Påverka nya TR!

Idag har Svenska Ridsportförbundet påbörjat arbetet med nya tävlingsreglementet. Man får lämna in förslag. Så nu tycker jag att alla kan gå in här och skriva att de vill att bettlöst ska vara tillåtet i dressyr och fälttävlan! Det är rent ut sagt fjantigt att det inte är tillåtet med bettlöst. Uppenbarligen kan ju dressyrdomaren i WE döma ett dressyrprogram där vissa rider med bettlöst och vissa med bett, så jag förstår inte varför det skulle vara ett problem i ”vanlig” dressyr.

Jag älskar min stallägare! Inte bara supertrevlig och mån om hästarna, utan även kreativ 🙂

Träningstävling i WE

Igår åkte vi till Fridhuset och var med i deras träningstävling i WE. Så otroligt roligt att det ordnas lite sådana här avslappnade evenemang så att man får komma och träna på olika banor och träna på själva tävlingsmomentet. Det hölls utomhus på deras lilla terrängbana så vi klädde oss för terräng, det vill säga i rosa! Också för att jag inte äger några andra skydd som är hela…

Fridhuset har en liten ridskola och det var bara jag och ett ekipage till som kom utifrån. Gissa om vi blev utstirrade när vi körde in på gårdsplanen! Gissa om vi blev ännu mer utstirrade när Sportkossan kom ut ur transporten! Han hade en hel flock av små ridelever som var helt fascinerade av honom (samt en och annan förälder!). Så stor! Så svartvit! Får man klappa?? Han har ju ROSA!!! Jag fick förklara att även killar får ha rosa. Sportkossan ÄLSKADE uppmärksamheten, han var så glad! Och tog allt med ett förvånansvärt lugn med tanke på att det var barn och ponnyer precis överallt. Den mest välbesökta WE-tävlingen jag varit på 🙂 Perfekt miljöträning att vara i sådana här situationer!

Lita på rosa!

Trots att Sportkossan fick plötsligt hjärnsläpp och glömde att han var fälttävlanshäst och rev lydnadshindret och attackerade banken på ett väldigt intressant vis lyckades vi få ihop 70% i tekniken. 8 på övergångarna i allmänt intryck!!! Han kändes verkligen helt magiskt fin; lugn, avspänd, framme för skänkeln. Jag vet inte om det berodde på att jag kämpat utan sporrar så länge och nu hade dem, eller tisdagens terrängträning, eller Spanjoren-ridning som satt kvar efter helgen men det var nog den absolut bästa känsla jag någonsin haft!

I speeden var han också väldigt framme för skänkeln, kändes som att han tyckte det var roligt och VILLE galoppera mellan hindrena! Sen att det inte gick så snabbt ändå är ju inte hans fel. Felfritt och ”tagen ring” och galopp på transportsträckorna är det jag vill kräva av honom just nu. Och att han tycker det är kul och att jag inte behöver pressa honom till högre tempo, utan att det är HAN som väljer att ”ja, nu springer vi”!

Bilder och filmer från Allsvenskan

Här kommer några fina bilder från Tess Foto från helgens tävling med Spanjoren. Och ja, det står uttryckligen på sidan att man får låna bilderna med loggan till sociala medier. Bara så ni vet 🙂 Ska också se om jag kan köpa en bild för de var så fina!

Vi tar ärevarvet på största allvar!

Såhär glad blir man av att få tävla en sån här fin häst!

Final i Allsvenskan!

Jag och fina fina Spanjoren har ju varit med i Dressyrallsvenskan hela våren, och idag var det dags för final! Det var spännande ända till slutet. Vi låg på delad förstaplats inför finalen med tredje laget bara en poäng efter, så det var vinna eller försvinna. Extra spännande när en av hästarna bestämde sig för att inte gå in i transporten och var nära att inte komma till start! Lagtävlingar är alltid spännande…

I was born ready!

Men det blev bra till slut och jag red hem en femteplacering individuellt och tillsammans med mitt fina lag räckte det till delseger och därmed totalseger! Jag var inte helt nöjd med mina procent, för jag tyckte vi var värda mer än 65,8%, men så är det ju i dressyr. Spanjoren var som vanligt helt fantastisk, om än lite väl stillsam inne på banan. Men man kan ju inte alltid få sig ett sånt åk som han bjöd på förra omgången. Jag är supernöjd med honom och med min ridning och att laget har levererat så himla bra!

Nu ösregnar det så det blir perfekt att äta chips och kolla på Game of Thrones från början… Tur det är klämdag imorgon för jag är TRÖTT! Over and out!

WE – tävlingsfilmer

Dressyren, 65%. Snygg halt vid C, va? 😉 Annars börjar det bra men blir segare och segare. Det var minst hundra grader och fuktigt därinne, så vi är förlåtna. Jag tänker att det kan vara bra om jag lär mig rida med sporrar, så att jag kan ha en ”reservgas” mot slutet av programmen. Men då får jag först se till att han svarar för skänkeln utan sporrar. Inga genvägar! Om jag kan rida hela tiden så som jag rider i början kommer vi ha kommit en bra bit på väg!

 

Här är tekniken. Jag höll på att dö av värme redan innan vi gick in, så det där med att kräva effekt av hjälperna får jag bakläxa på. Men målet var ju avspändhet, och där lyckades vi verkligen! 63% men kändes som 103% 😉 Ingen spänning, inget ”öppen i formen”, wohooo!

 

Och så speeden, där vi gjorde vårt bästa. Vet inte om jag ska kalla det ”speed”, haha, men inga missar iallafall!

Revansch i Lenhovda!

Förra gången jag var i Lenhovda hade jag med både Sportkossan och Spanjoren, och kom typ sist och nästsist. Idag fick vi till det lite bättre. Vi vann!

Dressyren red vi på 65% i ett bastuliknande ridhus. Började bra (8, 8, 8 var de första tre siffrorna :)), men blev såklart segare och segare. En konstig halt (Sportkossan skulle lägga ena foten på dressyrstaketet, haha, oklart varför) kostade oss vinsten i dressyren, men hon som vann hade 65.1% så det var ju inte så långt efter. Fick kommentaren att han ibland blir för djup i formen, vilket jag visste skulle kunna hända när jag bestämde mig för att rida med bettlöst. Men han var helt avslappnad under hela programmet. Det här är alltså hästen som fått ”öppen i formen, hög i nacken” på alla dressyrprotokoll i två års tid. Så detta är ju ett stort framsteg!

Tekniken kändes så jäääääkla bra! Visst kunde vi gjort snyggare halter, ryggat rakare, hoppat lite mer graciöst men SKIT SAMMA! Han hade öronen rakt fram hela tiden, bjöd på varje hinder och var helt med mig på allt! Inte en enda gnutta rädsla eller spändhet! Jag var nära att börja lipa av lycka när jag gick i mål. Det här är så stort för oss, vi har kämpat och tränat och haft oss och äntligen!

Sen galopperade vi så mycket vi kunde i speeden, vilket inte var så värst mycket för det var såååå varmt! Men vi rev inga hinderdelar, tog ringen och jag förmodar att det räckte. Totalseger!!!

Filmer kommer, men den här tävlingsdagen tog 12 timmar så jag är rätt sugen på att ligga i sängen lite nu. 🙂

När allt går enligt planen!

SNEL HEST!

Eller ja, planen var ju att dyka upp och göra så bra vi kunde, och jag kände absolut ingen press från nån annan. Men om man VET att man själv kan och att hästen kan så är det ju så härligt när allt faktiskt klaffar och man faktiskt presterar. 70.7% och vinst i LB:1 vilket också ledde till vinst med laget i Allsvenskan! Det var personligt rekord för mig och för Spanjoren också tror jag.

Fånigt glad ryttare!

Det är så underbart att få rida en riktigt välutbildad och schysst häst! Inte så att han gör allt själv, men när jag gör rätt så gör han rätt. Och han är den minst tramsiga hästen jag nånsin tävlat, inga dumheter eller fjamsigheter eller ska dra nytta av att jag inte känner honom så bra. Det enda som händer när han ser nåt konstigt är att han spetsar öronen och tittar på det. Åh, Spanjoren är min idol och jag vill att Sportkossan ska bli som honom när han blir stor!

Alla glada, utom Spanjoren, haha! Kolla att vi kunde hålla flaggan också. Så jäkla cool häst! Foto av Matte Spanjor.

 

Terrängritt i Vinslöv!

Det är hästfest i Vinslöv den här helgen, med allt från p70 till H100 tror jag! Lyckligtvis petade de in en P&C också, för oss som inte känner för en rivstart med full fälttävlan. Perfekt att börja med P&C på ny bana och såhär tidigt på säsongen! Vi har ju bara varit på terrängbanan i tisdags, och innan dess för ett halvår sedan.

Det gick fantastiskt bra! Sportkossan var helfräsch igår och det syntes ingenting av svullnaden på benet, så vi körde på. Började dagen med att hämta mitt nya släp! Ett rött Ifor Williams enhästars!!! Så sjukt härligt att inte behöva köra runt med mitt gamla skraltiga veteransläp från 1980 längre. Vi kunde till exempel BACKA UT från tävlingsplatsen med hästen i, hurra! Sportkossan var lite skeptisk för det här såg ju inte alls ut som HANS släp som han är van vid. Men jag tror och hoppas att det här kommer vara bekvämare för honom att åka i än vårt pyttelilla enaxlade.

Tur man alltid är ute i god tid…

Vi kom dit och alla var supertrevliga. Det gör jättemycket för upplevelsen tycker jag, om personerna i sekretariatet är glada och tillmötesgående. Faktum är att alla funktionärer var jättetrevliga så BRA JOBBAT där Vinslöv! Då vill man komma tillbaka! Vi började med bangång till häst. Det tycker jag är så otroligt bra i lätta klasser, åtminstone ryttaren blir betydligt lugnare om hästen har glott på alla hinder och gått genom vattnet. Sportkossan tyckte att det var så roligt att han knappt kunde skritta. Och inte att han blir som andra hästar och studsar omkring och sådär, utan han är så upptagen med att storögt titta på allting att han glömmer hur man går. Svårt att gå och titta samtidigt, hehe. Så vi skred högtidligt fram genom Vinslövsdungen som nån slags kungligheter.

Hinder nr 10, morotshindret, var bäst. Sportkossan är dock mer intresserad av allt annat.
Tur man tvättade svansen igår, hörni!

Red fram i min ensamhet på stora grusbanan. Alla riktiga tävlande hade ju avslutat sin dressyr och hoppning, och P&C var först i terrängen så det var helt tomt på framridningen. Kunde värma upp och få Sportkossan avslappnad, och sedan leka lite med lite större galopp i lugn och ro. Sedan gick vi till terrängframhoppningen och klev över en stock ett par gånger. Sportkossan var nästan lite för fin, hade jättefin kontakt och var superlydig, men i hoppningen vill jag ju ha honom lite framme och lite busig liksom. Beslöt att spara på krafterna och bara hålla honom uppvärmd fram tills det var dags att hålla sig beredd, då tog jag stocken igen. Lite oengagerat slängigt Sportkosse-style sådär.

A study in pink!

3-2-1-Rid! Helt plötsligt vaknade vi och satte av som värsta terrängproffsen! Hade jättebra känsla och Sportkossan sa TJOHOOO nu kör vi! Fick sakta in lite i skogen eftersom jag inte riktigt hade hjärnan med mig och därför inte visste exakt vart jag skulle. Vi är inte vana vid skogsslingor utan mer vana vid ”hinder på fält”-banor, så det var jätteroligt men svårt att få till det. Jag red oerhört dåligt på hinder fyra så där trodde jag att han skulle strunta i det, men jag skärpte mig sista galoppsprånget så vi kom över! Han var överlag lite tittig, det var ju både hindervakter och folk som gick banan i skogen och de dök ju upp lite här och där på oväntade ställen. Sportkossan är ju expert på ”slänga sig åt sidan” och det är lite jobbigt att parera när man öser på i 450 m/min. Men jag är helt övertygad om att det kommer släppa om några träningar.

Vet faktiskt inte vad vi hade för tid, men det spelar ingen roll, det kändes som att vi hade okej tempo och framför allt FELFRITT! Nej förresten, framför allt ROLIGT!!! Sportkossan var lugn och nöjd på tävlingsplatsen och framridning, och superglad och peppad på banan, vad mer kan man begära?

Ponnybarnet med sin ponny!

Jag tittade lite på H90s banhoppningshinder och känner faktiskt nu att ja, i maj blir det H90 i Vinslöv! Banhoppning är ju det svåra för oss men jag tänker att om det är ute på gräsbanan kan vi bara låtsas att det är terränghinder och så får det bli som det blir.

 

Vi hade iallafall otur med vädret!

Snöblandat regn, från sidan. Framridning utomhus. Kanske inte optimala förutsättningar för en bra idrottsprestation. Men det var också det enda dåliga med dagens Pay & ride så jag är glad, om än något kall och fuktig.

Vi inledde dagen med att Sportkossan inte hade tid att komma i hagen för han skulle faktiskt leka klart med sina kompisar! Så jag stod där i äckelsnön i flera timmar (nej men det kändes så) innan de slutade flamsa omkring och jag kunde fånga och leda in kossan utan att riskera att två skojfriska kompisar blandade sig i. Då ställdes jag inför frågan ”Hur får du tävlingsfin en vit häst som är täckt av 2 cm blöt lera på tjugo minuter utan spolspilta?”. Svaret är: det går inte. Vi badade lokalt (dvs blaskade med vatten och svamp tills han var mer beige än brun) och jag struntade i benen för vi skulle ändå rida fram utomhus. Flätade manen under många svordomar. Ett plus var att det inte syntes att den var mer brun än vit när jag hade flätat klart, och lera klibbar ju ihop så flätan höll hela dagen!

Så åkte vi! Opeppade som bara den (iaf jag). På tävlingsplatsen möttes jag av supertrevliga klubbmedlemmar och allt kändes lite bättre. Är så nöjd med att jag tävlar för den här klubben nu, det var verkligen helt rätt beslut! Sportkossan undrade var hindrena var och hade full sjå att hålla koll på hästen som galopperade i transporten och lunchfodrandet som pågick i hagarna bredvid paddocken. Dessutom var det stundtals svårt att se eftersom man fick snö i ögonen. Men han gjorde snällt allt jag bad honom om och efter en stund var vi uppvärmda (han) respektive nedkylda (jag) och fick komma in i ridhuset.

Eftersom det var en träningstävling hade jag spöet med in på banan i utbildningssyfte. Sportkossan är inte så dum som han ser ut och vet mycket väl att spöet inte följer med in på dressyrbanan = läge att växla ner. Vi började med LA:1 och fick till det riktigt trevligt i trav och skritt (förutom att vi inte kan rygga utan att ha huvudet rakt upp i luften) och jag behövde inte använda spöet. Sen kom vi till galoppfattning från skritt och Sportkossan slog dövörat till trots väldigt tydliga halvhalter och hjälpgivning. Då petade jag till honom med spöet och han sa ”HJÄLP JÄVLAR” och sprattlade in i nån slags galopp. Bakbenen under sig iallafall = bra 🙂 Sen gick det fint igen och vi fick många höga siffror på slutet! Vet inte om ni vill se, personligen tycker jag att det är mest plågsamt att titta på min kassa ridning men enjoy!

Det som är bra med Sportkossan är att han är megabra på skänkelvikningar och förvänd galopp. Förvänd galopp är ju en utveckling av ”jag pallar inte byta galopp” så det är aldrig några problem (jag skjuter upp problemen med galoppombytena några år eller för all framtid). Och det är just dessa som är x2, så med sjuor där fick vi upp procenten minsann! Lägg till 7 på FRAMÅTBJUDNINGEN och även ryttarens sits (JÄ!) och vi hamnade på 66%! Och jag vet att den här domaren inte dömer snällare bara för att det är P&R, hon är bra, hård och rättvis.

Strax efter provade vi WE LA. Förra gången vi red det kom vi fetsist och hade typ 54% så jag red det ganska förutsättningslöst. Det är hyfsat svårt för att vara LA, enkla byten och sånt. Vi totalkvaddade bakdelsvändningarna, men det visste jag ju redan innan att vi skulle. Det är lite hit and miss på den rörelsen, så från och med nu ska jag öva öva öva. Sportkossan gör sitt bästa, men vi har gjort så mycket framdelsvändningar så han blandar ihop det lite tror jag. Inte mycket att orda om där. Däremot fick vi 7 på galoppserpentin med två enkla byten, halleluja!

61.6 % blev det! Det som drog ner betyget här var att de hade skrivit ut protokollet från 2015, och då gör man bakdelsvändningarna och galoppfattning på mittlinjen, medan 2016 gör man dem på linjen mellan H och M. Vilket jag gjorde. Så då fick jag minus på hela tre bedömningsgrupper. Men nu har jag kollat på allsköns hemsidor och jag tror att jag har gjort rätt. Ni som är mer bevandrade i WE får gärna rätta mig 🙂 Skönt ändå att det hände på träning och inte på en riktig tävling!

Ska….
…inte…
…posa…
… med nån fånig rosett! Har du med dig mitt godis?

Sen slutade det snöa såklart, och jag köpte mig en rosett som belöning för två godkända ritter för det får man även när man är 31 år gammal faktiskt! Man får även fira med att be sin man göra en chokladtårta.

Göteborg Horse Show!

Sådär! Nu har jag hunnit landa lite och samla tankarna efter min födelsedagshelg. Det var första gången jag var på något av den här storleken så det var verkligen en upplevelse. Vi kom till Göteborg på torsdagskvällen så vi hade hela fredagen och lördagen på oss att hänga på Scandinavium. Mattias hade bokat hotell på bara fem minuters promenadavstånd och Göteborg bjöd på strålande sol och iskall vind! Och dinosaurier.

Vi hade bara bokat ströplatser till de olika dagarna, så vi fick sitta på olika ställen, vilket var jätteroligt. Vi började med att sitta på vad som kändes som inne på arenan. Var lite svårt att få överblick över hoppbanan, men det var helt rätt ställe att sitta på i dressyren.

Kul att se alla ryttarna stega!
Malin hoppade fint och fort i första klassen!

En sak som är roligt med att ha Mattias med sig är att han ser ridsporten från en lite annan vinkel, en vinkel som är svår att ha för mig som har ridit i typ 25 år. Självklara saker som man kanske inte tänker på. Just dressyr diskuterar vi ofta eftersom det är en bedömningssport och det inte direkt finns några rätt och fel. En fråga som kom upp är varför en halt inte måste vara stillastående på sådan här hög nivå? Vi såg flera ekipage som stod stilla i en halv sekund, eller inte alls, och de fick ändå 6-7 på det. Hade jag på lokal tävling gjort en liknande halt hade jag inte fått godkänt. Man undrar varför, är det för att dessa hästar är så flashiga och har sådana gångarter att det på något sätt väger upp icke-stillaståendet?

Vi enades iallafall om att Patrik var bäst, iallafall på det artistiska. Alla övergångar var perfekta till musiken och hästen var i takt i princip hela tiden. Plus att han såklart hade bäst musik. Jag skulle väldigt gärna vilja göra originalmusik till en kür någon gång (eller, jag kan tänka mig att mixa också)! Pausunderhållning var Sveriges OS-medaljör i paradressyr, och det var nästan ännu bättre än tävlingen tyckte jag. Avslappnad och glad häst, helt annorlunda än tävlingshästarna där inte alla direkt var avspända…

Men det var såklart inte bara hästar den här helgen; vi hann även med att köpa gitarrer och att äta på hipsterrestaurang!

 

Ponnyn hade lite scenskräck inne på den stora arenan, men ryttaren red vidare och satte nollan. Imponerande!

En sak som var väldigt roligt att se var Sverigeponnyn! Vilka otroligt duktiga ryttare och ponnyer. Alla red helt fantastiskt mjukt, och även när det inte gick riktigt som det var tänkt sig hanterade ryttarna det lugnt och med respekt för hästen. Det var överlag väldigt bra ridning på alla yngre ryttare på Scandinavium, alla med den gröna armbindeln red snyggt och mjukt.

Bågskytte till häst i paddocken.

Vi hann dock inte se hela Sverigeponnyn, utan begav oss till paddocken på mässan, där det visades upp beridet bågskytte! Jag tror inte att Sportkossan är speciellt lämplig som bågskyttehäst, men det hade nog varit väldigt bra miljöträning för honom! Galopp på lösa tyglar samtidigt som ryttaren fäktar med pil och båge på ryggen – jag ser framför mig hur vi försvinner i fjärran i total skenpanik… 🙂 Kul att kolla på iallafall, ännu en ridgren att prova på.

Jag är inte så intresserad av hundsport, men ÅH vad roligt det var att kolla på agilityn! Värsta sötchocken! Speciellt de små hundarna var otroligt gulliga och jäklar vilken fart de fick upp – knappt förarna hann med ibland.

WHIIIIIII!!!!!

Och sedan något som var jättekul och otroligt stressande: Gymkhana! Irland vann givetvis, men man får tänka på att irländska hästmänniskor är totalt galna utan självbevarelsedrift. Min puls låg nog på typ 350 slag per minut bara av att titta på! Men vilka fantastiska ponnyer de hade – påminde mycket om ”mina” galna irländska små hoppetossar som jag red i London. Fullt ös medvetslös!

Sedan var det fyrspann, kanske den jobbigaste grenen i hästsportvärlden? Tänk att man behöver minst fem hästar, tänk att alla ska ha rena selar till både dressyren, precisionen och maratonet, rena och torra benskydd till alla, två groomar på vagnen, hur många vagnar?? Och vad krävs för att frakta runt det här kalaset: Fet lastbil med släp förmodligen. Jag blir matt bara jag tänker på det. Helt otroligt att se, jag förstod inte mycket, bara att jag aldrig i mitt liv skulle kunna göra detta. Jag har kört fyrspann en gång (hade Fredrik Persson som körlärare första terminen på Bollerup), det vill jag aldrig mer göra om haha!

Lördagskvällen avslutade med två hoppklasser; Gothenburg Trophy och en ackumulaturklass. Det var så många hoppklasser att jag inte riktigt höll reda på dem, men roligt att kolla på iallafall. Ibland blir jag nästan mer inspirerad av när de gör fel, för då känns de lite mer mänskliga. Några hästarna körde verkligen nedmejning av hinder ala Sportkossan, dvs komma lite fel, komma på halvvägs i språnget att man kommer landa i hindret eftersom man glömt vad det var man skulle göra, knuffa ner alla bommarna i hindret och sedan glatt galoppera vidare med livslusten på topp! Ska man ha fyra fel ska man göra det ordentligt, lite larvigt att riva EN bom när man kan riva hela hindret 🙂

 

Just det, vi hann med lite shopping också! Dock var jag lite besviken på mässan, trodde den skulle vara mycket större och med mer ”mässpriser”. Men det beror såklart på var man lägger ribban; om man brukar köpa Pikeursaker till fullpris är det såklart rena fyndparadiset. Men om man som jag brukar köpa barnridbyxor på Hööks slutrea för typ 100 kr är man inte så lockad av all märkeshysteri. Det blev åtminstone ett prickigt schabrak och en regnbågsfärgad grimma och grimskaft till ett totalpris av 320 kr. Lagom! Och snyggt!

Köpte också broddhålspluggar, men dem ska jag skriva om i ett annat inlägg när jag vet om de fungerar!

Det var mycket intryck hela helgen och det gjorde att jag blev väldigt väldigt trött. Vi gjorde ofta så att vi satt kvar inne på våra platser i pauserna för att få lite paus själva från allt folk. Speciellt inne på mässan blev jag nästan yr i huvudet av allt ståhej! Men det fungerade förvånansvärt bra, hjärnan var med nästan hela tiden. Det enda som är jobbigt för mig är maten, för om det inte blir exakt som jag har tänkt det så mår jag jättedåligt. Till exempel skulle jag äta Oumphlådan på Max, men när jag fick den var den iskall och inte alls god, och istället för att bara ”jaja, det är mat iallafall” blev jag jätteledsen och kunde bara äta litegrann. Så onödigt. Jag beställer nästan alltid samma mat hela tiden när jag någon gång äter ute, men ibland får man ju ta vad som finns, i verkligheten. Det är mycket bättre om jag inte har någon idé från början om vad maten ska vara, det är just det där att det inte blir som jag har tänkt som är jättejobbigt. Någon som känner igen sig?

Förutom lite matproblem var det en väldigt härlig hästhelg! Både avkopplande och spännande!