Ordens makt, eller min makt över orden

När jag började skriva på det här inlägget tänkte jag att det skulle bli ett helt vanligt, ganska långrandigt och för den oinsatte relativt trist inlägg om Sportkossans utveckling i dressyren. Men när jag hade skrivit det upptäckte jag att det handlade om någonting annat – nämligen orden. De som vi använder för att prata om våra hästar och om oss själva. Hur de orden styr våra tankar och attityder och hur man kan använda dem för att tänka och därmed agera rätt.

Luddigt? Det är inte så komplicerat egentligen.

Idag red vi dressyr. Med dressyr menar jag att jag har dressyrsadeln på och att vi befinner oss på en förhållandevis plan yta utan för mycket distraktionsmoment. Plan yta för att jag vill kunna vända och göra övergångar när vi är redo och inte när vi måste på grund av underlaget, och den lugna miljön för att vi är båda världsmästare i att bli distraherade. Idag var vi i hagen som kantas av ån. Det var så vackert och lagom ojämnt och lagom högt gräs så Sportkossan var tvungen att lyfta framdelen lite för att inte trilla omkull. Dessutom är det utmärkt att öva galoppfattningar på sommarlat häst på en äng i lite uppförslut i riktning mot stallet. Varför inte göra det lätt för sig, liksom?

Min naturbana.

Vi har övat jättemycket på att Sportkossan ska förstå att tyglarna inte är något farligt han behöver bli spänd över. Han har varit så bekymrad över bettet att han inte kunnat lyssna på något annat. Köra bil med handbromsen i har varit en jättebra liknelse. För ett tag sedan bytte vi till bettfritt träns och nu har bekymret ”där fram” i princip försvunnit. Givetvis kan han fortfarande bli spänd men jag upplever inte att det har sin grund i att han inte litar på min hand. En seger! Bubbel och applåder och blågula tygbitar!!!

Nu är vi inne på mål nummer två, vilket är att han ska lyssna på mina skänklar.

Fast nej. Nej nej nej. Jag vet ju vad jag menar med det där, men när jag skrivit ner det är det en fasansfull mening. Bara det att den innehåller ordet ”ska” gör mig illa till mods. Ska och måste och borde, det är ord som jag inte vill ha i huvudet när jag rider. För mig förknippas de orden med tvång och prestation och skuld för att man inte lyckades. Vidare är det ju helt uppåt väggarna att sätta ihop ordet ”ska” med ”han”. Han ska. Hästen ska. Som om hästen har något som helst ansvar för någonting som vi människor gör med den! Han ska ingenting. Det är mitt ansvar som ryttare att presentera uppgiften för min häst på ett vis som gör att han FÖRSTÅR och VILL. Det enda hästen ”ska” göra är att vara häst.

Ord och språk har otroligt stor betydelse för oss människor. I England säger man ”Come forward to walk” när man vill att eleverna ska byta gångart till skritt. I Sverige säger man ”bryt av” eller ”sakta”. När jag tänker ”bryt av” eller ”sakta” tänker jag ungefär ”dra i tyglarna/sakta tempot”. Men om jag istället tänker ”rid fram i skritt” i en övergång från trav skapar jag en helt annan bild i mitt huvud: jag tänker framåt själv och därmed blir övergången bättre.

Så vi tar om det. Målet är att jag övar på att bli mjuk och samtidigt tydlig i min hjälpgivning. Jag ”måste” inte bli bra på det, för då låser det sig direkt för mig. Jag vill öva för övandets skull och lita på att jag någonstans under vägen blir bättre. Men jag måste inte. Det enda som händer om jag inte blir bra på det är att vi är kvar där vi är nu. Och det är inte katastrofalt alls. Dessutom har jag tagit bort hästen från formuleringen. Sportkossan är där för att jag ska öva mig, och när jag gör rätt så kommer han göra ”rätt”. Det är ett kvitto för mitt eget övande, och inte ett mål i sig.

Jag skriver ”rätt” så, eftersom det finns egentligen inga rätt och fel i hur hästen beter sig, det är bara en återkoppling. Svarar han ”fel”, det vill säga inte som jag tänkt mig, så får jag fundera på om jag ska fråga igen eller omformulera frågan så att han kan svara på ett sätt som jag föredrar. Så fort jag tänker ”rätt” och ”fel” så skapar det frustration hos mig och därmed hos hästen. Så bort med ”rätt” och ”fel”, istället är hästens svar mer eller mindre i linje med hur vi hade önskat att den skulle svara. Hästen har nämligen aldrig ”fel”.

Det svåra är inte att komma på det här, utan att faktiskt följa det. Men steg ett är att bli medveten om vilka ord man använder, för de ger avtryck i tankarna vare sig man vill eller inte. Hur tänker du?

Bilder och filmer från Allsvenskan

Här kommer några fina bilder från Tess Foto från helgens tävling med Spanjoren. Och ja, det står uttryckligen på sidan att man får låna bilderna med loggan till sociala medier. Bara så ni vet 🙂 Ska också se om jag kan köpa en bild för de var så fina!

Vi tar ärevarvet på största allvar!

Såhär glad blir man av att få tävla en sån här fin häst!

Final i Allsvenskan!

Jag och fina fina Spanjoren har ju varit med i Dressyrallsvenskan hela våren, och idag var det dags för final! Det var spännande ända till slutet. Vi låg på delad förstaplats inför finalen med tredje laget bara en poäng efter, så det var vinna eller försvinna. Extra spännande när en av hästarna bestämde sig för att inte gå in i transporten och var nära att inte komma till start! Lagtävlingar är alltid spännande…

I was born ready!

Men det blev bra till slut och jag red hem en femteplacering individuellt och tillsammans med mitt fina lag räckte det till delseger och därmed totalseger! Jag var inte helt nöjd med mina procent, för jag tyckte vi var värda mer än 65,8%, men så är det ju i dressyr. Spanjoren var som vanligt helt fantastisk, om än lite väl stillsam inne på banan. Men man kan ju inte alltid få sig ett sånt åk som han bjöd på förra omgången. Jag är supernöjd med honom och med min ridning och att laget har levererat så himla bra!

Nu ösregnar det så det blir perfekt att äta chips och kolla på Game of Thrones från början… Tur det är klämdag imorgon för jag är TRÖTT! Over and out!

Jag och min unghingst…

Igår var jag så trött att det tog över en timme att komma upp ur sängen. SÅ TRÖTT och allt kändes helt meningslöst och jag ville bara ligga i sängen, äta kakor och kolla på New Girl. Men jag visste ju att det inte skulle hjälpa, så något försenad åkte jag till jobbet. Och sen åkte jag till hästen. Ibland får man vara nöjd med det; man dök upp. Gjorde kanske inte så mycket vettigt, men man var där. Heja mig!

Jag har börjat inventera lagret. Det är otroligt avslappnande och tillfredsställande, haha! En gång jobbade jag i en fancy klädbutik på Victoria station i London, då ville jag bara vara på lagret hela tiden. Packa upp grejer, checka av, placera på rätt ställe. Tyst, lugnt, inget jäkla lagarbete. Perfekt. Lyssnade på musik samtidigt och peppade: Om en vecka blir det Steel Panther på SRF! WOOOP!!!

Inventering på jobbet. Jag är lite störd men jag tycker sånt är jättekul. Man kanske skulle bli lagerarbetare…

Och så lite om djuret: Det är väldigt jobbigt att vara en Sportkossa just nu. Vi har nämligen släppt ihop honom och hans fyra hagkompisar med det 27 år gamla 125 cm höga stoet som han har gått och längtat efter i hagen bredvid hela vintern. Sportkossan vill så gärna ha sin flickvän för sig själv, men han är också lite för mesig för att säga ifrån till sina grabbkompisar som alla är betydligt tuffare än honom. Åh, han har det så jobbigt! Så när jag skulle ta in honom igår efter två dagars välförtjänt vila var det mer som att jag hade nån slags hingst än en beskedlig kossa… Han var jättestressad, spänd och helt ofokuserad på mig och gick med böjd nacke, passageliknande steg och blåste som en drake. När jag ledde honom alltså.

Här har en av grabbarna hamnat mellan Sportkossan och flickvännen. Sportkossan vågar inte säga ifrån…

Följdaktligen insåg jag att det skulle bli en emotionell katastrof för oss båda om jag skulle försöka sitta på honom. Började med att gå en promenad, så han åtminstone skulle få komma ut lite, och det gick ganska bra. Fortfarande passagesteg och hingstnacke, men han höll sig på mattan. Slappnade av efter ett tag. Sedan longerade jag både länge och väl. Om han nu hade så mycket energi får man ju försöka använda den! Och det gick faktiskt himla bra. Han har börjat slappna av så fint och trava på och höja ryggen. Tillochmed galoppen börjar se trevlig ut.

Jag longerar alltså med enbart bettlöst träns, inga inspänningar eller så. Poängen med longering av Sportkossan är att han ska gå fram själv utan att någon sitter på och klämmer. Sedan ska han slappna av och hitta sin egen balans. Det syns tydligt om jag inte har sadel eller longergjord när ryggen kommer upp! Riktigt kul att se när han jobbar ordentligt! Då vet man verkligen att det är en ärlig form, för det är nämligen han själv som väljer den. Han är också 100% on voicecommand! Gör jättebra övergångar och tempoväxlingar i gångarterna på bara rösten. Coolt 🙂 Inte halt dock, det var nämligen inte så intressant att stå stilla…

Idag var det full storm blandad med piskande regn, så inte direkt något ideal ridväder av sprattlig kossa. Vi gick bort till Waalers och lånade deras ridhus lite. Det är viktigt när han är såhär att vi ändå tar oss ut från gården. Samtidigt vill jag inte bråka med honom, stackarn, han kan ju faktiskt inte hjälpa att han är kär! Jag försökte återskapa känslan från longeringen, dvs att vara stilla och låta honom jobba. Det är ju det man strävar efter i all ridning, men ack så svårt att genomföra! Speciellt när han är spänd och ska leta saker att skutta för. Men jag red bara framåt med en stilla hand och herregud vad bra det blev! Energi! Avslappning! Självbärighet! Jag kunde tillochmed sitta ner i traven utan att han fick motorstopp! Och svänga! Whiiii!!!! Det blev ett inte så långt pass, för jag kom väldigt snabbt dit jag ville och då är det ju ingen mening att sitta och nöta. ÅH vad glad jag är för att jag kunde styra in all energi och få det till arbete istället för tjolahopp tjolahej!

Japp! 100% inte fokuserad på matte!

Sedan avslutade han med att hoppa på mig och dra sönder uppbindningsringen när han skulle få mat. SUCK! Men det är bara att vara tålmodig och vänta på att den här hysterin ska gå över. För han kommer väl inte vara såhär hela sommaren?!?

Morgonritt nummer 2

Om jag inte får rida blir jag sur som fan! Så för att orka en hel dag i studion var det ju lika bra att upprepa det vinnande konceptet från igår; en morgonritt för att komma i rätt stämning!

Det går bra med frukost på sängen idag, tack så mycket!

Red fram på ängen och red sedan WE LC som ju är det program vi ska rida på lördag. Markerade banan med hinkar där bokstäverna skulle vara och så grenar för att markera hörnen. Herregud vad jag inte har koll på yttertygeln, haha! Skärpning där 😉 Annars gick det bra. Målet i dressyren på lördag är att jag ska hålla effekten av skänklarna hela programmet igenom och inte börja klämma för att det ska gå fortare. Det blir ju intressant att se hur det går. Tyckte jag lyckades ganska bra idag, men lägg till ny miljö och lite nerver så ska jag vara nöjd med ungefär hälften så bra.

Vilket sätt att börja dagen!

Nu: studio! Idag lägger vi sång, ska bli så kul!

Dressyrträning

Det är ALLTID roligt att gå bort till Helene och Per och rida. Oavsett om man rider lektion eller bara lånar deras fina ridhus och banor. Alla är alltid så trevliga (vilket man inte är bortskämd med i hästvärlden tyvärr) och så får man se så mycket bra ridning. Även om jag rider där utan att ha lektion så skärper jag mig alltid lite extra.

Sen blir det ju ännu bättre när man känner att man gjort ett stort hopp framåt i utvecklingen! Helene tyckte att Sportkossan gick mycket bättre utan bett, och med lite hjälp från henne så blev han inte alls låg i formen. Vi red samma sak som jag har ridit själv; övergångar, tempoväxlingar, fattningar. GRUNDEN! Tur då att jag är så nördig att jag kan sitta hur länge som helst för att få fram den där mmm-känslan i en övergång.

Det var lite varmt och gick väl lite långsamt, men sånt får man ta. Jag får jobba vidare med mina skänkelhjälper och tajmingen där, men det känns ändå bra att bara kunna fokusera på det och att han inte går och oroar sig för vad handen gör. Helene tyckte det var stor skillnad i gång och ryggaktivitet på bettlöst. Heja oss! Nu ska jag lära mig att rida ordentligt 🙂

Vi gick hem och badade och betade och jag fick ta fram mina vita snygga ben för första gången i år. Jättevarmt och härligt! Passade på att fixa bokstäver till ”dressyrbanan” så jag kan öva på programmet utan att gissa var allt ska utföras.

När vi var mätta och nöjda gick vi ner till ridbanan och gjorde lite tricks. Igår påbörjade jag ju att lyfta hovarna för spöet (vande honom att ha spöet överallt och sedan lyfta vänster fram). Gjorde samma sak men på ridbanan, och först skulle han både backa och gå fram, men med lite hjälp av att jag drog lite i hovskägget fattade han snabbt att han skulle lyfta. Gjorde två lyft helt korrekt och sedan gick vi därifrån. Övade parkering och inkallning och sedan följde han mig lös ut från paddocken och till hagen. Det tog kanske fem minuter allt som allt, men känns så värt det. Så roligt att lära honom saker och att han verkligen VILL vara med mig. Godis är bästa motivationen för en Sportkossa!

En ledsam dag..

Imorse nåddes jag av nyheten att min styvbror fått en vad de trodde var blodpropp i hjärnan och låg på sjukhuset. Det känns helt overkligt, han är bara några år äldre än jag och är typ dubbelt så hälsosam… Varför händer nåt sånt? Känns både onödigt och orättvist.

Fick rensa tankarna lite i dressyrsadeln. Vi red i en av hagarna istället för den dammiga lilla paddocken, sååå härligt! Sol och blå himmel och grönt gräs! Också skönt att slippa svänga hela tiden – vår ridbana är om man är på väldigt bra humör 20×40 så det blir inte så stor plats för Sportkossan. Red på bettlöst, övergångar & fattningar, raka och böjda spår. Faktiskt lite svårt att rida rakt när man inte har några referenspunkter! Stegade upp en 20x40bana och la lite grenar i hörnen, så ska jag rida WE-dressyren där några gånger framöver.

Flätorna satt kvar!

Vi var så duktiga båda två! Fast han fick spontant hjärnsläpp och förstod inte höger galoppskänkel helt plötsligt. Intressant! Förmodligen är jag själv så van att vara inramad av staketet att jag släppte iväg yttersidan (fattade på böjt spår) och var glad 🙂 Men vi kom överrens om vad som var vad sedan. Nyttigt som sagt. Ska rida i mitten av banan nästa gång och alltså inte ha nån yttersida alls och verkligen se om han förstår vad jag menar.

För någon dag sedan var jag i mammas nyinköpta sommarstuga och hittade detta FYNDET! Fy vad glad jag blev! En isolator till elstaket blev perfekt att hänga den på.

Ikväll ska vi repa lite. På fredag går vi in i studion och spelar in vår första singel! Sen ska vi skriva nya låtar och lära oss saker om pyro och spela satan på Malmöfestivalen. Det är sommarens plan.

Varning! Hästätande tunnor!

Ibland vet jag redan när jag tar in Sportkossan att det kommer bli en SÅN dag. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men det är nåt med hur han går. Eller hur han står på uppbindningsplatsen; istället för att stå och snarka med pannan mot ladväggen står han och tittar sig uppmärksamt omkring. Det är liksom något i hans blick som säger ”Idag, matte, får du hålla i dig.”.

En sån dag var det idag! Han har ju inte gått så mycket på sista tiden så jag hade liksom förberett mig på att en sån här spratteldag skulle komma. Gick en promenad innan för att värma upp mig, och han följde med så entusiastiskt så! Annars brukar man få dra honom efter sig som en trött ridskoleponny, haha! Red lite på banan sen och försökte rida honom som jag red Spanjoren igår. Och jäklar vad bra det gick! Hade inte sporrar, och det kan vara nyttigt för mig ibland för då måste jag vara supernoga med att ha honom framme för skänkeln. Han gick jättefint, lyssnade superbra, var inte alls ängslig för kontakten som han kan bli ibland utan han kändes som en ”vanlig” häst med förtroende för bettet. Oftast. 😉 Fick dock passa honom lite, för han ville vääääldigt gärna hoppa åt sidan för lite allt möjligt. Paddocken var en riktigt farofylld plats idag!

Red mycket övergångar och halter, fokus på att stanna i balans och vara kvick i övergångarna. Han gjorde så bra halter att jag blev helt lyrisk. Vanligtvis tar han upp huvudet och ställer sig som en vimmelkantig kamel, med idag trampade han under sig ända in i halten och stod kvar i formen. Duktig Sportkossa! Fick också till bra galoppfattningar till slut. Han blir gärna spänd i fattningarna, men till slut fick jag till en BRA fattning i varje varv och då tänkte jag sluta där och varva ner.

Men då bestämde sig vinden för att friska i, tog tag i en tunna som låg i ett hinder och blåste iväg den. Så helt plötsligt kom det en tunna farande över ridbanan! Och stackars Sportkossan som hade varit så duktig och hållt sig i skinnet fast han så gärna hade velat busa hela passet fick ju totalt psykbryt, haha! ÅH vad rädd han blev, stackarn! Fick hoppa av och sätta undan tunnorna, och då passade vi på att tugga lite på dem, för att ge igen. Sen kom en hagelskur… Så då fick vi gå in i stallet en stund, för det blir ingen bra avslutande jogging när det haglar, det lovar jag!

Sen gick vi ut igen, travade runt helt utan den tidigare fina känslan men också utan att sprattla alltför mycket, så det fick liksom vara bra nog. Skrittade av lite med kontakt och då var han jättefin och klev på som bara den. Skritten har alltid varit lite svår för oss, för han har haft svårt att slappna av och ändå vara aktiv, blir mest att han går och väntar på nästa grej och slutar tänka framåt. Så det får vi ju vara nöjda med! Varje gång jag har ridit Spanjoren rider jag en miljon gånger bättre och då går såklart Sportkossan en miljon gånger bättre också!

Sen fick vi äta GRÄÄÄÄÄÄS MMMMMMM va gott! Maj = inbetningsmånad = Sportkossans favorithögtid. Det första gräset är ju det godaste…

Strax efter drog han av sig grimman. Vi hade lite olika åsikter om hur länge vi skulle beta…

Ikväll kan man förresten börja se Badminton på YouTube, för alla oss som inte hade tid att se det live. Tills dess kan man ju njuta av denna ritt, högst procent indressyren. Jag tycker det ser SÅ trevligt ut, hästen är såklart laddad, men FRAMFÖR lodplan. Inget ihopknycklande här inte!

Dressyrallsvenskan omgång 2.

Nu har jag varit dålig på att uppdatera igen, men jag har inte mått så bra tyvärr. Har varit snurrig och mått illa och sen igår blev ryggen värre igen. Men tack och lov kände jag mig fit for fight imorse, och tur är väl det, för idag var det ju dressyrtävling med bästa Spanjoren! Lagdressyr och vi red LB:1.

Han var meeeegataggad på framridningen, och det brukar han inte vara. Han har mer en avslappnad inställning till livet vardagsvis 🙂 Men idag var han superpepp och tyckte att alla skulle titta på honom och gick och showade. Kunde inte skritta, för då skulle han visa piaff, haha! Så jag fick verkligen hålla honom sysselsatt och han tyckte våra LB-moves var alldeles för lätta och ville göra massa svåra saker istället 🙂 Han är så härlig! Hade det varit vilken annan häst som helst som jag inte känner så väl hade jag väl blivit lite stressad, men man känner sig så himla trygg på Spanjoren! Även om jag kände att han kunde flyga i luften när som helst så gjorde han inte det, utan använde sin energi till att göra rätt saker (bara väldigt entusiastiskt, hehe). Jag bara satt och log som en dåre, satt helt still och behövde bara tänka vad jag ville att han skulle göra. Detta är dressyr, alltså!

In på banan och showa loss! Han var såklart inte helt med i skritten, men det blev iallafall inte piaff. I traven med förlängd steglängd satsade jag liiite väl mycket (är ju så van att behöva rida ganska övertygande), för jag fick 6.5 och kommentar att inte länga så mkt… Har jag nog aldrig fått innan!!

67.8% och en halv procent efter vinnaren! Så det blev placering och fina priser. KUL när klubben har ansträngt sig lite och fått sponsorer och skaffat goodie bags. Visst bryr man sig inte så mycket om priser osv, men man blir ju glatt överraskad när man får plaketter och roliga saker, det ska man ju inte ljuga om… 😉 Laget räckte inte hela vägen den här gången, men så är det ju. Man kan inte vinna jämt 🙂

Blir så arg på mig själv…

Ryggen har ju långsamt blivit bättre och igår tyckte jag det var dags att kunna kratsa hovarna själv. Tog tillochmed fram en pall som Sportkossan kunde lägga foten på så jag slapp hålla själv. Trots det var detta projekt en helt sjukt dålig idé. Jag hade så jävla ont att jag knappt kunde gå och så skulle jag rida dressyrträning?! Idiot….

Det går bra att komma hit och passa upp på mig, tack!

Men jag haltade bort till Waalers ändå och så fick Helene rida Sportkossan istället. Vi hade ändå pratat om det, så hon fick känna lite på honom för att kunna ta oss vidare. När jag rider försöker jag ju lära mig själv samtidigt som jag lär honom, typ en blind leder en blind-situation. Medan Helene redan kan systemet och då blir det såklart hundra gånger tydligare för Sportkossan vad vi vill! Det var riktigt roligt att se! Han ser ut precis som han känns så jag kunde lätt hänga med i ”när han gör så ska du göra såhär”. Sportkossan tyckte det var jättehemskt med ny ryttare de första minutrarna, men sen kom han på att Helene är ju snäll så då kunde han slappna av.

Det jag tänkte mest på var att hon var mycket tydligare än vad jag själv är. Jag tror att jag är lite för snäll faktiskt, på ett missriktat vis. Det är ju inte ”snällt” att vara lite mesig och inkonsekvent liksom. Jag kan nog ställa lite mer krav på honom än vad jag gör, bara jag ställer rätt krav. Jag fick sitta upp på slutet och skritta lite (travade ett halvt varv innan ryggen protesterade), och det var en otrolig skillnad på ”framme för skänkeln”-avdelningen! Så nu vet jag att han kan. Nu blir jag ju ännu mer ridsugen…