Sommarlunken

Sportkossan är ju av den lite grövre modellen, och han är inte alls bra på det här med värme. Han är både hårig och tjockhudad (förutom där utrustningen sitter, där är han en liten prinsessa som får skav av minsta lilla, haha!) och av naturen en livsnjutare.

Dagens konditionspass var därför mer ett tålamodspass (ja, kära älskade Sportkossa, ett lätt tryck med skänkeln betyder fortfarande gas och sen ska du hålla det tempot i mer än två steg helst) och även konditionspass för piloten. Stillsam lunk var det enda tempot vi kunde uppbåda (ni tror man inte kan lunka i galopp? Det kan man!). Enda gången vi fick upp farten lite var när vi var tvungna att trava lite på hemvägen för vi blev jagade av två äckliga bromsgetinghästflugorvaddetnuvar och jag fick panik. Men inte ens då var det direkt hysteriskt. Vi var lika svettiga båda två när vi kom hem. Var ute i kanske en och en halv timme, och jag kände inte av ryggen alls!

I förrgår skuttade Sportkossan iväg i galopp tre gånger under den korta biten från gården till ridhuset. När jag ledde honom. Rimligt. Idag gick vi förbi barn på studsmatta, skällande hund, den där ASFARLIGA trädgården vi har tokstudsat förbi den senaste tiden, en miljard konstiga maskiner och (IMPONERAS!!) EN SJÄLVGÅENDE GRÄSKLIPPARE! Utan att ens röra ett öra. Så sommarlunken har även goda sidor 🙂

Blev lite fundersam när jag såg de här sömtagen på bakskorna. Har inte reflekterat över att de sitter så ojämnt innan, men såg att en söm hade börjat krypa ur lite. Har placeringen av sömmarna någon betydelse för hur lätt skon trillar av? Ska jag be hovslagaren komma och spika lite bättre? MVH Sko-analfabet (Rallyfarfar har haft noll tappskor på sjutton år)