Fredagshoppet!

Idag har min stallkompis hoppat Sportkossan igen. Så himla bra att ha sådana vänner som kan tänka sig att hjälpa till lite. Vi har lite dåligt med hindermaterial just nu och då är det lite svårt. Sportkossan respekterar bara fasta hinder eller träbommar, allt annat hoppar han rakt igenom. Dessutom är paddocken lite för liten för hoppning. Men vissa språng blev riktigt bra och jag är nöjd! Längtar efter kavalettibockarna som pappa har lovat att göra och att få hoppa ute på fälten istället för att stänga in sig i en liten ruta.

Övade lite trickträning efteråt och vi kan numera lyfta alla fötterna när jag petar med spöet, samt backa på kommando. Så nästa gång blir det till att påbörja träningen för att buga! Skulle ni vara intresserade av att jag skriver hur jag gör? Jag har en plan men vet inte om den kommer att fungera, så det blir lite trial and error…

Mina gossar på bete 2015. Snart är det dags igen, det lovar jag!

Nu ska jag vila lite. Ikväll påbörjar vi vår första riktiga studioinspelning, ska bli spännande! Slaskgitarr, slasksång och rigga trummor blir det förmodligen. Får försöka sjunga upp lite!

Boxvila…

…för min del alltså! Har tagit det lugnt i helgen, mest på grund av att varje gång jag tänkt rida har det snöat. Men det var också bra för min rygg som jag har haft ont i från och till de senaste veckorna. Igår på hoppträningen gick det tyvärr från ”från” till ”till” jävligt snabbt. Men jag skulle såklart ändå hoppa klart för det var så roligt! Typiiiiiskt. Imorse svimmade jag nästan när jag skulle äta frukost så nu väntar jag på en läkartid. Det var verkligen jätteotäckt; det bara svartnade för ögonen, jag trodde jag skulle kräkas och det bara tjöt i öronen. Nu mår jag bättre dock och lyckades äta frukost. Idag är det strålande sol så jag vill givetvis rida 😉 Är man dum eller?

Sportkossan tar alla chanser till ett snyggt nagellack!

Första träningen för min grymma hopptränare sedan Oktober! Kvarka och allmänt vinterdepp har ju satt käppar i hjulet hela vintern. Jag är ändå nöjd med att jag hållt igång hoppningen inomhus i min fälttävlansgrupp, men nu när vi flyttat ut vill jag ju upprätthålla banhoppningsskillsen 🙂 Plus att det är så roligt att hoppa för den här tränaren, vet inte riktigt hur hon gör, men man avslutar alltid med att känna sig som värsta proffset! Hoppade inte så högt eftersom hon inte sett oss på ett tag, men 90 och en bra känsla räcker ju gott och väl för oss! Känns dock som att vi är redo att höja lite nu, och så ska det ju kännas! 🙂

Vi hade lite titthinder i form av vågiga plank och nymålade fillers, något som gick Sportkossan fullständigt förbi. Han är verkligen helt otittig på hinder. Men han upptäckte till sin stora fasa att de hade satt upp nya reklamskyltar på ena kortsidan, hu så hemskt! Fattar inte hur han kommer ihåg hur ridhuset såg ut innan, det var liksom ett halvår sedan vi var där!

Här är lilla avslutande banan.

Hoppning och framtidsplaner

Ni får ursäkta att jag inte har skrivit så mycket på sistone. Allt är i full gång med arbetsträning, boendestöd, läkarbesök och så vidare och det är ju BRA. Men det lämnar väldigt lite ork till att författa bra inlägg vill jag lova! Jag ska försöka uppdatera om detta så småningom, om jag orkar.

I tisdags var det hoppträning och jag provade att hoppa bettlöst. Det gick ganska bra, men jag hade svårt att korta honom och behålla energin. Han tog tygelhjälper mer som att sakta av, istället för att samla sig. Inte lätt för honom att veta! 🙂 Tror det är bäst att jag rider med bett i hoppningen för att kunna reda ut det där sista finliret och få upp honom lite fram. Trots det var han duktig och räddade mig ett par gånger. Jag tror att han tycket att de här hindrena är lite för små nu, runt 90. Det är som att han inte koncentrerar sig och tar tag i hindrena, utan bara galopperar på och ojsan hoppsan, det får bli som det blir. Det är ju faktiskt han som måste hoppa, jag kan bara rida så bra det går fram till hindrena, men om han inte själv tänker på hur han ska komma över blir det ju lite svårt…

Nästa gång är vi ute! Jippie!!! Nu måste jag fundera på hur jag ska göra med banhoppningsträningen genom utesäsongen. Det är ju tyvärr det vi behöver öva allra mest på så jag får nog försöka underhålla det litegrann. Nu är det så ljust att man kan rida till och från träningarna för den hopptränaren jag ridit för innan, så jag ska se om jag orkar boka in någon reservplats för henne framöver. Vi kan ju inte sluta nu när vi börjat få till det över de där jäklarns bommarna!

Men först ska jag förbereda för vårens första utomhusaktivitet, nämligen Pay&Cross i Vinslöv nästa lördag! I värsta fall får jag väl lägga ut lite hinder i sommarhagen så att vi iallafall hoppat över riktiga hinder nån gång innan start. Dessutom har jag fått den stora äran att låna min stora förebild Spanjoren till Allsvenskan i dressyr som också är nästa vecka! Det ska bli så roligt att få rida honom igen. Red honom lite förra våren men min energi räckte inte till två hästar tyvärr. Nu ska vi göra en engångsgrej och ställa upp för vår klubb så det blir ett lag, så kul!

Jag och Spanjoren på WE-tävling i Lenhovda förra året.

Hoppträning

Igår var det hoppträning igen och jag var lite orolig att Sportkossan skulle vara sådär matt och trött som han var i fredags. Men han var pepp och framme och hoppade kanonfint! Fick tillochmed lite trångt på vissa distanser, jippie!

Eftersom han har varit så oriden och inte gått fram när jag köpte honom har jag fått rida som SATAN så fort det är hoppning. För att överhuvudtaget komma fram till hindrena alltså. Ni kan ju se det på hoppvideon från i fredags för då var det som att ta ett steg två år tillbaka i tiden. Men igår var han igång, och om jag då fortsätter rida som jag brukar (dvs som om jag red en hundra år gammal ridskolehäst) blir han lite flack.

Fick en liten aha-upplevelse på många språng igår: Det här med att sitta och vänta lite på hindret och inte rida iväg de sista galoppsprången! Gasa i svängen, räta upp sig och bara vara stilla med handen och hålla om mjukt. Helt plötsligt hoppar vi ÖVER hindrena och inte igenom dem! Det kommer nog ta ett tag att lita på att han faktiskt hoppar även fast jag inte skänklar som en galning, men SÅ mycket trevligare det blev! Nu var det han som tog mig framåt och inte tvärtom. Kunde tillochmed prata direkt efter en 10språngs-runda istället för att flåsa som en astmatiker, vilket innebär att jag inte har spänt mig och glömt att andas eller överridit. Det är ett bra kvitto! Jag har även kommit till punkten där jag kände mig lite besviken över att vi ”bara” hoppade en 90-bana, vilket är PRECIS där jag vill vara just nu! Lätt som en plätt!

Mattias var kommenderad till bomuppsättare igår så han hann inte filma så mycket. Ni får helt enkelt lita på att det kändes ganska bra 🙂

Jag var inte så nervös, men som vanligt kändes det jobbigt hela dagen att jag skulle göra något på kvällen. Jag var jätterastlös och då gick jag en runda och då blev jag jättetrött istället. När jag känner mig så trött och orkelös är det jättesvårt att föreställa mig att jag ska kunna prestera på hoppbanan, och det gör att tanken på det blir otroligt jobbig. Så jag provade att inte tänka på det och framför allt inte prata om det. För pratar jag om det så är det som att jag bekräftar dumheterna min hjärna håller på med. Vet inte om det hjälpte, för som vanligt när jag väl kom till ridhuset kändes allt tiptop. Nu vill jag bara hoppa igen!!!

Är Sportkossan lite sjuk?

Jag kommer aldrig sent, jag FÅR inte komma för sent enligt min hjärna, det är ett ganska stort stressmoment för mig. Jag får helt enkelt panik om jag skulle vara minsta minut sen och därför blir jag väldigt stressad så fort jag har en tid att passa. Därför blev jag lite förvånad när vi rullade in på parkeringen i vad jag trodde var god tid, och ridhusdörren var öppen och folk i min grupp travade fram! Men jag var i tid – det var alla andra som var tidiga. 🙂

Jag tyckte jag gjorde ett bra jobb med mig själv att inte bli stressad och panikslänga på grejerna på Sportkossan. Men på grund av att jag var lite i ofas med resten av gruppen fick vi en ganska snabb uppvärmning. Jag vet inte om det berodde på det eller om det berodde på att vi nyss fått ny leverans av hösilage som är lite blötare än det gamla och att han var lite lös i magen, men han kändes inte alls som vanligt! Hur seg som helst! Nog för att han kräver lite ridning, men han brukar ändå tagga till lite nuförtiden.

Som tur var var det inte några speciella svårigheter, utan snälla linjer och mest 80hinder, kanske ännu lägre. Så det var bara att rulla på och leta efter framåtandan. Sportkossan hoppade snällt men utan det där ”lilla extra” som han ändå brukar bjuda till med. Det fattades lite glädje hos honom liksom och det är INTE likt honom när det kommer till terränghinder. Han var också ganska flåsig rätt länge efteråt. 🙁 Så det var skönt att det var lätta grejer (även om han sin vana trogen hoppade bäst på 90-hindret :)).

Eftersom jag är en hönsmamma blev jag givetvis jätteorolig! Idag hade vi träning med dressyrlaget och jag övervägde att ställa in för det är inte roligt att rida när man känner att det är nåt diffust konstigt med sin häst.

Men vi åkte till Alette ändå för jag tänkte att det kanske inte blir så ansträngande med lite dressyr. Det är jag glad för, för idag var han helt perfekt! Lugn och fin fast det var helt nytt ställe, superkoncentrerad och jobbade på som en liten dressyrmaskin! Inte alls så matt som igår. Vi skulle egentligen rida linjer från div3-programmen, men Alette smög in lite förvänd galopp till min stora glädje. Sportkossan bara ”JAG ÄR DRESSYRKOSSA KOLLA MIG!”. Han kan dock fortfarande inte fatta galopp på tygeln från skritt, är möjligtvis obildbar i den aspekten… Och piloten är obildbar i att ha korrekt tygellängd… Men dock har piloten förbättrat det där klämmandet och numera hänger skänklarna rätt okej, och knäna sticker inte ut framför sadeln 😉 Och Dressyrkossan har fläckvist svävmoment i galoppen. DET GÅR FRAMÅT!

Så nu hoppas jag att fredagen var en tillfällig liten blipp. Man kan ju inte vara på topp jämt, även om man är världens bästa Sportkossa.

Här är filmen från fredagsmyset. Dressyren blev också filmad, men det får bli ett annat inlägg.

Hoppsan!

Detta skulle jag egentligen gjort igår, men efter att ha råkat rida Sportkossans hagkompis ut i vårjacka och snöblandat regn frös jag så förtvivlat mycket att jag var tvungen att åka hem. Så lite ofrivillig vila igår, och givetvis hade jag dåligt samvete över det hela eftermiddagen (då kom dessutom solen fram!). Det är SÅ jobbigt när det inte blir som jag har tänkt mig trots att jag kan resonera logiskt med mig själv. Jag vet ju i teorin att det inte hade blivit något bra ridpass i ösregn och genomfrusen ryttare, så det var ju helt rätt beslut att skippa ridningen. Dagen innan hade vi dessutom ridit ut och jobbat ganska hårt, så det var verkligen inte fel ur träningssynpunkt heller. Men ändå kändes det skit när jag kom hem! 🙁 Vet inte riktigt vad jag ska göra åt det 🙁

Idag hade vi iallafall styrketräning! Värmde upp lite i skogen, lite upp och nerför klätterbacken och lite galopp. Gick inte så fort tyvärr eftersom Sportkossan ville stanna och titta på allt. Ibland är han verkligen noll procent fokuserad på mig och hundra procent fokuserad på konstiga lukter och prassel i skogen. Sen kan jag ju till hans försvar säga att jag själv inte är så kaxig när jag rider förbi något som ser ut som resterna av århundradets vildsvinsparty! Jag hade nog dött om jag hade mött vildsvin i skogen. Så idag var det definitivt joint effort på tramsigheten!

Kom hem och hoppade små studs på en åtta. Mycket nyttigt att öva på där; hålla igång i svängen, lyfta på fötterna, landa i rätt galopp och så direkt svänga igen! Vi blev anfådda båda två men vissa språng fick vi till riktigt bra. Så det blev en dryg halvtimme på ridbanan, bra jobbat av oss båda två. Utom den här lilla detaljen alltså.

Oj.

HOPPSAN! Jag skyller på att våra bommar är hundra år gamla och halvruttna. Dags att investera i nya! Vilket vi ändå hade tänkt. Men det är svårt att hitta, någon som har några tips? Vet att Börjes har men då måste man ju ro iland projektet att köra dit med släp. När jag nu ska hinna det…

Hoppträning

Sportkossan har alltid tyckt att det är väldigt roligt att hoppa, även om han aldrig haft nån vidare respekt för bommar. Jag vet inte hur många gånger han råkat springa rakt in i hindrena och glatt kutat vidare, lika glad ändå. Nån regelrätt hopphäst blir han aldrig, men roligt har han!

Igår var det hoppträning med min fälttävlansgrupp, och vi var bara tre stycken så vi fick jobba ordentligt! Sportkossan var taggad redan i stallgången, han vet precis när det är dags att åka iväg och hoppa! I ridhuset gick han runt med världens största ögon och tittade på ALLT! Men han höll sig i skinnet och var pigg i uppvärmningen.

Vi fick hoppa en ganska lång och klurig bana. Den innehöll ”allt”; galoppbommar på volt, distans till trippelbarr, två smalhinder, S-båge och studs. HEY BABERIBA VA SKOJ!!!! Det gick med Sportkossans mått mätt fort och då är det ungefär 50/50 chans att han kommer ihåg/hinner lyfta på fötterna. Och så korsgalopp som en egen gångart och lite för fort för att piloten ska hinna styra alla gånger. Men kul var det och han var duktig! Vi ska bara vänja oss vid denna bjudningen så kommer det bli jättebra.

Det är ju den här känslan jag letar efter, men det blir en annan ridning än när man får ”putta på” fram till hindrena. Nu gäller gasa i svängen, vänta på hindret och faktiskt kunna rida in i kontakten. Innan när jag har gjort det har det blivit för mycket bromsande, och då la han in ett extra språng innan hindrena. Nu behöver jag den där lilla extra ”uppfångningen” för att han ska balansera upp lite och inte kasta sig hejvilt in i hindrena. Utveckling är att få nya problem, inte sant?

Hemläxa blir studs på åttvolt för styrka och för att landa i rätt galopp och inte kors, samt galoppfattningar ute i skogen i hopptempo, och backträning. Alltid backträning! 🙂 Fick tipset att göra halt i nedförsbacke och rygga uppåt för att verkligen engagera bakdelen. Tänkte börja idag med galoppfattningarna och ryggningarna (dvs om min bil går igenom besiktningen och jag kan ta mig till stallet alls). Det är kul att träna när man känner att det går framåt!

Bild fotad från Hästfocus.

Jag avslutar med att bjuda på ett svar på en fråga jag har haft jättelänge. Vi tillochmed diskuterade den på ridlärarutbildningen, men ingen visste. Men nu vet vi! Bokstäverna på ridbanan och deras ursprung!!! Håller fortfarande fast i min ramsa ”Alkohol Kan Vara En Stor Hälsorisk, Cyklar Man Rakt Blir Polisen Förvånad” för att komma ihåg ordningen 🙂

 

Göteborg Horse Show!

Sådär! Nu har jag hunnit landa lite och samla tankarna efter min födelsedagshelg. Det var första gången jag var på något av den här storleken så det var verkligen en upplevelse. Vi kom till Göteborg på torsdagskvällen så vi hade hela fredagen och lördagen på oss att hänga på Scandinavium. Mattias hade bokat hotell på bara fem minuters promenadavstånd och Göteborg bjöd på strålande sol och iskall vind! Och dinosaurier.

Vi hade bara bokat ströplatser till de olika dagarna, så vi fick sitta på olika ställen, vilket var jätteroligt. Vi började med att sitta på vad som kändes som inne på arenan. Var lite svårt att få överblick över hoppbanan, men det var helt rätt ställe att sitta på i dressyren.

Kul att se alla ryttarna stega!
Malin hoppade fint och fort i första klassen!

En sak som är roligt med att ha Mattias med sig är att han ser ridsporten från en lite annan vinkel, en vinkel som är svår att ha för mig som har ridit i typ 25 år. Självklara saker som man kanske inte tänker på. Just dressyr diskuterar vi ofta eftersom det är en bedömningssport och det inte direkt finns några rätt och fel. En fråga som kom upp är varför en halt inte måste vara stillastående på sådan här hög nivå? Vi såg flera ekipage som stod stilla i en halv sekund, eller inte alls, och de fick ändå 6-7 på det. Hade jag på lokal tävling gjort en liknande halt hade jag inte fått godkänt. Man undrar varför, är det för att dessa hästar är så flashiga och har sådana gångarter att det på något sätt väger upp icke-stillaståendet?

Vi enades iallafall om att Patrik var bäst, iallafall på det artistiska. Alla övergångar var perfekta till musiken och hästen var i takt i princip hela tiden. Plus att han såklart hade bäst musik. Jag skulle väldigt gärna vilja göra originalmusik till en kür någon gång (eller, jag kan tänka mig att mixa också)! Pausunderhållning var Sveriges OS-medaljör i paradressyr, och det var nästan ännu bättre än tävlingen tyckte jag. Avslappnad och glad häst, helt annorlunda än tävlingshästarna där inte alla direkt var avspända…

Men det var såklart inte bara hästar den här helgen; vi hann även med att köpa gitarrer och att äta på hipsterrestaurang!

 

Ponnyn hade lite scenskräck inne på den stora arenan, men ryttaren red vidare och satte nollan. Imponerande!

En sak som var väldigt roligt att se var Sverigeponnyn! Vilka otroligt duktiga ryttare och ponnyer. Alla red helt fantastiskt mjukt, och även när det inte gick riktigt som det var tänkt sig hanterade ryttarna det lugnt och med respekt för hästen. Det var överlag väldigt bra ridning på alla yngre ryttare på Scandinavium, alla med den gröna armbindeln red snyggt och mjukt.

Bågskytte till häst i paddocken.

Vi hann dock inte se hela Sverigeponnyn, utan begav oss till paddocken på mässan, där det visades upp beridet bågskytte! Jag tror inte att Sportkossan är speciellt lämplig som bågskyttehäst, men det hade nog varit väldigt bra miljöträning för honom! Galopp på lösa tyglar samtidigt som ryttaren fäktar med pil och båge på ryggen – jag ser framför mig hur vi försvinner i fjärran i total skenpanik… 🙂 Kul att kolla på iallafall, ännu en ridgren att prova på.

Jag är inte så intresserad av hundsport, men ÅH vad roligt det var att kolla på agilityn! Värsta sötchocken! Speciellt de små hundarna var otroligt gulliga och jäklar vilken fart de fick upp – knappt förarna hann med ibland.

WHIIIIIII!!!!!

Och sedan något som var jättekul och otroligt stressande: Gymkhana! Irland vann givetvis, men man får tänka på att irländska hästmänniskor är totalt galna utan självbevarelsedrift. Min puls låg nog på typ 350 slag per minut bara av att titta på! Men vilka fantastiska ponnyer de hade – påminde mycket om ”mina” galna irländska små hoppetossar som jag red i London. Fullt ös medvetslös!

Sedan var det fyrspann, kanske den jobbigaste grenen i hästsportvärlden? Tänk att man behöver minst fem hästar, tänk att alla ska ha rena selar till både dressyren, precisionen och maratonet, rena och torra benskydd till alla, två groomar på vagnen, hur många vagnar?? Och vad krävs för att frakta runt det här kalaset: Fet lastbil med släp förmodligen. Jag blir matt bara jag tänker på det. Helt otroligt att se, jag förstod inte mycket, bara att jag aldrig i mitt liv skulle kunna göra detta. Jag har kört fyrspann en gång (hade Fredrik Persson som körlärare första terminen på Bollerup), det vill jag aldrig mer göra om haha!

Lördagskvällen avslutade med två hoppklasser; Gothenburg Trophy och en ackumulaturklass. Det var så många hoppklasser att jag inte riktigt höll reda på dem, men roligt att kolla på iallafall. Ibland blir jag nästan mer inspirerad av när de gör fel, för då känns de lite mer mänskliga. Några hästarna körde verkligen nedmejning av hinder ala Sportkossan, dvs komma lite fel, komma på halvvägs i språnget att man kommer landa i hindret eftersom man glömt vad det var man skulle göra, knuffa ner alla bommarna i hindret och sedan glatt galoppera vidare med livslusten på topp! Ska man ha fyra fel ska man göra det ordentligt, lite larvigt att riva EN bom när man kan riva hela hindret 🙂

 

Just det, vi hann med lite shopping också! Dock var jag lite besviken på mässan, trodde den skulle vara mycket större och med mer ”mässpriser”. Men det beror såklart på var man lägger ribban; om man brukar köpa Pikeursaker till fullpris är det såklart rena fyndparadiset. Men om man som jag brukar köpa barnridbyxor på Hööks slutrea för typ 100 kr är man inte så lockad av all märkeshysteri. Det blev åtminstone ett prickigt schabrak och en regnbågsfärgad grimma och grimskaft till ett totalpris av 320 kr. Lagom! Och snyggt!

Köpte också broddhålspluggar, men dem ska jag skriva om i ett annat inlägg när jag vet om de fungerar!

Det var mycket intryck hela helgen och det gjorde att jag blev väldigt väldigt trött. Vi gjorde ofta så att vi satt kvar inne på våra platser i pauserna för att få lite paus själva från allt folk. Speciellt inne på mässan blev jag nästan yr i huvudet av allt ståhej! Men det fungerade förvånansvärt bra, hjärnan var med nästan hela tiden. Det enda som är jobbigt för mig är maten, för om det inte blir exakt som jag har tänkt det så mår jag jättedåligt. Till exempel skulle jag äta Oumphlådan på Max, men när jag fick den var den iskall och inte alls god, och istället för att bara ”jaja, det är mat iallafall” blev jag jätteledsen och kunde bara äta litegrann. Så onödigt. Jag beställer nästan alltid samma mat hela tiden när jag någon gång äter ute, men ibland får man ju ta vad som finns, i verkligheten. Det är mycket bättre om jag inte har någon idé från början om vad maten ska vara, det är just det där att det inte blir som jag har tänkt som är jättejobbigt. Någon som känner igen sig?

Förutom lite matproblem var det en väldigt härlig hästhelg! Både avkopplande och spännande!

Pay & Cross!

Jag överlevde! Och roligt var det, som vanligt. Vet inte varför jag stimmar upp mig så mycket varje gång, för när jag väl rider så är det ju jättekul.

Vi kom dit lite för tidigt, men det visade sig vara ganska bra. Jag satt upp och tänkte jogga igång honom lite, det är en stor framridnings/hoppningsbana så det var gott om plats. Sportkossan visste precis att det var hoppning så han var vaken och energisk. Lite för vaken, för helt plötsligt fick han syn på två väldigt lurviga hästar på väg nerför en backe i hagen bredvid paddocken. SKITFARLIGT!! Stopp, försöka vända, fnysa, sprattla! Så hela min framjoggning gick ut på att trava hyfsat nära fyrkantsspåret utan att fippla alltför mycket. Efter en kvart gick det bra, då passade jag på att galoppera lite framåt också, innan vi gick in för banvisning. Det är trevligt med banvisning till häst tycker jag. Inte för att det behövdes för Sportkossans del idag, vi har hoppat de fasta hindrena tusen gånger, men det är ändå trevligt att komma in och titta på dem OM det skulle vara nåt. Ridhuset var bättre, tyckte kossan för där är det ju väggar mellan honom och farligheterna utanför!

Sen gick vi och hoppade fram och det gick SÅ bra! Han var pigg men försiktig och jag red framåt utan att försöka lägga honom rätt. Har aldrig haft en så bra framhoppning, det var underbart! Efter att ha hoppat alla hindrena perfekt flera gånger på raken kände jag att det räckte, och gick till ridhuset igen. Där tog Sportkossan en powernap medan jag försökte komma ihåg banan. Sen var det vår tur!

Vi fick hoppa första hindret en gång som lite ”kom igång”, sen var det bara att köra. Och som vi körde! Det var 13 språng, och fram till nr 9 kände vi oss som Peder & Allan! Innan nian tjabbade vi lite om det var nödvändigt att springa i korsgalopp (jag tyckte inte det men Sportkossan sa skit samma ;)) så då tappade vi rytmen lite och resten av banan kändes inte lika klockren. Dessutom var han lite trött och vi vet ju att när Sportkossan är trött blir han SÅÅÅÅ TRÖTTTTTT ZZZZZZZ….. Men runt kom vi, och sen fick vi hoppa några extra språng för att avsluta med en bra rytm.

Jag är supernöjd med oss! Min tränare sa tillochmed att början på banan var det bästa vi nånsin gjort så då blir man ju GLAD. Det kändes bara härligt, tillochmed hindrena med bommar kändes enkla (skuttade över en trippelbarr på 90 som om det inte var nånting). Tyvärr blev det varken bild eller film idag. Min styvpappa följde med som chaufför och hästskötare, och jag glömde helt bort att be honom fota. Så kan det gå! Jag får nöja mig med att komma ihåg känslan. Och så fortsätter vi med kondition & styrketräning så det räcker hela vägen fram nästa gång!

Hoppning med stallgänget

Jag tycker verkligen så mycket om mitt stall och mina stallkompisar! Vi har så olika hästar och olika förutsättningar och mål, men det funkar ändå. Eller så funkar det just därför. Vi håller på med allt från skogsridning till islandshästträning till klickerträning till fälttävlan och WE och vi lyckas på något sätt samsas och göra roliga saker tillsammans. Det känns också som att vi lär av varandra och inte som att någon tycker att deras gren/ras är förmer än någon annans, och det kan vara rätt sällsynt i hästvärlden. Ofta delar man ju upp sig och håller sig i ”sin” krets men det är konstigt för mig. Även om jag är duktig på min grej kan jag ju fortfarande lära mig av andra och få nya infallsvinklar och nya tankesätt. Jag älskar att prova på nya saker och lyssna på duktiga människor oavsett gren.

Idag samlade vi styrkorna och gav oss iväg till ridhuset för lite markarbete och gymnastikhoppning. Det är ju svårt att komma på övningar som passar både 167 cm höga Sportkossor och 135 cm höga Raggsockor och allt däremellan, men jag tyckte vi lyckades ganska bra. Travbommar först (tråkigt, sa Sportkossan…), sen galoppbommar (lite bättre men rätt onödigt, sa Sportkossan och klev på alla) och sen en studsserie med tre hinder (HINDER KUL YAY, sa Sportkossan). Jag hoppade nog den där studsen tio gånger på alla håll och han blev knappt anfådd, snarare tyckte han att det blev roligare och roligare! Det bådar gott för fälttävlansträningen i övermorgon.

På hemväg med mina duktiga stallkompisar

Sen fick jag rida Raggsockan! Otroligt kul och jättesvårt. Jag har aldrig ridit islandshäst (mer än turridning för tjugo år sedan, räknas inte), så det var lite hellre än bra. Det är ju svårt att hitta knapparna på en vanlig treväxlad, så extra svårt med en femväxlad. Vi hittade på lite andra roliga gångarter för det tyckte vi var trevligt. Styrningen fick vi inte heller till riktigt, men vi lyckades ta oss över ett 30 cm kryss i vingligt bensprattel. Raggsockan fattade ingenting men gjorde sitt bästa, och det räcker ju gott när man inte har hoppat tidigare. Jag förstår verkligen varför man blir förälskad i den här rasen! Otroligt gullig och arbetsvillig liten häst, och man blir ju sugen på att lära sig mer om hur man egentligen gör.

Glad om än något förvirrad Raggsocka.