Bäst på att vila!

Man blir ju glad ända in i hjärtat när man kommer till betet och möts av den här synen. Såhär ser ett riktigt härligt hästliv ut! Notera också att Sportkossan är den som vilar hårdast…

Men han piggade på sig och jag kunde ta en trevlig, lugn runda i skogen utan att behöva varken frukta för mitt liv eller få kramp i benen. Det är härligt att ha hittat en framskrittningsrunda som både har backar och lyfta-på-fötterna-partier. Sedan red jag lite bomarbete i paddocken. Försökte sätta galoppen och sedan inte underhålla den eller ”trycka av” framför bommarna för att komma rätt, utan målet var att han skulle ta tag i det lite själv. Bommar är ju inget att bry sig om, tycker Sportkossan, man kan gå på dem eller över dem eller trilla på dem, det spelar inte så stor roll… Men till slut fick jag till en ganska energisk, rund hoppgalopp (eller, iallafall åt hoppgaloppshållet!) och kom över bommarna hjälpligt. Jag vet inte hur mycket min rygg kommer hålla för hoppträning, men jag kan ju iallafall försöka komma in i lite ”hopp-ridning” och ändå ha en avslappnad häst.

Nu åker vi till Alvesta och Tyrolen och Muskelrock! JÄ!