Terrängträning UTAN vikarie!

Idag hände det! Jag fick hoppa några språng på terrängbanan med Sportkossan!!! Började med lite tempoträning och skulle rida en slinga i 500mtempo. Skulle rida den på 2 min, red den på 2.02, så det var ju i det närmsta perfekt! Och sen skuttade vi över lite stockar och lite vatten. Det kändes otroligt bra, även om jag blev lite passiv i min ridning. Ville liksom vara lite försiktig och gärna stå lite innan hindrena för att undvika smällar i ryggen. Så vissa språng blev lite OJDÅ. Red också bara typ halva träningen eftersom jag inte ville börja onödigt hårt. Nu hoppas jag att jag slipper betala för detta med ryggont imorgon…

Idag är det ju helgdag så vi tränade på förmiddagen. 8.15 satt jag i sadeln, haha, perfekt sätt att spendera sin sovmorgon på… Men det är otroligt mycket bättre för mig att träna på förmiddagen och ”ha det gjort” liksom. Annars går jag och oroar mig hela dagen och kan ändå inte få nåt gjort innan dess. Igår mådde jag lite dåligt och imorse också, men det var ändå otroligt mycket mer hanterbart än om jag hade tränat kl sju ikväll… Synd att man inte alltid kan träna tidigt på morgonen!

Terränghoppning med vikarie lll

Igår gjorde jag en hela massa, och en hel del av de sakerna är grejer jag egentligen har väldigt svårt för. Jag lagade till exempel mat för typ andra gången i år! Det verkar kanske som en helt idiotisk grej att vara stolt över, men för mig är det STORT! Lyckades även diska lite och torka av lite efteråt – och jag dog inte av trötthet! Sommaren är verkligen min årstid, allt känns bättre.

Igår körde jag även mitt släp för första gången! Lite farligt, för det rullar så lätt och är smalare än bilen så man får verkligen tänka aktivt på att man har det. Men jag kör ju som en tant UTAN släp så det var en ytterst smooth ride för Sportkossan. Och jag fick inviga mitt nymonterade sadelskåp! Perfekt för en hoppsadel, träns och ryktväskan. Det återstår att se om även dressyrsadeln går in…

Jag och Theresia åkte till Hoby och hoppade terräng! Eller, ja, jag tittade på såklart. De var superduktiga och Theresia fick sitt fälttävlanskort på stor häst! Så underbart att se en riktigt duktig ryttare rida Sportkossan, dels för att jag får se hur bra han kan gå, dels för att han gör exakt samma drulligheter med andra som har gör med mig. Men nu är det nära tills jag får hoppa lite igen, eller iallafall försöka.

Par i skäck!

En sak som jag blev glad för också var när en annan ”ponnymamma” frågade hur högt jag tävlade med Sportkossan i vanliga fall. Då svarade jag att vi rider på typ 80-90 eller så. Varpå min tränare bara ”Nej, du ligger stadigt på H90 och tränar för H100!”. Hahaha, vet inte om jag någonsin vågar mig på H100 men det var ju fint att hon tyckte det 🙂

Två av mina favoriter på samma bild!

Terrängträning med vikarie – igen!

Förra terrängträningen fick ju bästa Ida rida Sportkossan. I tisdags kom min fina vän Theresia upp ända från Lund för att hoppa honom! Så snällt att jag har vänner som ställer upp och tar ut honom på lite roliga grejer nu när jag inte får.

Det var första gången hon ens träffade Sportkossan, och att sitta upp och terrängträna då är verkligen starkt gjort! Men hon har ju lyssnat på mitt tjat om honom i två och ett halvt år, så hon känner ju honom ganska väl på så vis. Jag är iallafall superstolt över dem båda! Sportkossan tyckte att hon var liiiite jobbig, för hon ville nämligen att han skulle ta i med bakbenen. Fyfan vad tröttsamt alltså 😉 Men han hade inga tramsigheter för sig och hoppade superbra. Tänk att min kossa som varit en sån himla MUPP numera är snäll och duktig, det är ju inte klokt.

Badminton!

Snart kommer min fina vän Theresia hit och ska ta ut Sportkossan på en liten terrängsession i eftermiddag. Ska bli jättekul att se honom hoppa med en sån expertryttare! Jag laddar upp på bästa sätt, som ni ser.

Det är jättebra filmat och har fantastiska kommentatorer. Man lär sig massa av att höra dem prata om hindrena och hur ryttarna väljer att tackla dem och hur man ska tänka. Jag drömmer om H90 på hemmaklubben i Juli… Man har olika nivåer! 🙂

Avsutten terränghoppning

Sportkossan har ju nästan bara fått göra tråkiga, långsamma saker de senaste veckorna så jag tänkte att han behövde komma ut och göra nåt roligt fast jag inte kan rida. Så jag ringde in en terrängvikarie som fick ta min plats i sadeln på gårdagens terrängträning.

Det var SÅ roligt att se honom med en annan ryttare och så roligt att se honom hoppa! Han tyckte det var JETEKUL såklart men var snäll och hade inga hyss för sig. Duktiga Ida har bara ridit honom ett par gånger och det var över ett år sedan, så jag var riktigt imponerad att hon bara satt upp och red som värsta proffset. De fick tillochmed avsluta på några 90-hinder. Tack Ida för att du ville hjälpa oss!

Ida är för övrigt lillasyster till Lovebombs basist och det är vår officiella fotograf Thomas som tagit den fina bilden (och var även chaufför). Och inte att förglömma Ann som var hästskötare. Larssons = världens bästa familj! <3

Första terrängträningeeeeeen!!!

Lite bättre sikt på terrängbanan igår än förra gången! Det ösregnade och stormade någon timme innan men klarnade upp och vi fick en riktigt fin kväll! Lite blåsigt, men det gör ju inget, då känns det bara som att man rider jättefort 🙂

Jag var så himla trött igår, och fick därför massa ångest 🙁 Jag har mått ganska bra ett tag nu så jag hade nästan glömt hur fruktansvärt det är. Men jag följde min plan: ta det steg för steg. Ta ner ambitionerna. Målet var att komma dit och hoppa över en liten stock. Allt annat är bonus! Och jag vet ju att jag mår ännu sämre om jag låter ångesten vinna och stannar hemma! Så vi kom iväg. Det känns också mycket bättre med det nya släpet, ett orosmoment mindre när man inte behöver sitta och vara nervös för att hjulen ska trilla av eller golvet ge vika. Så det hjälpte jättemycket. När vi väl kom dit berättade jag för min tränare hur läget var och vad ambitionerna var. Det tycker jag är superviktigt, både som ryttare och som ridlärare! Har jag en elev som mår jättedåligt vill jag ju gärna veta det så att jag inte sätter onödig press på hen. Bara för att man är ridlärare är man ju inte tankeläsare.

Sen hoppade vi! Blev en riktigt härlig mjukstart med massa snälla hinder och något 90-hinder. Sportkossan tyckte att ett pluttigt Globushinder vi har hoppat hundra gånger var jättefarligt! Och hade glömt hur man gör det där med nedhopp, men det ordnar sig nog för vi kom både upp och nerför bankar och ner i hål. Helt perfekt första gång! Om ni orkar se på en tiominutersfilm kommer den här. Rekommenderar att kolla med ljudet av för det blåser rätt in i mikrofonen 🙂

Och den där konditionsträningen vi har kämpat med hela våren gav verkligen resultat idag, för Sportkossan blev inte trött alls och var knappt svettig, trots en timmes runtgalopperande. Bra gjort, oss! Nu kör vi vidare och övar både långa, långsamma pass och en och annan tempoträning. Tyvärr hade jag sjukt ont i ryggen efteråt. Har haft det till och från ett bra tag nu, men den senaste veckan har det blivit sämre och sämre. 🙁

Terrängritt i Vinslöv!

Det är hästfest i Vinslöv den här helgen, med allt från p70 till H100 tror jag! Lyckligtvis petade de in en P&C också, för oss som inte känner för en rivstart med full fälttävlan. Perfekt att börja med P&C på ny bana och såhär tidigt på säsongen! Vi har ju bara varit på terrängbanan i tisdags, och innan dess för ett halvår sedan.

Det gick fantastiskt bra! Sportkossan var helfräsch igår och det syntes ingenting av svullnaden på benet, så vi körde på. Började dagen med att hämta mitt nya släp! Ett rött Ifor Williams enhästars!!! Så sjukt härligt att inte behöva köra runt med mitt gamla skraltiga veteransläp från 1980 längre. Vi kunde till exempel BACKA UT från tävlingsplatsen med hästen i, hurra! Sportkossan var lite skeptisk för det här såg ju inte alls ut som HANS släp som han är van vid. Men jag tror och hoppas att det här kommer vara bekvämare för honom att åka i än vårt pyttelilla enaxlade.

Tur man alltid är ute i god tid…

Vi kom dit och alla var supertrevliga. Det gör jättemycket för upplevelsen tycker jag, om personerna i sekretariatet är glada och tillmötesgående. Faktum är att alla funktionärer var jättetrevliga så BRA JOBBAT där Vinslöv! Då vill man komma tillbaka! Vi började med bangång till häst. Det tycker jag är så otroligt bra i lätta klasser, åtminstone ryttaren blir betydligt lugnare om hästen har glott på alla hinder och gått genom vattnet. Sportkossan tyckte att det var så roligt att han knappt kunde skritta. Och inte att han blir som andra hästar och studsar omkring och sådär, utan han är så upptagen med att storögt titta på allting att han glömmer hur man går. Svårt att gå och titta samtidigt, hehe. Så vi skred högtidligt fram genom Vinslövsdungen som nån slags kungligheter.

Hinder nr 10, morotshindret, var bäst. Sportkossan är dock mer intresserad av allt annat.
Tur man tvättade svansen igår, hörni!

Red fram i min ensamhet på stora grusbanan. Alla riktiga tävlande hade ju avslutat sin dressyr och hoppning, och P&C var först i terrängen så det var helt tomt på framridningen. Kunde värma upp och få Sportkossan avslappnad, och sedan leka lite med lite större galopp i lugn och ro. Sedan gick vi till terrängframhoppningen och klev över en stock ett par gånger. Sportkossan var nästan lite för fin, hade jättefin kontakt och var superlydig, men i hoppningen vill jag ju ha honom lite framme och lite busig liksom. Beslöt att spara på krafterna och bara hålla honom uppvärmd fram tills det var dags att hålla sig beredd, då tog jag stocken igen. Lite oengagerat slängigt Sportkosse-style sådär.

A study in pink!

3-2-1-Rid! Helt plötsligt vaknade vi och satte av som värsta terrängproffsen! Hade jättebra känsla och Sportkossan sa TJOHOOO nu kör vi! Fick sakta in lite i skogen eftersom jag inte riktigt hade hjärnan med mig och därför inte visste exakt vart jag skulle. Vi är inte vana vid skogsslingor utan mer vana vid ”hinder på fält”-banor, så det var jätteroligt men svårt att få till det. Jag red oerhört dåligt på hinder fyra så där trodde jag att han skulle strunta i det, men jag skärpte mig sista galoppsprånget så vi kom över! Han var överlag lite tittig, det var ju både hindervakter och folk som gick banan i skogen och de dök ju upp lite här och där på oväntade ställen. Sportkossan är ju expert på ”slänga sig åt sidan” och det är lite jobbigt att parera när man öser på i 450 m/min. Men jag är helt övertygad om att det kommer släppa om några träningar.

Vet faktiskt inte vad vi hade för tid, men det spelar ingen roll, det kändes som att vi hade okej tempo och framför allt FELFRITT! Nej förresten, framför allt ROLIGT!!! Sportkossan var lugn och nöjd på tävlingsplatsen och framridning, och superglad och peppad på banan, vad mer kan man begära?

Ponnybarnet med sin ponny!

Jag tittade lite på H90s banhoppningshinder och känner faktiskt nu att ja, i maj blir det H90 i Vinslöv! Banhoppning är ju det svåra för oss men jag tänker att om det är ute på gräsbanan kan vi bara låtsas att det är terränghinder och så får det bli som det blir.

 

Första terrängbanebesöket!

Igår hände det! Vi åkte till terrängbanan och försökte komma ihåg hur man gjorde!!! Nu när jag tänker efter har vi inte varit på vår hemmabana sedan tävlingen i JULI tror jag, och inte på nån bana alls sedan Udden i September typ. Tur jag inte kom på det innan jag red.

Det tog typ längre tid att fixa broddhålen än vad det tog att rida, men de där pluggarna som jag köpte på GHS (läs mer här) funkade verkligen! De har suttit ända tills nu och när jag väl fick loss dem var broddhålen helt perfekta – bara att skruva i. Så dessa ska jag definitivt använda igen när jag vet att det ska gå ett tag mellan broddningarna. Är det bara någon vecka mellan gångerna tycker jag inte det är så farligt att rensa hålen. Jag ska återkomma med ordentligt utvärdering efter nästa skoning för då kommer jag använda dem mer ”normalt”. Tror inte det är meningen att man ska lämna dem i sex veckor 🙂

Vi hade prickat in årets tjockaste dimma, men det fattade vi ju inte förrän vi kom dit. Det är dessutom inte i linje med fälttävlansryttarattityden att låta sig avskräckas av lite halvdåligt väder, så vi körde på! Det var inte träning utan jag var helt själv på banan, men det var rätt skönt faktiskt. Började med att skritta runt och lokalisera lämpliga hinder och kolla marken innan och efter. Sedan värmde vi upp i trav och försökte därefter hitta terrängtempot i galoppen. Det gick ganska bra!

Sen klev vi över lite ponnyhinder och det var ROLIGT sa Sportkossan! Och när saker blir ROLIGA blir också mycket annat ganska SPÄNNANDE och då räcker det med ett knaster i skogen för att få lite spel och slänga sig åt sidan eller sätta av i full fräs. Plus att dimman var ju lite läskig tyckte han. Men det är så underbart att rida honom när han är lite taggad, det märks verkligen att detta är det absolut roligaste han vet och då kan man ju inte låta bli att vara glad själv! Och det känns som att vi är ett team nu, litar mer på varandra och jag sitter inte och tjuvhåller för att jag vet att han kan sticka iväg, utan jag rider på och har en mjuk kontakt.

Det var ett medvetet val av mig att bara hoppa minihinder, eftersom det var första gången på läääänge och jag hade inte någon tränare som kunde hjälpt mig reda upp situationen om något skulle gå fel. På lördag ska vi till Vinslöv och hoppa P&C 80, vilket känns alldeles lagom såhär i början av säsongen. Sen är vi råpepp på att komma igång med regelbundna träningar och jag ska verkligen försöka utmana mig själv den här säsongen och inte sitta och oroa mig så mycket (vilket jag gör fram tills juni i vanliga fall :)).

Det var svårt att filma i dimman men Mattias lyckades litegrann. Jag hade min GoPro men lyckades sätta den på att ta bilder istället för att filma! Ingen aning hur det gick till. När jag väl lyckades filma var det så mycket fukt på linsen att det bara är gråa bubblor. Så ni får vänta tills lördag på en GoProfilm.

 

Är Sportkossan lite sjuk?

Jag kommer aldrig sent, jag FÅR inte komma för sent enligt min hjärna, det är ett ganska stort stressmoment för mig. Jag får helt enkelt panik om jag skulle vara minsta minut sen och därför blir jag väldigt stressad så fort jag har en tid att passa. Därför blev jag lite förvånad när vi rullade in på parkeringen i vad jag trodde var god tid, och ridhusdörren var öppen och folk i min grupp travade fram! Men jag var i tid – det var alla andra som var tidiga. 🙂

Jag tyckte jag gjorde ett bra jobb med mig själv att inte bli stressad och panikslänga på grejerna på Sportkossan. Men på grund av att jag var lite i ofas med resten av gruppen fick vi en ganska snabb uppvärmning. Jag vet inte om det berodde på det eller om det berodde på att vi nyss fått ny leverans av hösilage som är lite blötare än det gamla och att han var lite lös i magen, men han kändes inte alls som vanligt! Hur seg som helst! Nog för att han kräver lite ridning, men han brukar ändå tagga till lite nuförtiden.

Som tur var var det inte några speciella svårigheter, utan snälla linjer och mest 80hinder, kanske ännu lägre. Så det var bara att rulla på och leta efter framåtandan. Sportkossan hoppade snällt men utan det där ”lilla extra” som han ändå brukar bjuda till med. Det fattades lite glädje hos honom liksom och det är INTE likt honom när det kommer till terränghinder. Han var också ganska flåsig rätt länge efteråt. 🙁 Så det var skönt att det var lätta grejer (även om han sin vana trogen hoppade bäst på 90-hindret :)).

Eftersom jag är en hönsmamma blev jag givetvis jätteorolig! Idag hade vi träning med dressyrlaget och jag övervägde att ställa in för det är inte roligt att rida när man känner att det är nåt diffust konstigt med sin häst.

Men vi åkte till Alette ändå för jag tänkte att det kanske inte blir så ansträngande med lite dressyr. Det är jag glad för, för idag var han helt perfekt! Lugn och fin fast det var helt nytt ställe, superkoncentrerad och jobbade på som en liten dressyrmaskin! Inte alls så matt som igår. Vi skulle egentligen rida linjer från div3-programmen, men Alette smög in lite förvänd galopp till min stora glädje. Sportkossan bara ”JAG ÄR DRESSYRKOSSA KOLLA MIG!”. Han kan dock fortfarande inte fatta galopp på tygeln från skritt, är möjligtvis obildbar i den aspekten… Och piloten är obildbar i att ha korrekt tygellängd… Men dock har piloten förbättrat det där klämmandet och numera hänger skänklarna rätt okej, och knäna sticker inte ut framför sadeln 😉 Och Dressyrkossan har fläckvist svävmoment i galoppen. DET GÅR FRAMÅT!

Så nu hoppas jag att fredagen var en tillfällig liten blipp. Man kan ju inte vara på topp jämt, även om man är världens bästa Sportkossa.

Här är filmen från fredagsmyset. Dressyren blev också filmad, men det får bli ett annat inlägg.

Hoppträning

Sportkossan har alltid tyckt att det är väldigt roligt att hoppa, även om han aldrig haft nån vidare respekt för bommar. Jag vet inte hur många gånger han råkat springa rakt in i hindrena och glatt kutat vidare, lika glad ändå. Nån regelrätt hopphäst blir han aldrig, men roligt har han!

Igår var det hoppträning med min fälttävlansgrupp, och vi var bara tre stycken så vi fick jobba ordentligt! Sportkossan var taggad redan i stallgången, han vet precis när det är dags att åka iväg och hoppa! I ridhuset gick han runt med världens största ögon och tittade på ALLT! Men han höll sig i skinnet och var pigg i uppvärmningen.

Vi fick hoppa en ganska lång och klurig bana. Den innehöll ”allt”; galoppbommar på volt, distans till trippelbarr, två smalhinder, S-båge och studs. HEY BABERIBA VA SKOJ!!!! Det gick med Sportkossans mått mätt fort och då är det ungefär 50/50 chans att han kommer ihåg/hinner lyfta på fötterna. Och så korsgalopp som en egen gångart och lite för fort för att piloten ska hinna styra alla gånger. Men kul var det och han var duktig! Vi ska bara vänja oss vid denna bjudningen så kommer det bli jättebra.

Det är ju den här känslan jag letar efter, men det blir en annan ridning än när man får ”putta på” fram till hindrena. Nu gäller gasa i svängen, vänta på hindret och faktiskt kunna rida in i kontakten. Innan när jag har gjort det har det blivit för mycket bromsande, och då la han in ett extra språng innan hindrena. Nu behöver jag den där lilla extra ”uppfångningen” för att han ska balansera upp lite och inte kasta sig hejvilt in i hindrena. Utveckling är att få nya problem, inte sant?

Hemläxa blir studs på åttvolt för styrka och för att landa i rätt galopp och inte kors, samt galoppfattningar ute i skogen i hopptempo, och backträning. Alltid backträning! 🙂 Fick tipset att göra halt i nedförsbacke och rygga uppåt för att verkligen engagera bakdelen. Tänkte börja idag med galoppfattningarna och ryggningarna (dvs om min bil går igenom besiktningen och jag kan ta mig till stallet alls). Det är kul att träna när man känner att det går framåt!

Bild fotad från Hästfocus.

Jag avslutar med att bjuda på ett svar på en fråga jag har haft jättelänge. Vi tillochmed diskuterade den på ridlärarutbildningen, men ingen visste. Men nu vet vi! Bokstäverna på ridbanan och deras ursprung!!! Håller fortfarande fast i min ramsa ”Alkohol Kan Vara En Stor Hälsorisk, Cyklar Man Rakt Blir Polisen Förvånad” för att komma ihåg ordningen 🙂