Jag och min unghingst…

Igår var jag så trött att det tog över en timme att komma upp ur sängen. SÅ TRÖTT och allt kändes helt meningslöst och jag ville bara ligga i sängen, äta kakor och kolla på New Girl. Men jag visste ju att det inte skulle hjälpa, så något försenad åkte jag till jobbet. Och sen åkte jag till hästen. Ibland får man vara nöjd med det; man dök upp. Gjorde kanske inte så mycket vettigt, men man var där. Heja mig!

Jag har börjat inventera lagret. Det är otroligt avslappnande och tillfredsställande, haha! En gång jobbade jag i en fancy klädbutik på Victoria station i London, då ville jag bara vara på lagret hela tiden. Packa upp grejer, checka av, placera på rätt ställe. Tyst, lugnt, inget jäkla lagarbete. Perfekt. Lyssnade på musik samtidigt och peppade: Om en vecka blir det Steel Panther på SRF! WOOOP!!!

Inventering på jobbet. Jag är lite störd men jag tycker sånt är jättekul. Man kanske skulle bli lagerarbetare…

Och så lite om djuret: Det är väldigt jobbigt att vara en Sportkossa just nu. Vi har nämligen släppt ihop honom och hans fyra hagkompisar med det 27 år gamla 125 cm höga stoet som han har gått och längtat efter i hagen bredvid hela vintern. Sportkossan vill så gärna ha sin flickvän för sig själv, men han är också lite för mesig för att säga ifrån till sina grabbkompisar som alla är betydligt tuffare än honom. Åh, han har det så jobbigt! Så när jag skulle ta in honom igår efter två dagars välförtjänt vila var det mer som att jag hade nån slags hingst än en beskedlig kossa… Han var jättestressad, spänd och helt ofokuserad på mig och gick med böjd nacke, passageliknande steg och blåste som en drake. När jag ledde honom alltså.

Här har en av grabbarna hamnat mellan Sportkossan och flickvännen. Sportkossan vågar inte säga ifrån…

Följdaktligen insåg jag att det skulle bli en emotionell katastrof för oss båda om jag skulle försöka sitta på honom. Började med att gå en promenad, så han åtminstone skulle få komma ut lite, och det gick ganska bra. Fortfarande passagesteg och hingstnacke, men han höll sig på mattan. Slappnade av efter ett tag. Sedan longerade jag både länge och väl. Om han nu hade så mycket energi får man ju försöka använda den! Och det gick faktiskt himla bra. Han har börjat slappna av så fint och trava på och höja ryggen. Tillochmed galoppen börjar se trevlig ut.

Jag longerar alltså med enbart bettlöst träns, inga inspänningar eller så. Poängen med longering av Sportkossan är att han ska gå fram själv utan att någon sitter på och klämmer. Sedan ska han slappna av och hitta sin egen balans. Det syns tydligt om jag inte har sadel eller longergjord när ryggen kommer upp! Riktigt kul att se när han jobbar ordentligt! Då vet man verkligen att det är en ärlig form, för det är nämligen han själv som väljer den. Han är också 100% on voicecommand! Gör jättebra övergångar och tempoväxlingar i gångarterna på bara rösten. Coolt 🙂 Inte halt dock, det var nämligen inte så intressant att stå stilla…

Idag var det full storm blandad med piskande regn, så inte direkt något ideal ridväder av sprattlig kossa. Vi gick bort till Waalers och lånade deras ridhus lite. Det är viktigt när han är såhär att vi ändå tar oss ut från gården. Samtidigt vill jag inte bråka med honom, stackarn, han kan ju faktiskt inte hjälpa att han är kär! Jag försökte återskapa känslan från longeringen, dvs att vara stilla och låta honom jobba. Det är ju det man strävar efter i all ridning, men ack så svårt att genomföra! Speciellt när han är spänd och ska leta saker att skutta för. Men jag red bara framåt med en stilla hand och herregud vad bra det blev! Energi! Avslappning! Självbärighet! Jag kunde tillochmed sitta ner i traven utan att han fick motorstopp! Och svänga! Whiiii!!!! Det blev ett inte så långt pass, för jag kom väldigt snabbt dit jag ville och då är det ju ingen mening att sitta och nöta. ÅH vad glad jag är för att jag kunde styra in all energi och få det till arbete istället för tjolahopp tjolahej!

Japp! 100% inte fokuserad på matte!

Sedan avslutade han med att hoppa på mig och dra sönder uppbindningsringen när han skulle få mat. SUCK! Men det är bara att vara tålmodig och vänta på att den här hysterin ska gå över. För han kommer väl inte vara såhär hela sommaren?!?

1 reaktion till “Jag och min unghingst…”

  1. Tell hälsar att han precis förstår Bassett. Fast han vill istället mörda en liten ponny av någon outgrundlig anledning, eller iallafall springa om honom. Låter mycket bättre med kärlek! 😉 Fast kärlek är ju ofta så himla komplicerat, stackars Bassett! <3

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.