Göteborg Horse Show!

Sådär! Nu har jag hunnit landa lite och samla tankarna efter min födelsedagshelg. Det var första gången jag var på något av den här storleken så det var verkligen en upplevelse. Vi kom till Göteborg på torsdagskvällen så vi hade hela fredagen och lördagen på oss att hänga på Scandinavium. Mattias hade bokat hotell på bara fem minuters promenadavstånd och Göteborg bjöd på strålande sol och iskall vind! Och dinosaurier.

Vi hade bara bokat ströplatser till de olika dagarna, så vi fick sitta på olika ställen, vilket var jätteroligt. Vi började med att sitta på vad som kändes som inne på arenan. Var lite svårt att få överblick över hoppbanan, men det var helt rätt ställe att sitta på i dressyren.

Kul att se alla ryttarna stega!
Malin hoppade fint och fort i första klassen!

En sak som är roligt med att ha Mattias med sig är att han ser ridsporten från en lite annan vinkel, en vinkel som är svår att ha för mig som har ridit i typ 25 år. Självklara saker som man kanske inte tänker på. Just dressyr diskuterar vi ofta eftersom det är en bedömningssport och det inte direkt finns några rätt och fel. En fråga som kom upp är varför en halt inte måste vara stillastående på sådan här hög nivå? Vi såg flera ekipage som stod stilla i en halv sekund, eller inte alls, och de fick ändå 6-7 på det. Hade jag på lokal tävling gjort en liknande halt hade jag inte fått godkänt. Man undrar varför, är det för att dessa hästar är så flashiga och har sådana gångarter att det på något sätt väger upp icke-stillaståendet?

Vi enades iallafall om att Patrik var bäst, iallafall på det artistiska. Alla övergångar var perfekta till musiken och hästen var i takt i princip hela tiden. Plus att han såklart hade bäst musik. Jag skulle väldigt gärna vilja göra originalmusik till en kür någon gång (eller, jag kan tänka mig att mixa också)! Pausunderhållning var Sveriges OS-medaljör i paradressyr, och det var nästan ännu bättre än tävlingen tyckte jag. Avslappnad och glad häst, helt annorlunda än tävlingshästarna där inte alla direkt var avspända…

Men det var såklart inte bara hästar den här helgen; vi hann även med att köpa gitarrer och att äta på hipsterrestaurang!

 

Ponnyn hade lite scenskräck inne på den stora arenan, men ryttaren red vidare och satte nollan. Imponerande!

En sak som var väldigt roligt att se var Sverigeponnyn! Vilka otroligt duktiga ryttare och ponnyer. Alla red helt fantastiskt mjukt, och även när det inte gick riktigt som det var tänkt sig hanterade ryttarna det lugnt och med respekt för hästen. Det var överlag väldigt bra ridning på alla yngre ryttare på Scandinavium, alla med den gröna armbindeln red snyggt och mjukt.

Bågskytte till häst i paddocken.

Vi hann dock inte se hela Sverigeponnyn, utan begav oss till paddocken på mässan, där det visades upp beridet bågskytte! Jag tror inte att Sportkossan är speciellt lämplig som bågskyttehäst, men det hade nog varit väldigt bra miljöträning för honom! Galopp på lösa tyglar samtidigt som ryttaren fäktar med pil och båge på ryggen – jag ser framför mig hur vi försvinner i fjärran i total skenpanik… 🙂 Kul att kolla på iallafall, ännu en ridgren att prova på.

Jag är inte så intresserad av hundsport, men ÅH vad roligt det var att kolla på agilityn! Värsta sötchocken! Speciellt de små hundarna var otroligt gulliga och jäklar vilken fart de fick upp – knappt förarna hann med ibland.

WHIIIIIII!!!!!

Och sedan något som var jättekul och otroligt stressande: Gymkhana! Irland vann givetvis, men man får tänka på att irländska hästmänniskor är totalt galna utan självbevarelsedrift. Min puls låg nog på typ 350 slag per minut bara av att titta på! Men vilka fantastiska ponnyer de hade – påminde mycket om ”mina” galna irländska små hoppetossar som jag red i London. Fullt ös medvetslös!

Sedan var det fyrspann, kanske den jobbigaste grenen i hästsportvärlden? Tänk att man behöver minst fem hästar, tänk att alla ska ha rena selar till både dressyren, precisionen och maratonet, rena och torra benskydd till alla, två groomar på vagnen, hur många vagnar?? Och vad krävs för att frakta runt det här kalaset: Fet lastbil med släp förmodligen. Jag blir matt bara jag tänker på det. Helt otroligt att se, jag förstod inte mycket, bara att jag aldrig i mitt liv skulle kunna göra detta. Jag har kört fyrspann en gång (hade Fredrik Persson som körlärare första terminen på Bollerup), det vill jag aldrig mer göra om haha!

Lördagskvällen avslutade med två hoppklasser; Gothenburg Trophy och en ackumulaturklass. Det var så många hoppklasser att jag inte riktigt höll reda på dem, men roligt att kolla på iallafall. Ibland blir jag nästan mer inspirerad av när de gör fel, för då känns de lite mer mänskliga. Några hästarna körde verkligen nedmejning av hinder ala Sportkossan, dvs komma lite fel, komma på halvvägs i språnget att man kommer landa i hindret eftersom man glömt vad det var man skulle göra, knuffa ner alla bommarna i hindret och sedan glatt galoppera vidare med livslusten på topp! Ska man ha fyra fel ska man göra det ordentligt, lite larvigt att riva EN bom när man kan riva hela hindret 🙂

 

Just det, vi hann med lite shopping också! Dock var jag lite besviken på mässan, trodde den skulle vara mycket större och med mer ”mässpriser”. Men det beror såklart på var man lägger ribban; om man brukar köpa Pikeursaker till fullpris är det såklart rena fyndparadiset. Men om man som jag brukar köpa barnridbyxor på Hööks slutrea för typ 100 kr är man inte så lockad av all märkeshysteri. Det blev åtminstone ett prickigt schabrak och en regnbågsfärgad grimma och grimskaft till ett totalpris av 320 kr. Lagom! Och snyggt!

Köpte också broddhålspluggar, men dem ska jag skriva om i ett annat inlägg när jag vet om de fungerar!

Det var mycket intryck hela helgen och det gjorde att jag blev väldigt väldigt trött. Vi gjorde ofta så att vi satt kvar inne på våra platser i pauserna för att få lite paus själva från allt folk. Speciellt inne på mässan blev jag nästan yr i huvudet av allt ståhej! Men det fungerade förvånansvärt bra, hjärnan var med nästan hela tiden. Det enda som är jobbigt för mig är maten, för om det inte blir exakt som jag har tänkt det så mår jag jättedåligt. Till exempel skulle jag äta Oumphlådan på Max, men när jag fick den var den iskall och inte alls god, och istället för att bara ”jaja, det är mat iallafall” blev jag jätteledsen och kunde bara äta litegrann. Så onödigt. Jag beställer nästan alltid samma mat hela tiden när jag någon gång äter ute, men ibland får man ju ta vad som finns, i verkligheten. Det är mycket bättre om jag inte har någon idé från början om vad maten ska vara, det är just det där att det inte blir som jag har tänkt som är jättejobbigt. Någon som känner igen sig?

Förutom lite matproblem var det en väldigt härlig hästhelg! Både avkopplande och spännande!

Hurra för mig!

För idag fyller jag år! Fast jag har nu uppnått den åldern då det egentligen inte spelar så himla stor roll längre…

Fick frukost på sängen och fina paket, men den bästa presenten har jag ju redan fått och det var att vi var i Göteborg på Scandinavium i helgen! Jag ska sortera bilder och intryck och få ihop ett ganska vettigt inlägg imorgon eller något. Det var iallafall jättekul att vara där och se all bra ridning och bli väldigt inspirerad! Vi firade även att vi har varit gifta i fem månader.

Fick en födelsedagspresent av Sportkossan också; en uteritt helt utan ryck, hopp och kast! Tack, pälskling!

Jag har funderat mycket på om jag ska ha något födelsedagskalas. När jag fyllde 29 och 30 hade jag kafferep, men jag vet inte riktigt om jag orkar i år. Kanske om ett litet tag – är det okej att ha födelsedagskalas två (tre, fyra, fem) månader efter sin födelsedag?

Bloggpaus

Idag var det strålande solsken och härligt varmt i solen! Vinterpälsen har börjat släppa så smått, även om vi väntar på det här riktiga att man inte kan titta på hästen på bild utan att bli hårig.

Han var jätteglad hela tiden, men här tar han en liten powernap innan uppsittning…

Vi var ute på en härlig skrittrunda i lite mer än en timme. Klättrade lite i vår klätterbacke men det verkade inte ha nån effekt alls för Sportkossan var helt  oberörd. Nu är det dags att ta backarna i galopp för att få lite effekt känner jag. Hans kompis däremot svettades och flåsade! Backträning är toppen!

Nu tar jag lite paus från bloggen eftersom vi ska till Göteborg i helgen. Återkommer nästa vecka med bilder, höjdpunkter och ja, allmän rapport helt enkelt. Ses där?

Göteborgstips!

Nu åker jag till Göteborg och Scandinavium! Jag har aldrig varit där, inte heller på SIHS, så jag är total novis när det gäller sådana här hästivaler och allt som hör till. Jag bad om tips från mina facebookvänner, både när det gällde själva GHS och tips på bra veganställen i stan. Tänkte dela med mig lite av dessa!

Först och främst skrev min kompis Lisa en jättebra lista angående hur man uppför sig på Scandinavium:

Tips: gå in till Scandinavium i god tid, särskilt vid de stora klasserna, för det blir mycket folk!
– Och likaså, gå på toa när ingen annan gör det om du inte vill köa ett tag
– Vänta inte med att handla om du gillar något för då säljs det oftast innan man hinner tillbaka
– Har du möjlighet; lämna sakerna på hotellet innan föreställningarna om du shoppat mycket, är skönt att slippa trängas med det. 

Tack Lisa, jag ska följa dessa råd! Förresten, Lisas syster Kajsa har en jättebra blogg som jag följer, den borde ni läsa.

Sedan öste mina vänner på med massa mattips!

Blackbird – veganrestaurang var det faktiskt två stycken som rekommenderade!

Solrosen – vegetarisk restaurang i Haga.

Al Habesha – etiopisk restaurang. Det låter mycket spännande, jag har inte ätit etiopiskt så jag vill gärna prova!

Thali – indisk restaurang. Eftersom jag har bott länge i England är jag något av en expert på västerländska indiska restauranger och det känns alltid overkligt välbekant att besöka en i Sverige. Det är nåt med C86band och ”go for a curry”, jag tycker det är en märklig fascination men jag gillar indiskt så jag klagar inte. I Sverige behöver man dessutom inte betala extra för ris. När jag frågar om det tycker alla att jag är konstigt, men hallå, i England ingår inte ris utan man köper det till, okej?

Jonsborgs grill – en vegetarisk korvmoj på Avenyn! Så jäkla fett, hoppas vi hittar hit!

Sen när jag googlade snubblade jag över den här; A steampunk bar. Vet inte om det är något att ha men bara namnet gör ju att man blir pepp!

Så, har ni några fler tips? Hit me!

Naturen som ridhus

Idag fick jag hem den här fina boken! Jag tror att jag har läst den innan, eller kanske tillochmed ägt den? Snopet om den finns på vinden någonstans… Men då har jag iallafall sponsrat författaren med att köpa två böcker!

Jag är inte så intresserad av distansritt som gren just nu, även om jag gärna skulle göra en start om tävlingen gick i närheten. Vi har provat en 20km och det var ganska roligt tyckte jag och astrist tyckte Sportkossan. Det finns två sorters hästar; de som blir heta och springer fortare och fortare ju tröttare de blir (Rallyfarfar) och de som blir långsammare och långsammare (gissa vem!?!). Sportkossan har liksom inte så mycket kämparglöd, så fort han blir minsta lilla trött blir han JETETRÖT!! Noll pannben där alltså. Då måste jag för att inte bli helt slut själv av att skänkla på hela tiden vara noga med konditionsträning och verkligen öva på att rida både länge och snabbt (dock inte samtidigt alltid). För att när vi väl ska göra något ”på riktigt” ska det kännas lätt och roligt för Sportkossan! Så jag tänkte att jag skulle få bra tips av den här boken.

Dessutom är det en gammal barndomsdröm att rida långritt och vara borta i flera dagar! Jag har redan spanat in ridleden som finns i Nybro och försökt hetsa några kompisar att följa med. Då måste man öva, speciellt på att rida länge, och inte bara springa runt i ridhus 🙂 Dessutom bra hjärngympa för kossan att ta sig fram överallt.

Jag återkommer när jag har läst ut den och se om jag kan dela med mig av mina tankar. Annars kan man ju beställa den själv från Elisabeth Hjortvid.

Pay & Cross!

Jag överlevde! Och roligt var det, som vanligt. Vet inte varför jag stimmar upp mig så mycket varje gång, för när jag väl rider så är det ju jättekul.

Vi kom dit lite för tidigt, men det visade sig vara ganska bra. Jag satt upp och tänkte jogga igång honom lite, det är en stor framridnings/hoppningsbana så det var gott om plats. Sportkossan visste precis att det var hoppning så han var vaken och energisk. Lite för vaken, för helt plötsligt fick han syn på två väldigt lurviga hästar på väg nerför en backe i hagen bredvid paddocken. SKITFARLIGT!! Stopp, försöka vända, fnysa, sprattla! Så hela min framjoggning gick ut på att trava hyfsat nära fyrkantsspåret utan att fippla alltför mycket. Efter en kvart gick det bra, då passade jag på att galoppera lite framåt också, innan vi gick in för banvisning. Det är trevligt med banvisning till häst tycker jag. Inte för att det behövdes för Sportkossans del idag, vi har hoppat de fasta hindrena tusen gånger, men det är ändå trevligt att komma in och titta på dem OM det skulle vara nåt. Ridhuset var bättre, tyckte kossan för där är det ju väggar mellan honom och farligheterna utanför!

Sen gick vi och hoppade fram och det gick SÅ bra! Han var pigg men försiktig och jag red framåt utan att försöka lägga honom rätt. Har aldrig haft en så bra framhoppning, det var underbart! Efter att ha hoppat alla hindrena perfekt flera gånger på raken kände jag att det räckte, och gick till ridhuset igen. Där tog Sportkossan en powernap medan jag försökte komma ihåg banan. Sen var det vår tur!

Vi fick hoppa första hindret en gång som lite ”kom igång”, sen var det bara att köra. Och som vi körde! Det var 13 språng, och fram till nr 9 kände vi oss som Peder & Allan! Innan nian tjabbade vi lite om det var nödvändigt att springa i korsgalopp (jag tyckte inte det men Sportkossan sa skit samma ;)) så då tappade vi rytmen lite och resten av banan kändes inte lika klockren. Dessutom var han lite trött och vi vet ju att när Sportkossan är trött blir han SÅÅÅÅ TRÖTTTTTT ZZZZZZZ….. Men runt kom vi, och sen fick vi hoppa några extra språng för att avsluta med en bra rytm.

Jag är supernöjd med oss! Min tränare sa tillochmed att början på banan var det bästa vi nånsin gjort så då blir man ju GLAD. Det kändes bara härligt, tillochmed hindrena med bommar kändes enkla (skuttade över en trippelbarr på 90 som om det inte var nånting). Tyvärr blev det varken bild eller film idag. Min styvpappa följde med som chaufför och hästskötare, och jag glömde helt bort att be honom fota. Så kan det gå! Jag får nöja mig med att komma ihåg känslan. Och så fortsätter vi med kondition & styrketräning så det räcker hela vägen fram nästa gång!

Nervös!

Precis när jag startade den här bloggen gjorde jag ett inlägg som hette ”Att tävla med psykisk ohälsa – dressage edition!”. Tänkte göra ett sånt inlägg för varje gren allteftersom jag tävlar, och tänkte därför göra en show jumping edition nu. Jag tävlar inte hoppning så ofta längre, men jag ska ju på en pay&cross idag och upplägget är ju detsamma.

Men just nu har jag absolut ingenting alls att ge, inga goda råd om hur man gör, för jag är hur nervös som helst! Jag vet inte varför. Det är en träning utformad som en tävling, på hemmaklubben, över hinder jag har hoppat i nästan två år, min tränare kommer inte bara vara på plats, hon kommer vara på banan och hjälpa till om jag skulle få hjärnsläpp. Så vad är jag så nervös för?? Drömde inatt att jag kom dit och skulle lära mig banan och den var helt obegriplig och jag var jättestressad och förstod ingenting!

Förra gången det var inneterräng var jag inte nervös alls utan tyckte bara det skulle bli roligt. Om jag verkligen tänker på hur jag ska rida, hur det kommer kännas att värma upp och rida mot hindrena känner jag mig inte så nervös, utan ser fram emot det. Ändå är det tusen fjärilar i magen, värsta ytliga andningen och en jättejobbig hjärna som vill ligga kvar i sängen. 🙁

Men det ska den inte få, för oavsett hur det går kommer jag bli nöjd över att jag lyckades komma iväg. Även om vi bara kommer över ett enda minihinder är det ändå en seger för mig att trotsa detta och försöka ha roligt ändå. Sportkossan kommer iallafall ha jättelajbans, det är jag säker på!

Arbetsträning

Som ni kanske inte vet är jag med i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd via arbetsförmedlingen. Programmet består av coachande samtal och stöd hos arbetslivsresurs, och vi har beslutat att jag ska börja arbetsträna. Bara pyttelite till att börja med, för att sedan öka på och se vad jag klarar av.

Idag har vi varit på besök hos ett företag och bestämt att jag ska börja arbetsträna där om två veckor! Så otroligt roligt och spännande! Jag får verkligen tänka att jag går in i detta helt förutsättningslöst och inte som jag brukar göra, 110% för att sedan kollapsa. Utan lite i taget och mycket slappande. Jag är ju i grunden en ganska otålig och framåt person, så jag får skärpa mig nu och inte sumpa en sån här möjlighet att ta det lugnt. Tror det här kommer bli mycket bra! Återkommer med rapporter såklart.

Är det någon här som arbetstränar? Med vad och hur? Hade varit intressant att veta!

Konsten att rida ut

Igår tänkte jag och en stallkompis skritta ut. Jag hade tänkt mig en lite längre runda och bara slappna av, lunka på och vara lite social för en gångs skull. Synd då att Sportkossan och hans kompis tillsammans är lika modiga som en liten kanin. Halvvägs ut från gården fick Sportkossan syn på nåt oerhört farligt, och hans kompis sa nu går vi nog hem va och Sportkossan sa ja det gör vi nog va och så fjantade de runt en liten stund tills jag tröttnade, hoppade av och LEDDE dem ut på vägen. Tur för Sportkossan att hans matte är modigast i världen och går först och schasar bort alla spöken 😉 Sen gick det bättre, men min huvudvärk som jag hade anat på förmiddagen blev värre och värre och till slut mådde jag illa och var helt svag i benen. Så då fick vi vända. Nåja, MVG för ett gott försök iallafall.

Idag skulle vi ju egentligen ha tjuvtränat på terränghindrena inför morgondagens Pay&Cross, men det var bara en handfull ryttare som ville det så det blev inställt. Synd, för det hade känts bättre för mig att veta vilka hinder och linjer som ska hoppas. Men det ska nog gå bra iallafall, och gör det inte det finns min tränare på plats så det löser sig nog. Vi ska hoppa 90, har anmält mig till en start men tänker att om jag rider sopigt kan vi rida en runda till så det känns bra.

 

Sportkossan i trollskogen! Inte så mycket tomtar och troll ute idag dock, s

Så idag trotsade vi blåsten och regnet och red ut. Sportkossan visade hela ögonvitan och sprattlade runt lite i början, men sen travade vi läääänge och då slappnade han av och var riktigt duktig! Jag var också väldigt duktig och blev inte irriterad när han fick sina ryck, utan red bara vidare. Så jag är väldigt nöjd med oss båda! Dessutom, om man rider lite fortare så hinner man inte se alla farliga saker som man ska vara rädd för och man hör inte alla läskiga knäppanden i skogen heller! Dagens tips om du som jag har världens ängsligaste lille skutt.

Första dressyrtävlingen i år!

Sådär, då var årets första tävling avklarad. Jag och Sportkossan inledde starkt med personsämsta i LB:1. YEAH! Jag tyckte det kändes helt okej, lite segt, men ändå stabilt och inte milsvid skillnad från förra årets starter där vi fått allt från 64-67%. Så får jag se protokollet och det slutar med nån decimal över 60%. Sååå besviken! Fick nästan enbart 6or och väldigt få kommentarer så det är svårt att veta vad som ska göras bättre. Att ”rida mer framåt” funkar ju inte riktigt på Sportkossan eftersom ju mer man skänklar ju långsammare går det. Och jag vill ju inte komma tillbaka till det här klämmandet som jag försöker jobba bort bara för att få lite bättre betyg. Funderade starkt på att stryka mig och åka hem, för om jag knappt får godkänt i LB har jag väl inget i LA att göra? Lika bra att gå tillbaka till LC där vi uppenbarligen hör hemma.

När jag var klar med att tycka ohyggligt synd om mig själv var det bara att sadla igen och göra om, göra rätt. Tog med spöet in på framridningen den här gången och då funkade allt mycket bättre. Det är svårt att veta med Sportkossan, för ibland när man har spö blir han jättespänd och då kan han få sina ryck och hoppa omkring lite. Men ibland känns han avspänd från början och då kan man lägga lite press på honom. Svårt att veta på helt nytt ställe, och svårt att veta överhuvudtaget egentligen. Det räcker ofta med att ha spöet i handen eller peta honom på bogen med det så dubbleras genast energin, i rätt läge alltså. Idag var han stencool och då kunde spöet användas till att få den där extra lilla uppförsbacken. Slängde spöet precis innan jag red in på banan.

Och det funkade! Eller vad sägs om 7a på uppridningen som är i galopp till halt? Det har vi aldrig gjort innan och jag tänkte att det skulle bli att vi sladdade runt på medellinjen för att snubbla in i en helt sned halt. Så där blir man ju glad! Överlag vågade domaren i LA använda lite mer av skalan, så jag fick 5.5 på mina taktmissar i galoppen, men 7.5 på ökade skritten. Så även om procenten 61.3% blev ganska nära resultatet i LBn var känslan mycket bättre och framför allt blev vi belönade för det som var bra! Istället för ett jämntjockt ”okej”. Skänkelvikningarna och förvända galoppen fick jag tillochmed 6.5 på vissa ställen så ”svårigheterna” var inte så svåra som jag hade trott. Så det är bara att öva vidare mot målet att någon gång i våra liv våga rida MSV! Ingen dröm är för stor, eller hur?

Såklart var jag låååångt från placering, men det får man räkna med när man tävlar i Skåne. Det var enbart lyxhästar och Sportkossan i Åsum idag! Lastbilar och headset och flashiga hingstar och hela baletten. Det är inte så konstigt att folk drar sig för att börja tävla dressyr, när det tillochmed på lokala LCer struttar runt Briaravkommor. I princip alla som tävlade i mina klasser hade passat i MSVC enligt mig. Personligen tycker jag att i LC och i viss mån LB:1 (lokal, kort bana) ska god ridning, lydig häst och stadig form premieras och så önskar jag mig att sitsen bedöms lika hårt som hästens gångarter genom hela programmet. Till exempel att om man drar upp skänkeln i en volt eller trycker ner handen så ska man få sämre poäng på det momentet, som man får nu om hästen blir ostadig eller springer lite eller vad det nu kan vara. Nu känns det som att man kan sitta hur fan som helst, men bara hästen ser bra ut så kommer man undan. Det är ju lite märkligt! Eller vad tycker ni?

Men jag vill också skriva om hur bra stämning det var där och hur trevliga och tillmötesgående alla var. Vi hade en jättesöt familj med två små barn bredvid vår transport med en otroligt fin och snäll häst, och det gjorde mig glad att se hur goa alla var mot varandra. Ibland när det är tävling blir det ju lätt att man är lite stressad och snäser åt både häst och medhjälpare, så det var fint att se. Det var också en annan skäck på tävlingen och då måste jag ju snacka lite med ryttaren 🙂 Hon hade full koll på Sportkossans stam och allt, det var skojigt!

Och sen när vi var klara och kunde pusta ut var jag bara så GLAD över min fina, duktiga Sportkossa! När jag köpte honom hade jag nån vag tanke om att en dag överleva en klubbdressyr, och nu är han värsta rutinerade tävlingshästen! Åker bäst, är supercool på tävlingsplatsen trots hysteri delux på framridningen och parkeringen, och inte ett enda litet tjolahopp på hela dagen (annars brukar han ju försöka klämma in några stycken omotiverade ryck per ridpass, det hör liksom till)! Bara avslappnad, glad och nöjd.