Fredagshoppet!

Idag har min stallkompis hoppat Sportkossan igen. Så himla bra att ha sådana vänner som kan tänka sig att hjälpa till lite. Vi har lite dåligt med hindermaterial just nu och då är det lite svårt. Sportkossan respekterar bara fasta hinder eller träbommar, allt annat hoppar han rakt igenom. Dessutom är paddocken lite för liten för hoppning. Men vissa språng blev riktigt bra och jag är nöjd! Längtar efter kavalettibockarna som pappa har lovat att göra och att få hoppa ute på fälten istället för att stänga in sig i en liten ruta.

Övade lite trickträning efteråt och vi kan numera lyfta alla fötterna när jag petar med spöet, samt backa på kommando. Så nästa gång blir det till att påbörja träningen för att buga! Skulle ni vara intresserade av att jag skriver hur jag gör? Jag har en plan men vet inte om den kommer att fungera, så det blir lite trial and error…

Mina gossar på bete 2015. Snart är det dags igen, det lovar jag!

Nu ska jag vila lite. Ikväll påbörjar vi vår första riktiga studioinspelning, ska bli spännande! Slaskgitarr, slasksång och rigga trummor blir det förmodligen. Får försöka sjunga upp lite!

Dressyrträning

Det är ALLTID roligt att gå bort till Helene och Per och rida. Oavsett om man rider lektion eller bara lånar deras fina ridhus och banor. Alla är alltid så trevliga (vilket man inte är bortskämd med i hästvärlden tyvärr) och så får man se så mycket bra ridning. Även om jag rider där utan att ha lektion så skärper jag mig alltid lite extra.

Sen blir det ju ännu bättre när man känner att man gjort ett stort hopp framåt i utvecklingen! Helene tyckte att Sportkossan gick mycket bättre utan bett, och med lite hjälp från henne så blev han inte alls låg i formen. Vi red samma sak som jag har ridit själv; övergångar, tempoväxlingar, fattningar. GRUNDEN! Tur då att jag är så nördig att jag kan sitta hur länge som helst för att få fram den där mmm-känslan i en övergång.

Det var lite varmt och gick väl lite långsamt, men sånt får man ta. Jag får jobba vidare med mina skänkelhjälper och tajmingen där, men det känns ändå bra att bara kunna fokusera på det och att han inte går och oroar sig för vad handen gör. Helene tyckte det var stor skillnad i gång och ryggaktivitet på bettlöst. Heja oss! Nu ska jag lära mig att rida ordentligt 🙂

Vi gick hem och badade och betade och jag fick ta fram mina vita snygga ben för första gången i år. Jättevarmt och härligt! Passade på att fixa bokstäver till ”dressyrbanan” så jag kan öva på programmet utan att gissa var allt ska utföras.

När vi var mätta och nöjda gick vi ner till ridbanan och gjorde lite tricks. Igår påbörjade jag ju att lyfta hovarna för spöet (vande honom att ha spöet överallt och sedan lyfta vänster fram). Gjorde samma sak men på ridbanan, och först skulle han både backa och gå fram, men med lite hjälp av att jag drog lite i hovskägget fattade han snabbt att han skulle lyfta. Gjorde två lyft helt korrekt och sedan gick vi därifrån. Övade parkering och inkallning och sedan följde han mig lös ut från paddocken och till hagen. Det tog kanske fem minuter allt som allt, men känns så värt det. Så roligt att lära honom saker och att han verkligen VILL vara med mig. Godis är bästa motivationen för en Sportkossa!

Mysdag

Jag var hos sjukgymnasten igår och då blev jag precis som förra gången väldigt öm och stel i ryggen. Så jag valde att inte rida, utan gå en promenad istället. Mattias fick följa med 🙂

HEJ HAR DU MAT

Sportkossan är på gräsinvänjning och höavvänjning, vilket innebär att han får lite mindre hö men betas i 30-60 minuter varje dag. Det här med att beta är han helt med på, men MINDRE HÖ är ju urdumt tycker han. Bara typ 15 kg mat per dag? OTÄNKBART!!! Så han var lite otålig när vi gick promenad. Han hade lite olika taktiker. Den ena var att gå jättenära mig och vara jätte”duktig” och fjäska för att han kanske skulle få godis. Stannade och ryggade i backar och han var superuppmärksam och alert. Sen när han insåg att han inte skulle få massa godis (jag brukar inte ge godis när jag är ute och går, tycker att hästen ska kunna följa mig utan godisbelöning…) gick han en halv meter efter mig med öronen hängande utmed sidorna Ior style. Det var SÅ SYND om honom. När inte heller det funkade försökte han smyga ut i kanten och liksom lite i smyg ta en munfull gräs. Med andra ord var det ingen mening att öva trick i paddocken som jag hade tänkt, utan efter promenaden var det hinkmat och beta istället. Sportkossan är en stor ponny och en hungrig ponny är det ingen idé att försöka göra något med.

Långhåriga killar är bäst.

Använde istället tiden till att vänja honom vid spöet. Han är rätt misstänksam mot spön när man står på marken och ännu mer när man sitter på ryggen. Jag vill att han ska vara uppmärksam, men inte rädd. Jag har aldrig slagit honom såklart, men vill gärna kunna använda spöet i framtiden till att peta med och påminna utan att han blir spänd. Så när han åt stod jag och klappade honom med spöet och det var inga som helst problem.

Japp. Hysteriskt rädd för spöet.

När vi var lite mindre hungriga och otåliga övade vi lite på att lyfta ena frambenet när jag touchade det med spöet. Ställde honom med sidan mot en vägg så att han inte skulle flytta sidledes. Utan att gå framåt eller bakåt, bara upp. Han var väääldigt ivrig när han fattade att han skulle få godis och efter bara något försök gjorde han rätt. Då slutade vi. Jag tänker att man ska ta det i små små doser i början och aldrig tjata. Nästa gång ska vi prova att lyfta höger ben 😉 Och då ska vi vara mätta och belåtna och avslappnade innan.

Om ni undrar vad det här är så är det en bild av Mattias som kliar Livi på ryggen med ett träd. MYS!

Saker man gör när man inte kan rida…

… till exempel att leka med Sportkossan lös i paddocken! Jag har faktiskt aldrig jobbat med honom lös innan, vet inte riktigt varför.

Frågan alla skimmelägare och småbarnsföräldrar har ställt sig sedan tidernas begynnelse; HUR får de upp bajset på ryggen UNDER täcket???

Först gick vi en promenad i skogen, sen övade vi på röstkommandon 🙂 Han kan även galopp och halt men det är svårt att filma och kontrollera sitt kroppspråk samtidigt så det fick jag inte med. Han höll sig snällt på fyrkantsspåret och bytte varv på mitt kroppsspråk like a pro!

trim.B2FAB8D1-1614-45E9-B1E7-E389A73065A3

Sen lekte vi följa John och påbörjade att öva inkallning. Jag hade absolut inga förväntningar alls, jag tänkte att jag aldrig skulle få honom att följa med utan snöre, men det gick superbra. Inkallningen kör jag bara att jag stannar honom, sträcker upp mig och liksom håller honom på avstånd med kroppsspråket och säger stanna, bara några meter till att börja med. Sen slappnar jag av och säger ”Kom” och smackar lite och när han kommer får han godis. Det var roligt att se hur bra han reagerade på kroppspråket, en gång gick han framåt utan att jag kallat på honom och då sträckte jag på mig lite väl mycket för då ville han vända och gå därifrån. Så jag fick skynda mig att slappna av igen och ”bjuda in honom”.

trim.10971CE8-0A26-42D9-8780-CEE880A94175

Så kul! Sportkossan kan vara lite avståndstagande så det var roligt att han valde att vara med mig istället för att ställa sig i ett hörn och äta gräs. Morotsbitarna gjorde väl rätt mycket kan jag tänka mig 🙂