Tror du på beröm?

Om man vill veta någonting om hästträning är det en utmärkt övning i informationshantering och källkritik. Alla tränare har SIN väg och tycker ofta väldigt olika. Vem ska man tro på? Vem har belägg för sina åsikter?

Nu har jag bara skummat på ytan i ”träning från marken”-världen, men redan har jag hunnit bli förvirrad. Ska man prata med hästen eller inte? Ska man jobba med positiv förstärkning eller negativ förstärkning? Godis eller klapp? Alla tycker olika!

Ni vet redan vad jag tycker om ledarskap genom dominans, men här kommer en till tankenöt. I en av böckerna jag lånat skriver författaren uttryckligen att hen INTE berömmer de hästat hen jobbar med. Inte med rösten, inte med godis, inte ens med en liten klapp. Hen menar att hästar i språket med varandra inte berömmer varandra utan det är en mänsklig konstruktion. Hen menar även att beröring betyder att man är underlägsen hästen, för det är oftast den langråga hästen som kliar den ranghöga. Din häst får absolut inte söka kontakt genom att t.ex. lägga sin nos mot dig eller bli för närgången. Man får givetvis inte ge hästen godis, för en ranglåg häst ger ju bort sin mat till en ranghög häst, tex vid utfodring i hagen (hur hen löser detta enligt sitt synsätt vid utfodring eller ryktning står dock inte).

Kompisar kliar varandra

Jag köper det resonemanget. I teorin. Om du tar en helt rå häst som aldrig har haft kontakt med människor och som sedan aldrig ska hanteras av människor som avviker från ditt synsätt och ditt system. Men nu är det så att våra tamhästar är förmänskligade från födseln. De ingår i vår kultur vare sig de vill eller inte och i den kulturen ingår beröm, klapp och ibland godis.

Hästar förstår absolut beröm! Även om det är vi människor som ”hittat på” det. Vi lär hästarna en massa saker, så jag förstår inte varför just beröm skulle vara ett undantag. Sportkossan dör av stolthet och lycka om han får ett ”BRA!” och försöker omedelbart göra om det. Man kan verkligen se det i hans ögon att han blir glad av beröm.

Visst ska man inte ge godis i tid och otid, och gör man det får man ta konsekvenserna i form av en tiggig häst. Men i all träning och inlärning måste det finnas en motivation, och för många hästar är motivationen godis.

Hästar förstår till en början inte beröring som en belöninsmetod. Men återigen är det något hästen får lära sig i sin inledande träning. Klappar = bra. Att vi borstar, ryktar och kliar hästen tror jag inte att den tar som en underkastelsegest. Vi har väl alla varit med om att vi hittat ett gött kliställe på hästen och den vill gärna klia tillbaka! Då säger vi att nej, det gör för ont på oss, så med tvåbenta vänner får du inte klia. Återigen; inlärning. Många hästar tycker om närhet. Är det en dominant handling att hästen lägger sitt huvud på ens axel eller i ens famn och somnar? Eller är det en egentligen sensationell stund av tillit och avslappning mellan ett rovdjur och ett bytesdjur?

Gosa är bra, tycker vi.

Givetvis kan hästen lära sig att separera hur de pratar med sina artfränder och hur de pratar med oss! Vi är inga flockmedlemmar, vi är något annat. Vi har ett eget gemensamt språk som hämtar inspiration från hästens naturliga språk, men som vi formar tillsammans till något eget. Vi kan berömma, klappa och ge godis i valda situationer och fortfarande ha en häst som respekterar oss. Så länge vi är tydliga och konsekventa kan vi berömma till månen och tillbaka!

3 reaktioner till “Tror du på beröm?”

  1. Word. På allt. Som du skriver: vi är hästen en massa saker, varför skulle vi inte kunna lära den när vi är nöjda med den? Och det där med dominans i träning… Förlegat! Fi ns en ny studie publicerad hos SLU som dementerar just behovet av dominans vid träning av hästar (googla: ”dominans träning häst SLU” typ…)

    1. Intressant, den studien ska jag kolla upp! Ja, beröm tills du skäms, som Per brukar säga 🙂

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.