WE!

Igår var jag så himla sur och gnällig och tyckte så fantastiskt synd om mig själv. Och det regnade och var iskallt och allt var bara BLÄ!

Men idag fick jag rida så nu är allt fantastiskt igen! Det gjorde ungefär lika ont som det gör när jag inte rider, så det är väl skit samma tänker jag. Jag fick ju i uppgift att hålla igång fysiskt men inte så att det gjorde ont, och inom dessa ramar försöker jag rida på nåt sätt.

WE för alla oavsett ras, ålder och storlek!

Idag ritade jag en WE-bana (som Mattias byggde ;)) och så var vi några ekipage som tränade tillsammans! Så otroligt roligt att träna ihop, oavsett nivå. Man kan ju göra hindrena hur svåra eller lätta som helst, så alla kan vara med och rida utifrån sin egen förmåga. Vi hade Sportkossan, två islandshästar och en shettis! Jag höll mig i trav och försökte behålla en fin kontakt och lätta hjälper genom hela banan. Gick ganska bra tyckte jag! Jag kan inte klämma på grund av min rygg, så jag fick verkligen öva på tajmingen och konsekventheten i skänkelhjälperna. Det klurigaste var grinden från fel håll, men det gick bra. Lät hindrena stå kvar, så det kanske blir en stunds WE imorgon också!

Studiebesök

Jag älskar att lära mig nya saker om hästar och gillar framför allt att prova nya ridgrenar. Kanske därför jag och Sportkossan tillsammans tävlat i dressyr, hoppning, fälttävlan, distans, WE och Team Chasing (har jag glömt nåt?).

Idag hade vår lokala westernförening träningstävling i min klubbs ridhus, så vi passade på att åka dit på studiebesök. Eftersom det var en träningstävling förklarade domaren hur allt gick till och vad han bedömde. Vi tittade på pleasure, horsemanship och trail. Trail verkade svårast för det var massa bommar med och jag antar att man får minuspoäng när man snubblar på dem, haha! Många fina hästar, trevlig och avslappnad stämning och framför allt hästar som kunde stå still och uppföra sig (vilket inte alltid är så vanligt i vissa andra grenar). Jag blev faktiskt lite sugen på att prova nu när jag fått stryka massa andra tävlingar. Tror att Sportkossan har en naturlig fallenhet för jog! 🙂

Många bommar i trail!

Vi glömde hämta posten igår, så idag hittade jag provsvaren från tisdagens läkarbesök. Tydligen har jag svår d-vitaminbrist, vilket kan ge symtomen trötthet, depression och diffus muskelsmärta. Det låter ju bekant… Så nu blir det d-vitaminmedicin också. Hoppas verkligen att det blir bättre, det är SÅ frustrerande att inte kunna vara så aktiv som jag vill!

Det är coolt att vara snäll!

Igår var det ju distriktsfinal i Livekarusellen. Bara att ha gått vidare från tre olika deltävlingar var ju stort för oss! Om man vann distriktsfinalen skulle man få åka till Karlstad och spela på riksfinalen. Väl på plats meddelade arrangörerna att det även fanns några specialpris, och ett av dessa var att få spela på Rockscenen på Malmöfestivalen. Detta priset skulle gå till ett band som på något sätt utmärkt sig både på och av scen under hela tävlingen.

Japp, jag är faktiskt såhär kort…

JÄVLAR vad vi ville vinna det! Så mycket att jag nästan mådde dåligt över det, haha! Men det är ju svårt att försöka maxa sin prestation utifrån de där luddiga kriterierna…

Men vi lyckades! Trots ryggskott och att jag stapplade runt som Ozzy på scen… Tack vare vår energi och det faktum att vi kärleksbombat alla inblandade konstant tyckte juryn att vi förtjänade en grym festivalspelning. Fatta! Det lönar sig att vara snäll! Det är coolt att vara snäll! Det är inte coolt att vara cool 🙂

Vi vann inte poängmässigt så vi slapp åka till Karlstad. Det tyckte jag var skönt, det finns så många andra band som behöver det mer än vi och som hade uppskattat det mycket mer. Men det här är tusen gånger större och viktigare för oss!

Vann gjorde Hedda Hatar, otroligt välförtjänt! Inte för att jag står ut med deras musik, men jag tycker de är grymt bra, tajta och speciella i sin genre. Dessutom enbart icke-män. Perfekta vinnare!!!

Ses där va?

Finaldags!

I morse steg vi upp tidigt som fan och blev uppringda av P4 Blekinge 06.40. Så vill ni höra våra härliga morgonröster och Worlds apart på radio är det bara att lyssna på Morgon i P4 här. Vi pratade om att löjla oss på scen och om att vi är det enda Blekingebandet till distriktsfinal i Livekarusellen. Jag har mailat alla lokalmedier om detta men bara radion reagerade. P4 är faktiskt en riktigt bra kanal som ofta spelar bra musik. Nu får det mig att låta som en riktig tant, me. jag lyssnar hellre på P4 än P3 och reklamradio. Man får skruva ner när de spelar Sanna Nielsen helt enkelt 😉

(jag har förresten varit förband till Sanna Nielsen en gång, haha!)

Vi blev uppochner?!

Nu är vi iallafall på väg till Kulturhuset i Hässleholm för distriktsfinal! Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska kunna vara bra på scen när jag knappt kan röra mig, men det får ordna sig på något sätt. Det får bli mycket gå omkring och gestikulera.

Saker man gör när man inte kan rida…

… till exempel att leka med Sportkossan lös i paddocken! Jag har faktiskt aldrig jobbat med honom lös innan, vet inte riktigt varför.

Frågan alla skimmelägare och småbarnsföräldrar har ställt sig sedan tidernas begynnelse; HUR får de upp bajset på ryggen UNDER täcket???

Först gick vi en promenad i skogen, sen övade vi på röstkommandon 🙂 Han kan även galopp och halt men det är svårt att filma och kontrollera sitt kroppspråk samtidigt så det fick jag inte med. Han höll sig snällt på fyrkantsspåret och bytte varv på mitt kroppsspråk like a pro!

trim.B2FAB8D1-1614-45E9-B1E7-E389A73065A3

Sen lekte vi följa John och påbörjade att öva inkallning. Jag hade absolut inga förväntningar alls, jag tänkte att jag aldrig skulle få honom att följa med utan snöre, men det gick superbra. Inkallningen kör jag bara att jag stannar honom, sträcker upp mig och liksom håller honom på avstånd med kroppsspråket och säger stanna, bara några meter till att börja med. Sen slappnar jag av och säger ”Kom” och smackar lite och när han kommer får han godis. Det var roligt att se hur bra han reagerade på kroppspråket, en gång gick han framåt utan att jag kallat på honom och då sträckte jag på mig lite väl mycket för då ville han vända och gå därifrån. Så jag fick skynda mig att slappna av igen och ”bjuda in honom”.

trim.10971CE8-0A26-42D9-8780-CEE880A94175

Så kul! Sportkossan kan vara lite avståndstagande så det var roligt att han valde att vara med mig istället för att ställa sig i ett hörn och äta gräs. Morotsbitarna gjorde väl rätt mycket kan jag tänka mig 🙂

Blir så arg på mig själv…

Ryggen har ju långsamt blivit bättre och igår tyckte jag det var dags att kunna kratsa hovarna själv. Tog tillochmed fram en pall som Sportkossan kunde lägga foten på så jag slapp hålla själv. Trots det var detta projekt en helt sjukt dålig idé. Jag hade så jävla ont att jag knappt kunde gå och så skulle jag rida dressyrträning?! Idiot….

Det går bra att komma hit och passa upp på mig, tack!

Men jag haltade bort till Waalers ändå och så fick Helene rida Sportkossan istället. Vi hade ändå pratat om det, så hon fick känna lite på honom för att kunna ta oss vidare. När jag rider försöker jag ju lära mig själv samtidigt som jag lär honom, typ en blind leder en blind-situation. Medan Helene redan kan systemet och då blir det såklart hundra gånger tydligare för Sportkossan vad vi vill! Det var riktigt roligt att se! Han ser ut precis som han känns så jag kunde lätt hänga med i ”när han gör så ska du göra såhär”. Sportkossan tyckte det var jättehemskt med ny ryttare de första minutrarna, men sen kom han på att Helene är ju snäll så då kunde han slappna av.

Det jag tänkte mest på var att hon var mycket tydligare än vad jag själv är. Jag tror att jag är lite för snäll faktiskt, på ett missriktat vis. Det är ju inte ”snällt” att vara lite mesig och inkonsekvent liksom. Jag kan nog ställa lite mer krav på honom än vad jag gör, bara jag ställer rätt krav. Jag fick sitta upp på slutet och skritta lite (travade ett halvt varv innan ryggen protesterade), och det var en otrolig skillnad på ”framme för skänkeln”-avdelningen! Så nu vet jag att han kan. Nu blir jag ju ännu mer ridsugen…

Äntligen uteritt!

Jag har inte riktigt vågat ge mig ut i skogen de senaste veckorna på grund av min rygg. Dels kan ju Sportkossan vara lite skuttig i skogen och sådana plötsliga rörelser får jag inte vara med om. Dels är det inte så kul om jag får svimningskänslor eller måste gå hem och är en mil hemifrån. Vi har ju gått promenader i skogen så han har iallafall fått komma ut lite, men inget mer än så. Men igår var det dags!

Tog en runda med mest skritt, men hann klämma in lite trav och galopp också. Faktum är att det var mycket bättre för ryggen att trava och galoppera, då sitter man ju inte ner och trycket ihop ryggen liksom. Men det vet man ju inte förrän man har provat! Sportkossan var iallafall jätteduktig och skrittade för en gångs skull på framåt. Det brukar ju annars vara väääldigt segt när vi är ute och skrittar, så det kändes bra. Han var väl lite upplivad efter gårdagens terräng.

Han var lite spänd såklart, men vi kämpade på tillsammans. Jag försökte verkligen att slappna av, inte bli irriterad och inte ta i honom. Hade sidepull och krävde inte så mycket, utan han fick gå på själv och hantera läskigheterna. Vilket han gjorde mycket duktigt!

Det är ett ställe som han alltid blir spänd på, och det är när vi rider förbi en hage med en glad shettis i. Vi passerar den på ett sätt som gör att den alltid kommer galopperandes bakifrån = lääääskigt! Fly för livet! Men idag gjorde jag så att när jag kände att han snart skulle börja springa gjorde jag halt. Då var det som att det var jag som bestämde över situationen, hellre det än att han sticker iväg och jag DÅ ska försöka stanna. Då blir ju min förhållning en reaktion på hans reaktion liksom, istället för att jag tar kontrollen INNAN han blir så spänd att han vill fly. Stod stilla en stund, gick några steg till, gjorde halt. Sen kunde vi fortsätta utan hopp och ryck! Hela vägen hem i skritt förbi läskiga bondgården och hjorthägnet och de nyutsläppta tjurarna. Vet inte varför jag tyckte det var en bra idé att rida den läskigaste rundan, men det tänkte jag inte på förrän jag kommit hem, haha!

Och mitt sadelskåp till släpet har kommit! Nu ska det bara monteras på dörren….

Idag ska jag rida dressyr för Helene, det ska bli superkul! Nu när min planerade fälttävlan fick ställas in funderar jag på att åka på regional dressyrtävling den dagen istället. LB:2 och LA:3, om jag vågar! Men någon gång måste man ju våga. Har inte ridit LA:3 med Sportkossan innan men det är ett trevligt program och ett av mina mål för året, att våga mig på det. Nån ska ju komma sist, så det kan lika gärna vara vi 🙂 De har ingen efteranmälningsavgift så jag kan avvakta lite till och se vad jag känner.

Avsutten terränghoppning

Sportkossan har ju nästan bara fått göra tråkiga, långsamma saker de senaste veckorna så jag tänkte att han behövde komma ut och göra nåt roligt fast jag inte kan rida. Så jag ringde in en terrängvikarie som fick ta min plats i sadeln på gårdagens terrängträning.

Det var SÅ roligt att se honom med en annan ryttare och så roligt att se honom hoppa! Han tyckte det var JETEKUL såklart men var snäll och hade inga hyss för sig. Duktiga Ida har bara ridit honom ett par gånger och det var över ett år sedan, så jag var riktigt imponerad att hon bara satt upp och red som värsta proffset. De fick tillochmed avsluta på några 90-hinder. Tack Ida för att du ville hjälpa oss!

Ida är för övrigt lillasyster till Lovebombs basist och det är vår officiella fotograf Thomas som tagit den fina bilden (och var även chaufför). Och inte att förglömma Ann som var hästskötare. Larssons = världens bästa familj! <3

Hoppförbud….

Dressyrtävlingen gick bra men jag har haft fullt upp att vara orolig för mitt läkarbesök igår för att ens orka kolla på filmerna. Kom fyra, dvs en halv procent utanför placering i LB:1 och på strax över 62% i LA:1, vilket är det bästa vi fått på tävling. Jag red jättebra på framridningen och sen red jag sämre och sämre… Men jag är väldigt nöjd med Sportkossan, det är bara jag som ska komma ihåg hur man rider inne på banan också. Det är så lätt att falla tillbaka in i gamla mönster och system. Men skam den som ger sig! Hoppas Sportkossan förlåter min inkonsekvens…

Igår var jag iallafall hos läkaren och hon trodde det satt i musklerna. Jag trillade av för lite mer än ett år sedan och slog i ryggen på motsatt sida än den jag har ont i nu. Så jag har troligtvis gått och spänt mig och försökt avlasta det onda, vilket innebär överansträngning för den ”friska” sidan. Med andra ord samma princip man försöker undvika när man lindar både hästens halta och friska ben 😉 Så det blev meducin, sjukgymnastik och lugn men riklig rörelse. Fick rida lugnt men absolut inte hoppa eller göra nåt annat fartfyllt förrän jag varit på återbesök, så där försvinner hela Maj månads träningar och tävlingar… 🙁

Jag är sååååå besviken såklart, precis när vi kommit igång och börjat hoppa lite mer och ute i terrängen! Men nu ska jag försöka vara duktig och följa läkarens och sjukgymnastens anvisningar till punkt och pricka så jag är snabbt uppe i sadeln igen. Får ha H90 hemma i Juli som preliminärt mål.

Så vad ska jag göra nu? Beställde Hippson-boken om avsutten träning igår för lite inspiration. Och så får det bli dressyr och WE antar jag. Tur man har en multitalang till häst 😉 Andra tips på markaktiviteter och saker som inte innebär hopp och skutt mottages tacksamt!

Long time, no see

Nu har det varit tyst här på bloggen ett tag och jag vet faktiskt inte varför. Jag glömmer så lätt om jag inte gör det varje dag, så om jag glömt EN dag glömmer jag nästa och nästa och nästa…

Det har iochförsig inte hänt så mycket. Jag har haft ont i ryggen så det har varit långpromenader (på läkarens inrådan, det ska tydligen vara bra för ryggen), longering och stillsamma dressyrövningar. På tisdag ska jag till doktorn och kolla vad som egentligen är fel. Har ju haft ont ett tag nu. Det blir bättre av stillsam ridning men jättemycket sämre av hoppning! Så det är ju lite tråkigt, jag som har massa fälttävlan på önskelistan framöver. Vet inte heller hur det blir med distanskarriären, fyra mil i trav kanske inte är bästa medicinen för en öm rygg. Men nu spekulerar jag bara, det kanske bara är en lite låsning som kommer vara puts väck på onsdag!

Idag ska vi iallafall åka på dressyrtävling. Smhi har utlovat blåst och skurar, så vi får se hur stillsam det blir, hehe. Jag har absolut inga förväntningar eftersom min ryggvänliga ridning inte är speciellt effektiv, men jag ska styra runt efter bästa förmåga och försöka ha lite trevligt. Fokusera på kontakten och att inte klämma och att inte sätta press på Sportkossan eller mig själv.

Det jobbiga är att jag känner mig lite feg, för jag tror det kommer göra jäkligt ont om han skulle få nåt yahoo-ryck! Så vi håller tummarna för en sömnig kossa idag!