Liten paus

Hej alla två eller tre fantastiska bloggläsare som jag har!

Som ni vet var jag på låtskrivarkurs i dagarna tre den här veckan och blev alldeles proppfull med inspiration och idéer. Och om man är som jag (och kanske ni) kan man inte tänka och lägga energi på många olika saker samtidigt, för då blir ingenting av det bra. Det har jag fått lära mig den hårda vägen. Jag är SÄMST på att ha många bollar i luften. En boll räcker. Eller två. Och några av de här idéerna var lite för bra för att inte utforska närmre.

Så jag pausar lite med bloggen en liten stund. Kanske bara någon dag eller så. Eller kanske längre. Tills jag är klar med det där andra.

Funktionär och hundvakt

Det verkar som att alla i hela världen har tävlat idag, men jag fick vackert stå på läktaren och vara domarsekreterare på hemmaklubbens hopptävlingar. Men det var jättekul! Avslappnad stämning, inte alls som jag upplever att det kan vara på hopptävlingar i vanliga fall, och roligt att se hur det går till ”bakom kulisserna”.

Bredvid framridningen hittade jag dessa sötgrisar! Åååååh vad gulliga de var!

Jag kände flera i startfältet och det gick bra för samtliga, då blir man ju ännu gladare! Träffade några speciellt fina vänner som jag träffar alldeles för sällan numera, och det är ju alltid fint. Blev också hoppsugen såklart! Kände att min livräddsgräns numera ligger på 1.05. 110 kändes äckligt högt. Och det är ju bra, innan låg gränsen på strax under 1m 😉 Det tar sig! Hoppas hoppas hoppas jag är bra i ryggen snart!!!

Så lyxigt att vara domarsekreterare – man får egen toalett och allt 😉

Sedan gick vi en runda med min mosters hundar. De är så söta och väluppfostrade och lugna! Inget dragande i kopplet eller annat trams.

Happeeeee!

Men efter det blev jag heeeelt slut och fick bordlägga mina rida ut-planer. Förresten är det nog lika bra, för det är säkert fullt med folk i skogen en fin dag som denna. Detta får helt enkelt vara Sportkossans chill-period, så får han jobba lite mer i sommar istället. Egentligen vill jag inte att han vilar mer än en dag i veckan men jag MÅSTE försöka sätta mitt eget mående först! Tror inte att han har nåt emot att ligga och sola istället för att springa i skogen idag faktiskt. Men lite dåligt samvete får jag, som alltid. Jag önskar verkligen att jag kunde sluta med det, för det gör ju ingen gladare.

Gick genom parken där jag satte lökar i höstas. Fint blev det!

Sjukgymnastik

Jag var som sagt hos sjukgymnasten i onsdags. Han klämde och kände och tittade på hur jag går och så vred han lite på mig så det sa klick och klock. Sen fick jag tejp på ryggen (jag fattade aldrig vad det var dock) och ett program och en förmaning att inte hoppa, kratsa hovar eller packa höpåsar.

Nu ska jag verkligen försöka vara jätteduktig och göra det här mördande tråkiga programmet till punkt och pricka. Det ska stärkas bålmuskulatur och stretchas så det står härliga till! Tydligen är musklerna så spända och överbelastade på ena sidan att mitt vänsterben är kortare än det högra. Det förklarat varför jag har känt att jag suttit snett i sadeln, trots att stiglädrena är lika långa. Hoppas nu inte att detta på något sätt har påverkat Sportkossan så han blivit helt sned…

Hursomhelst, siktar på att vara tillbaka på terrängbanan nästa träning, alltså den 6 juni. Även om  jag kanske bara kan galoppera genom vattnet och hoppa nån liten kvist. Jag har målbilden klar i mitt huvud! 🙂

Hemlig roadtrip!

Nu drar vi på bilden, mannen och föräldrarna på hemlig roadtrip till någonstans i Sverige… Vågar ju inte skriva ut destinationen här om de skulle läsa, för det ska bli en överraskning!

Jag o min cittra <3

Jag har världens ocoolaste bil men det är jag stolt över! Ser man andra C5or ute i verkligheten är det alltid småbarnsfamiljer som har dem haha! För övrigt kom jag för några dagar sedan på att min fina cittra är bilversionen av Sportkossan. Dvs den ser lite ful ut men på ett gulligt, bulligt sätt, den har lite egenheter för sig och den är inte speciellt snabb, men den är bekväm som en soffa och stark och om man anstränger sig lite så kan man faktiskt få lite fart på den! Dessutom ser den snäll ut. Har ni tänkt på att vissa bilar ser arga och elaka ut? En sån bil hade jag inte velat ha. Jag köper bilar som jag köper hästar, dvs de som ser snälla ut (vi köpte Rallyfarfar enbart för att mamma tyckte att han hade så snälla ögon, kanske inte att rekommendera men det gick ju bra :)).