och mer än dubbelt så gammal! Han gillar mogna kvinnor tydligen… 🙂

Från förra året. Hans huvud är längre än hennes ben…

De var extremt upprörda när de alla skulle tillbaka i respektive hage! Alla lät sig snällt fångas, men sedan var det ett himla skrikande och tramsande från alla, trots att deras vinterhagar är typ inom tio meters radie från varandra.

Fick faktiskt ryta till lite på Sportkossan för jag anser att även om det är jättespännande med ihopsläpp och ”ny” flock (fast han har gått med allihop hela vintern…) så ska man kunna stå relativt still och uppbunden. Han blev nog lite paff, jag brukar inte höja rösten så mycket. Sen stod han hyfsat snällt.

Jag var lite tveksam till om jag skulle rida ut när det var så oroligt i flocken Det är ju väldigt onödigt att försätta sig i en situation där man bråkar med sin häst över något som kommer lugna sig om typ tre dagar! Men han var rätt lugn efter en stund, och jag tänkte att jag skulle prova. Skulle han bli helt tossig är det ju bara att göra om ridturen till promenad eller något, vi skulle ändå bara skritta en runda.

Efter att lite halvhjärtat ha provat att gnägga, stanna och vända hem några gånger glömde han bort alltihop och vi fick en riktigt mysig skrittur i solen!

Morgonritt nummer 2

Om jag inte får rida blir jag sur som fan! Så för att orka en hel dag i studion var det ju lika bra att upprepa det vinnande konceptet från igår; en morgonritt för att komma i rätt stämning!

Det går bra med frukost på sängen idag, tack så mycket!

Red fram på ängen och red sedan WE LC som ju är det program vi ska rida på lördag. Markerade banan med hinkar där bokstäverna skulle vara och så grenar för att markera hörnen. Herregud vad jag inte har koll på yttertygeln, haha! Skärpning där 😉 Annars gick det bra. Målet i dressyren på lördag är att jag ska hålla effekten av skänklarna hela programmet igenom och inte börja klämma för att det ska gå fortare. Det blir ju intressant att se hur det går. Tyckte jag lyckades ganska bra idag, men lägg till ny miljö och lite nerver så ska jag vara nöjd med ungefär hälften så bra.

Vilket sätt att börja dagen!

Nu: studio! Idag lägger vi sång, ska bli så kul!

Inspelning!

Igår påbörjade vi inspelningen av vår nya singel! Spelade in lite slaskgitarr och sång och hade produktionsmöte om låten. Känns sjukt fett att jobba med en producent, det har jag inte gjort innan. Att någon kommer in utifrån och tycker saker, och så ändrar man lite och bara ja, det blev ju MYCKET bättre! Svårt att vara objektiv om sitt eget skapande. Idag är det trumdag, så jag behövde inte vara där ända från början.

Passade på att rida ut en stund i sommarvärmen. Jag älskar verkligen mitt stall! Inte bara det rent tekniska som fina marker, sjöutsikt, bra ridvägar, nära till världens bästa tränare och ridhus, utan stämningen. Så fort man kommer till den där lilla byn så blir man helt lugn! I min hjärna skiner alltid solen i Tararp 🙂 Och så en fantastisk stallägare och trevliga, okomplicerade stallkompisar. Inget tjafs!!! Bara det!

Den här har ni ju sett innan, men den sammanfattar stämningen hos oss så himla bra. <3

Sportkossan lubbade på och vi tog några galopper. Härligt! Så nu är jag pepp på att stänga in mig i en källare resten av helgen 🙂

 

Mysdag

Jag var hos sjukgymnasten igår och då blev jag precis som förra gången väldigt öm och stel i ryggen. Så jag valde att inte rida, utan gå en promenad istället. Mattias fick följa med 🙂

HEJ HAR DU MAT

Sportkossan är på gräsinvänjning och höavvänjning, vilket innebär att han får lite mindre hö men betas i 30-60 minuter varje dag. Det här med att beta är han helt med på, men MINDRE HÖ är ju urdumt tycker han. Bara typ 15 kg mat per dag? OTÄNKBART!!! Så han var lite otålig när vi gick promenad. Han hade lite olika taktiker. Den ena var att gå jättenära mig och vara jätte”duktig” och fjäska för att han kanske skulle få godis. Stannade och ryggade i backar och han var superuppmärksam och alert. Sen när han insåg att han inte skulle få massa godis (jag brukar inte ge godis när jag är ute och går, tycker att hästen ska kunna följa mig utan godisbelöning…) gick han en halv meter efter mig med öronen hängande utmed sidorna Ior style. Det var SÅ SYND om honom. När inte heller det funkade försökte han smyga ut i kanten och liksom lite i smyg ta en munfull gräs. Med andra ord var det ingen mening att öva trick i paddocken som jag hade tänkt, utan efter promenaden var det hinkmat och beta istället. Sportkossan är en stor ponny och en hungrig ponny är det ingen idé att försöka göra något med.

Långhåriga killar är bäst.

Använde istället tiden till att vänja honom vid spöet. Han är rätt misstänksam mot spön när man står på marken och ännu mer när man sitter på ryggen. Jag vill att han ska vara uppmärksam, men inte rädd. Jag har aldrig slagit honom såklart, men vill gärna kunna använda spöet i framtiden till att peta med och påminna utan att han blir spänd. Så när han åt stod jag och klappade honom med spöet och det var inga som helst problem.

Japp. Hysteriskt rädd för spöet.

När vi var lite mindre hungriga och otåliga övade vi lite på att lyfta ena frambenet när jag touchade det med spöet. Ställde honom med sidan mot en vägg så att han inte skulle flytta sidledes. Utan att gå framåt eller bakåt, bara upp. Han var väääldigt ivrig när han fattade att han skulle få godis och efter bara något försök gjorde han rätt. Då slutade vi. Jag tänker att man ska ta det i små små doser i början och aldrig tjata. Nästa gång ska vi prova att lyfta höger ben 😉 Och då ska vi vara mätta och belåtna och avslappnade innan.

Om ni undrar vad det här är så är det en bild av Mattias som kliar Livi på ryggen med ett träd. MYS!

En ledsam dag..

Imorse nåddes jag av nyheten att min styvbror fått en vad de trodde var blodpropp i hjärnan och låg på sjukhuset. Det känns helt overkligt, han är bara några år äldre än jag och är typ dubbelt så hälsosam… Varför händer nåt sånt? Känns både onödigt och orättvist.

Fick rensa tankarna lite i dressyrsadeln. Vi red i en av hagarna istället för den dammiga lilla paddocken, sååå härligt! Sol och blå himmel och grönt gräs! Också skönt att slippa svänga hela tiden – vår ridbana är om man är på väldigt bra humör 20×40 så det blir inte så stor plats för Sportkossan. Red på bettlöst, övergångar & fattningar, raka och böjda spår. Faktiskt lite svårt att rida rakt när man inte har några referenspunkter! Stegade upp en 20x40bana och la lite grenar i hörnen, så ska jag rida WE-dressyren där några gånger framöver.

Flätorna satt kvar!

Vi var så duktiga båda två! Fast han fick spontant hjärnsläpp och förstod inte höger galoppskänkel helt plötsligt. Intressant! Förmodligen är jag själv så van att vara inramad av staketet att jag släppte iväg yttersidan (fattade på böjt spår) och var glad 🙂 Men vi kom överrens om vad som var vad sedan. Nyttigt som sagt. Ska rida i mitten av banan nästa gång och alltså inte ha nån yttersida alls och verkligen se om han förstår vad jag menar.

För någon dag sedan var jag i mammas nyinköpta sommarstuga och hittade detta FYNDET! Fy vad glad jag blev! En isolator till elstaket blev perfekt att hänga den på.

Ikväll ska vi repa lite. På fredag går vi in i studion och spelar in vår första singel! Sen ska vi skriva nya låtar och lära oss saker om pyro och spela satan på Malmöfestivalen. Det är sommarens plan.

Födelsedagskalas!

Idag fyller Sportkossan tio år! Jippiejehu! Han fick sommarflätor dagen till ära. Han har nämligen så tjock man att det är alldeles svettigt under den när det är såhär varmt. Nu blir det lite svalare, samtidigt som han kan vifta flugor.

Vi firade genom att rida en av mina kortaste långturer (om nu det går ihop), galopperade en stund och och var alldeles eniga om att idag fanns det inte en enda farlig sak i världen. Tittade på nyutsläppta kor (fina!), en grävmaskin (fiiiin!), fick möte med en lastbil (JETEFIN!), snackade med några hästar i en beteshage (turens höjdpunkt!) och vara bara allmänt nöjda med livet. Inget ryggont. HÄRLIGT!

Sportkossan i festfrisyr. Som ni ser tyckte han det var skitonödigt att ha photosession när det fanns tårta i närheten!

Sen bakade jag tårta (se bild) och sen hade vi gräsätningskalas. Livet på en pinne!

Tårta i hink.

FrWEdagsmys

Igår eftermiddag fick vi fint besök minsann – Spanjoren med matte kom och hälsade på! Vi ska vara med på samma WE-tävling om två veckor, och då passar det ju bra att träna ihop. I WE är det bra att träna på lite olika ställen, med olika hinder och miljöer. Man blir så van att rida omkring och göra sina egna hinder som ser likadana ut som alltid, men när man är på ett nytt ställe (tex tävling) upptäcker hästen ibland att hindrena ser HELT annorlunda ut, och är alltid inte helt säkra på vad som ska göras eller om hurvida hindrena är hästätande eller ej… Been there, done that!

Sportkossan inspekterar Spanjorens bytesserier och tänker det där verkar jobbigt…

Jag ritade upp en ganska enkel bana, men den blev ju svår iochmed att vi har så lite plats. Jag tycker det är bra att rita banan, annars glömmer jag bort var jag hade tänkt ställa hindrena och vilken ordning de ska komma. Sportkossan var jätteduktig, men jag var inte så noga med skänkelhjälperna och då blev han såklart lite lat. Helt mitt eget fel! Men han gjorde alla hindrena bra och det är mitt mål med WE just nu; avslappnat på gränsen till slappt är acceptabelt. Jag funderar på att prova på bettlöst någon gång, se om han kan slappna av lite mer och komma upp mer med ryggen. Spanjoren glänste as usual! Hans matte sa att han var lite småbusig pga inte gått så mycket i veckan, men det såg iallafall inte jag något av. Superkul! Och vädret var samarbetsvilligt också!

Man måste smaka på grisen så man vet att den inte är farlig!

Lydighet och styrka

Igår hade jag lyckats boka in jobb, sjukgymnast, boendestödjare och arbetsförmedlingsmöte på samma dag. Medvetet alltså. Jag har haft så mycket olika möten och tider de senaste månaderna, och det är ju bra att saker och ting äntligen kommer igång. Men jag blir jättestressad av att ha en massa grejer varje dag, så jag ska se om det blir bättre såhär, att ha många grejer på en dag ganska tätt, och sedan inte så mycket följande dag. Såklart orkade jag inte rida efter det, dessutom kände jag mig jättestel i ryggen efter sjukgymnasten. Och så var jag sur som fan, haha! Det är jobbigt för min hjärna att ha så mycket inbokat, så jag började faktiskt vara sur redan i tisdags kväll trots att det gick så bra med Theresia och Sportkossan på terrängbanan (mer om det sen!). Min hjärna tar ut det jobbiga i förskott liksom. Men när jag tänker på varje grej så är det ju inte så jobbigt, alla jag träffar är ju bra och på min sida. Det är bara min hjärna som stressar och gör det svårare än det är. Jag klarade allt iallafall, och idag är en helt tom dag! Så skönt!

Eftersom min rygg inte är så bra vill jag inte rida mina vanliga rundor. De är ju minst en mil allihopa, och det känns lite riskabelt att vara så långt hemifrån om jag plötsligt blir sämre. Vi har en ganska bra skog nära stallet, men ingen bra runda, utan vägarna tar slut. Lyckligtvis är Sportkossan lika glad vare sig det är runda eller vi vänder och rider fram och tillbaka på samma sträcka, så man kan ändå få till lite vettig ridning om man är lite uppfinningsrik.

Sportkossan har ju på grund av min rygg inte gått så mycket som jag egentligen vill att han ska göra och som han behöver för att vara glad. Alltså minst två rejäla skogsrundor i veckan, där han får trava och galoppera framåt och bli lite trött. Nu är han lite odräglig, trots att han fick jobba ordentligt i tisdags och jag har minskat ner maten. Det var heeelt omöjligt att gå rakt fram på väg till skogen, han var tvungen att glo på ALLT (även saker på stallplanen) och då kan han inte gå rakt, utan då måste han stanna och vända på huvudet och blåsa misstänksamt och ha ryggen i knähöjd typ och inte lyssna på min skänkel. Men jag blev inte irriterad, utan var bara envis. Jo, du ska gå fram. Jo, du ska gå RAKT fram. Jo, det går att trava i form fast man är på en så hiskeligt läskig skogsväg (som man har varit på tusen gånger och som är helt stilla, utan någon annan i sikte).

Upp och ner för klätterbacken fem gånger, övergångar, halter, rygga i backe. Lyssna, lyssna, lyssna. Det gick faktiskt till slut och han var faktiskt ganska fin. Hade sidepull och han blir lite tung i handen på det, MEN eftersom jag har motsatt problem med bettet (att han inte går fram eller vill ta stöd på det) så känner jag att det inte är ett så stort problem. Förhoppningsvis kommer vi undan för undan föra över den känslan lite till när jag har bett. Det enda är att han får smutsmärken på nosryggen, men det kan man kanske leva med.

Sen galopperade vi uppför backen sex gånger så fort vi kunde. Det är ganska bra för det är en liten raksträcka, en liten backe med sväng, en till liten raksträcka och så slutligen den branta lite längre backen, och så stoppsträcka längst upp, totalt kanske 400m. Och när vi har galopperat den ett par gånger börjar han slappna av och faktiskt kunna sänka nacken och ta i från bakbenen och över ryggen. Och så var det ju faktiskt ganska roligt kom han på till slut. Tillochmed att han bjöd upp till lite snabbare galopp alldeles själv på slutet! Så det blev både lydighet, styrka och kondition idag, trots att vi höll oss ”hemmavid”. Man får ju göra så gott man kan med de förutsättningarna man har. Hoppas han blev liiiite trött iallafall 🙂 Och ryggen känns helt okej, så kanske jag vågar mig lite längre ut på lördag, det hade vi behövt.

Varning! Hästätande tunnor!

Ibland vet jag redan när jag tar in Sportkossan att det kommer bli en SÅN dag. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men det är nåt med hur han går. Eller hur han står på uppbindningsplatsen; istället för att stå och snarka med pannan mot ladväggen står han och tittar sig uppmärksamt omkring. Det är liksom något i hans blick som säger ”Idag, matte, får du hålla i dig.”.

En sån dag var det idag! Han har ju inte gått så mycket på sista tiden så jag hade liksom förberett mig på att en sån här spratteldag skulle komma. Gick en promenad innan för att värma upp mig, och han följde med så entusiastiskt så! Annars brukar man få dra honom efter sig som en trött ridskoleponny, haha! Red lite på banan sen och försökte rida honom som jag red Spanjoren igår. Och jäklar vad bra det gick! Hade inte sporrar, och det kan vara nyttigt för mig ibland för då måste jag vara supernoga med att ha honom framme för skänkeln. Han gick jättefint, lyssnade superbra, var inte alls ängslig för kontakten som han kan bli ibland utan han kändes som en ”vanlig” häst med förtroende för bettet. Oftast. 😉 Fick dock passa honom lite, för han ville vääääldigt gärna hoppa åt sidan för lite allt möjligt. Paddocken var en riktigt farofylld plats idag!

Red mycket övergångar och halter, fokus på att stanna i balans och vara kvick i övergångarna. Han gjorde så bra halter att jag blev helt lyrisk. Vanligtvis tar han upp huvudet och ställer sig som en vimmelkantig kamel, med idag trampade han under sig ända in i halten och stod kvar i formen. Duktig Sportkossa! Fick också till bra galoppfattningar till slut. Han blir gärna spänd i fattningarna, men till slut fick jag till en BRA fattning i varje varv och då tänkte jag sluta där och varva ner.

Men då bestämde sig vinden för att friska i, tog tag i en tunna som låg i ett hinder och blåste iväg den. Så helt plötsligt kom det en tunna farande över ridbanan! Och stackars Sportkossan som hade varit så duktig och hållt sig i skinnet fast han så gärna hade velat busa hela passet fick ju totalt psykbryt, haha! ÅH vad rädd han blev, stackarn! Fick hoppa av och sätta undan tunnorna, och då passade vi på att tugga lite på dem, för att ge igen. Sen kom en hagelskur… Så då fick vi gå in i stallet en stund, för det blir ingen bra avslutande jogging när det haglar, det lovar jag!

Sen gick vi ut igen, travade runt helt utan den tidigare fina känslan men också utan att sprattla alltför mycket, så det fick liksom vara bra nog. Skrittade av lite med kontakt och då var han jättefin och klev på som bara den. Skritten har alltid varit lite svår för oss, för han har haft svårt att slappna av och ändå vara aktiv, blir mest att han går och väntar på nästa grej och slutar tänka framåt. Så det får vi ju vara nöjda med! Varje gång jag har ridit Spanjoren rider jag en miljon gånger bättre och då går såklart Sportkossan en miljon gånger bättre också!

Sen fick vi äta GRÄÄÄÄÄÄS MMMMMMM va gott! Maj = inbetningsmånad = Sportkossans favorithögtid. Det första gräset är ju det godaste…

Strax efter drog han av sig grimman. Vi hade lite olika åsikter om hur länge vi skulle beta…

Ikväll kan man förresten börja se Badminton på YouTube, för alla oss som inte hade tid att se det live. Tills dess kan man ju njuta av denna ritt, högst procent indressyren. Jag tycker det ser SÅ trevligt ut, hästen är såklart laddad, men FRAMFÖR lodplan. Inget ihopknycklande här inte!

Anmäld!

Nu har jag anmält mig till WE-tävling i Lenhovda i slutet av maj! Det blir bara en LC för att vara så snäll mot min rygg som möjligt – men ändå! Förra tävlingen (som var just LC) fick vi ju typ 52% pga att vi var hysteriskt rädda för hälften av hindrena så jag tror att detta kan vara utmaning nog 🙂 Skippar dressyrtävlingen i mitten av maj, jag vilar hellre ordentligt och blir helt bra.

Igår red jag ut och galopperade uppför vår klätterbacke några gånger. Man hade ju kunnat tänka sig att Sportkossan skulle tycka det var liiiite kul att galoppera ute igen men det var rätt gäspigt faktiskt. Han var dock inte rädd för nåt så jag var tacksam att jag slapp plötsligt ryck 🙂

Vår! Äntligen!

Idag gick vi en promenad och red lite i paddocken. Parallellslalom, tre tunnor och så grind, bord och klocka som stod kvar sedan helgen. Vi kommer som sagt vara bäst på att skritta alla hinder….

Badsugen!