Arbetslivsresurs: mål och delmål

Ni kanske undrar vad man egentligen gör hos arbetslivsresurs, och det kan självklart vara olika för olika människor. Jag har individuell coaching, alltså vi sitter bara jag och min handledare. Hen är väldigt bra, och det är nog en förutsättning för att det ska fungera. Jag får hemuppgifter som jag jobbar med och sedan diskuterar vi svaren tillsammans. Det har varit en hel del självskattningsuppgifter, vilket såklart inte är så roligt, men nödvändigt för att komma framåt.

Nu har vi ialllafall kommit fram till mål, delmål och handlingsplaner för att komma dit. Jag tänkte att det kan vara intressant för andra som är sjukskrivna/arbetslösa/etc att se hur det kan gå till när man tar sig tillbaka till arbetsmarknaden.

Övergripande mål: Hitta ett jobb som jag inte mår dåligt av.
Detta mål har vi delat upp i tre delmål.

Delmål 1: Hitta en plats att arbetsträna på.
Delmål 2: Ta reda på hur mycket jag klarar av att jobba
Delmål 3: En fast anställning

Varje delmål har en handlingsplan för att uppnå dem.

Delmål 1
1. Ta reda på hur en jobbsituation bör se ut för att passa mig.
2. Vilka arbetsplatser stämmer in på dessa behov? Känner jag någon på en arbetsplats som jag kan fråga? Studiebesök.
3. Kontakta arbetsplatserna och fråga om jag får komma och arbetsträna.

Delmål 2
1. Börja smått, några timmar i veckan.
2. Utvärdera arbetsplatsen, eventuellt byta eller anpassa tills det känns rätt.
3. Öka på timmarna tills det tar ”stopp”.
4. Fastställa arbetsförmågan med AF/försäkringskassan etc.

Delmål 3
1. Ta reda på om arbetsgivaren kan få bidrag för mig
2. Om jag inte klarar heltid: kan jag få ersättning för resten av tiden?
3. Utifrån erfarenheterna från 1 & 2, hitta en arbetsgivare som vill anställa mig.
Givetvis finns det utrymme för justeringar i handlingsplanerna, och erfarenheter får ju bygga på varandra. Men det här är en grov skiss i vad som ska hända och framför allt var vi ska börja!

Alltid är det nåt…

Nåt måste ju alltid hända när man känner att man är på g och har lite flyt för en gångs skull… Igår när jag kom hem efter uteritten hade Sportkossan en sten inkilad i sidostrålfåran, mellan strålen och traktarmen på skon. Den satt ganska hårt, men jag såg ingen skada under och gjorde bara en mental notering att kolla det noga i ett par dagar.

Idag när jag kratsade hoven hittade jag lite blod! Och som den nojiga mamma jag är var det ju panik deluxe! Skrubbade rent för att kunna se vad som egentligen försigick, men hittade inget sår och framför allt inga mörka fläckar eller ömma punkter i sulan. Just ”sten i skon” är ju ett bra recept på hovböld och det är såååå drygt och framför allt smärtsamt för hästen! Sen kollade jag att han inte var halt och det var han inte, så jag red på som vanligt men höll mig på mjukt underlag i paddocken.

Sen skrubbade jag igen, tryckte in massa jodopaxindränkta bommulspaddar i sidostrålfåran och lindade in kalaset i vetrap. Även om jag inte hittade något sår har det ju uppenbarligen blött lite, och det är verkligen inte bra om det kommer in smuts där, även om såret är litet. Ringde hovslagaren också för säkerhets skull och hon tyckte att jag gjort allt jag kunnat och nu får vi bara vänta, hålla det rent och hoppas att ingen hovböld poppar upp! Jag skulle rida som vanligt, men kanske inte på de allra stenigaste vägarna (lättare sagt än gjort häromkring!).

Det här fina bandaget kommer sitta på i säkert en halvtimme, hälsar proffsmarodören!

Eftersom vi var förvisade till paddocken övade vi på dressyrfrökens läxa; att Sportkossan ska mjukna och gå fram till ett stöd när jag tar kontakt med hans mun. Kontakt -> se vad som händer -> troligtvis korrigera med en mjuk skänkelhjälp eftersom Sportkossan tycker att han ska stanna -> troligtvis korrigera med hjälp av en liten kick eftersom Sportkossan troligtvis inte lyssnar på ett lätt tryck -> slappna av och behålla kontakten och se om han vill länga halsen med bibehållet ”sug” framåt i tygeln -> ta kontakten igen när han släpper den… And repeat. And repeat. And repeat… JÄTTEKUUUUL! Not! Men nyttigt och till slut fick jag till den där härliga, mjuka känslan i handen, Sportkossan tuggade och slappnade av, kom upp med överlinjen och man riktigt känner hur han lyfter på fötterna och blir större i rörelserna! I det läget har han inte riktigt balansen att länga steget ännu, så då får jag vara noga att inte jaga på honom, utan nöja mig med att han går framåt utan att jag ”håller igång” med skänklarna, även om det kanske inte går jättefort. Nu ska vi bara hitta den där känslan lite fortare för varje ridpass så vi har lite energi kvar att faktiskt jobba lite i det läget. Men det kommer!

Friluftsdag i Bregottfabriken

Sportkossan tyckte det var en ganska dålig idé att vi skulle ut och rida tidigt på morgonen dagen efter träning och tävling. Hallå, man får ALDRIG vila på det här stället, bara jobb jobb jobb, man blir så trött i fötterna… Han gick jättelångsamt och skulle stanna och försöka vända hem hela tiden. Dock glömde han extremt snabbt bort sin trötthet när han fick syn på Gammelkossan! JIPPIE!!! Åh vad glada de blev båda två!

Bregottfabriken på tur!

Gammelkossan bor i Rallyfarfars stall och det har ju varit kvarka där, så vi har hållit oss borta hela hösten och vintern. Det var jätteroligt att få rida ihop igen! Sportkossan blir mycket piggare och mer orädd med sällskap. Han älskar att gå sist för då kan han koppla av lite, och så hänger han på väldigt bra och är inte alls den här latmasken han kan vara. Skönt att få upp farten lite. Idag ville jag dock prova om vi kunde få upp samma fart även när vi var först! Och det fick vi verkligen. Hej vad det gick! En galoppsträcka tänkte jag att jag skulle fatta galopp och sen bara kolla vad som hände om jag inte drev eller höll i utan att han fick välja tempo själv. Då fick Sportkossan verkligen sprutt under dojorna, jättekul! Fast det hjälper kanske lite att ha en annan kossa i röven som ”puttar på” lite haha. Det hade varit så härligt att komma ut på terrängbanorna i vår och känna den där framåtbjudningen även när vi är ”själva”.

Nu när jag har kommit igång med GoPro får ni stå ut med att den här bloggen blir typ enbart en GoProblogg haha! Första galoppen fick jag smacka på lite, men andra var han med på noterna 🙂

Filmer från inneterrängen i Vinslöv!

Här kommer filmerna från gårdagen, de som inte är GoPro alltså utan helt vanliga läktar-filmer!

Ett ihopklipp av träningen:

Och tävlingen:

Till nästa gång ska jag försöka bättra min sits ännu mer och verkligen komma upp och rida på framåt i transportsträckorna. Och så ska vi öva på att landa i rätt galopp eller åtminstone inte få korsgalopp! Fel galopp och kors stoppar ju upp rättså mycket och det vill vi ju inte – vi vill ha flyt! Och vi har mer galopp att ge, det vet jag!

Inneterrängtävling!

Efter träningen hade vi en liten matpaus, och en liten sovpaus! Sportkossan tycker verkligen om Mattias och det är ju bra eftersom de spenderar en hel del tid med att gå runt på parkeringsplatser i olika delar av landet!

Det gäller att spara energi i pauserna så att man kan gå in och bli placerad sen!

Jag gick banan och i samråd med Hanna tog jag 90-banan! Det fanns alternativhinder till de allra största sprången, så det blev ett litet ihopplock. Några 90hinder och några mindre (men då blev det klurigare väg till de mindre, så det var inte helt lätt ändå). Kändes verkligen toppenbra! Jag har ju gett mig fan på att få till min tvåpunktssits i år eftersom jag ALLTID får minus på den så fort det ska stilbedömas. Det är svårt att stå över Sportkossan eftersom han är så långsam, man måste liksom sitta ner ganska ofta och ”putta på”. Givetvis får man sitta ner i anridningen till hindrena, men på transportsträckorna vill man ju stå och galoppera på! Så jag försökte verkligen tänka på det och hör och häpna; fick PLUSPOÄNG för sitsen: ”Stadig och säker lätt sits -bra!”. JIPPIE! Det och en felfri runda räckte till en ANDRAPLATS! Herregud vilket sätt att inleda säsongen, så himla roligt! Jag vann ju förra gången så jag hade förväntat mig att det var en ”one hit wonder” och att jag skulle få en fin deltagarrosett som minne, men det blev en fantastisk blå rosett och en rosa borste! Återkommer med film när den har laddats upp!

En bild på Sportkossan på borsten! Snyggt 🙂

Inneterrängträning med GoPro!

Tur det var inne, annars hade det varit klurigt att se hindrena!

Jag vet inte varför det är skitsvårt att hoppa över bommar men hur lätt som helst och jätteroligt att hoppa över fasta hinder? Det borde ju rimligtvis vara tvärtom, för bommar är ju snälla och trillar ner om man klantar sig (vilket jag gör större delen av tiden). Fasta hinder står ju där de står, och slår man i dem gör de antingen jätteont eller resulterar i att man fastnar, snubblar eller liknande och därmed riskerar att gå omkull eller andra obehagliga saker. Trots detta styr jag glatt på vad som helst och klarar det oftast riktigt bra. Jag får inte alls samma känsla på ett bomhinder. Det kan vara så att Sportkossan är ganska nonchalant när det gäller bommar, och då fokuserar han inte och tar inte tag i hindrena. Det är som att han inte riktigt tar det på allvar. Fasta hinder däremot tittar han på, taxerar och hoppar av ”vad som än händer” i princip och det är ju bra mycket lättare att rida när hästen sköter sitt jobb! Som ryttare kan man ju bara ge hästen bra förutsättningar (på vår nivå en bra galopp och en bra väg), men hoppa måste den göra själv.

Några av de roliga hindrena!

Idag var det dags för inneterräng i Vinslöv, för bästa Hanna Berg! Jag var som sagt lite nervös och mådde dåligt innan vi åkte till stallet, men sedan var jag helt lugn. Det kändes verkligen jättebra!

Sportkossan klev självsäkert in i ridhuset och kändes lugn och avspänd. Sen råkade vi gå förbi en häst som stod och fnorkade vid en flagga bredvid ett hinder. Sportkossan fattade inte riktigt vad det var som var jättefarligt, men nåt var det ju, så efter lite runttramsande bestämde han sig för att det var en del av väggen på kortsidan som nog var hästätande… Så en del av uppvärmningen gick åt till att försöka rida längs fyrkantsspåret utan att hoppa åt sidan… Lyckligtvis låg det en liten stock i det ”farliga” hörnet så när vi hade hoppat den ett par gånger (= KUL!) så glömde vi bort att det stället var farligt och kunde börja fokusera på hindrena.

Vi har Pride-fest varje dag!

Jag hade redan bestämt att vi skulle hoppa 80, eftersom det bara var andra gången vi hoppade, men det kändes så bra att vi tog 90hindrena också! Det var bara någon kombination som var lite lång och en smal borste som var närmare en meter som vi struntade i. Jag vet att jag kan rida lite fortare, men det gäller att göra en avvägning mellan fort och flackt och lite långsammare och hoppa uppåt! Vi är inte riktigt där ännu då vi kan gå fort och hinna hoppa uppåt (som vi fick erfara på förra träningen då bommarna flög!). Men jag känner ändå att han är mer och mer lätt att få i framåtläge så det känns definitivt som att vi är på rätt väg!

Provade min nya GoPro på träningen, enjoy! Såhär känns det att rida Sportkossan!

Helgens planer

Jag har funderat mycket på mina senaste uppgifter från arbetslivsresurs i veckan, och imorse fick jag nåt anfall av inspiration, så jag skrev ner jättemycket av det jag har gått och grunnat på! Känns skönt att få det svart på vitt. Jag kommer publicera lite här i bloggen, så ni får se vad jag egentligen håller på med.

Om någon timme ska vi åka ut till stallet och sedan bege oss mot Vinslöv! Inneterräng med Hanna Berg står på agendan! Magnus Gällerdal har helgkurs på min hemmaklubb i Hoby, men de platserna tog slut på en gång så vi åker till Skåne istället. Ska bli jättekul att hoppa lite fasta hinder igen, och Hanna är så duktig! Träningen avslutas med en Pay&cross. Kolla under kategorin ”Fälttävlan” här bredvid för att se hur det gick förra gången. Tror inte att det går lika bra idag, men det ska bli roligt att vara med iallafall!

I vanlig ordning är jag supertroupernervös, men det är bara att soldier on och göra det ändå! Jag vet ju att jag vill och ångesten ska inte få vinna! Imorgon ska vi på rid-dejt och sedan har jag förhoppningsvis lite energi kvar till ett släktkalas.

Sportkossan och hans fd hagkompis och bestie Gammelkossan ska på playdate imorgon!

OCH jag har anmält till årets första dressyrtävling! I februari blir det LB:1 och LA:1 i Kristianstad. Träna på!

Dressyrträning

Dressyr kan verkligen få mig att känna att jag är bäst i världen, eller sämst! Det är så otroligt svårt och jättehärligt på samma gång, på ett helt annat sätt än hoppningen. I hoppningen är vi ju mer på nivån ”point and go”, men jag antar att riktiga hoppryttare känner likadant för sin gren.

Idag var det dags att ”springa runt” igen, lagom kul tycker Sportkossan, men när han väl kommer igång och får massa beröm så är det inte så tokigt ändå. Går dock INTE att jämföra med ”springa och hoppa” i exalteringsgrad!

Vi har inte tränat för vår tränare sedan slutet av November, men mycket har fallit på plats sedan dess upptäckte jag idag. Och mycket var exakt samma, haha! Tränaren tyckte ändå att vi hade kommit till kapitel två, så det går ju ändå lite framåt.

Sportkossan är inriden på Irland som jakthäst och sen har han varit på en ridskola i två år. Han har alltså lärt sig att sparka = spring fortare och dra = stanna. Och när han inte förstår blir han spänd, släpper kontaken och slutar bjuda. Så det är knepigt att få till det ibland, eftersom man är så inpräntad att ”hästen ska gå fram”, men om man skänklar på när han är spänd springer han bara fortare, och det är ju inte det man menar med ”fram”. Så vi börjar med kontakten, och sedan mjukt framåt utan att tappa balansen eller stressa på. Nu går kontakten ganska bra faktiskt, det är kapitel ett. 🙂 Så nu börjar det roliga jobbet, alltså kapitel två, att ställa om hjälperna lite så att de inte betyder ”spring” och ”stanna”. När jag ökar kontakten med munnen vill jag ju att han ska balansera av och komma lite mer i uppförsbacke, inte sakta av. Och när jag trycker med skänkeln ska han ju aktivera sina bakben, inte springa fortare med korta steg. Jag måste alltså vara superdupernoga med skänklarna och inte sitta och trycka. Tålamodskrävande för mig (jag ska ju också lära om!) men när vi väl har knäckt den ”nöten” kommer hela dressyrarbetet få ett stort lyft! Vi kan ju alla fancy rörelser, springa på sidan och hålla på på olika vis, men de ska ju göras med kvalitet också. Jag är så peppad på att arbeta vidare och ser fram emot den dagen jag kan ta tyglarna och han är med mig direkt!

Jag har en helt annan känsla nu! Även om det här var fint också 🙂

Förresten, här är en före och efterbild på svanstvätten enligt Bokstavsryttarens mirakelmetod!

Före
Efter! Lite skillnad!

Tvätta vit svans och vita ben

Välkommen till Bokstavsryttarens tvättskola! Efter att ha jobbat i Hyde Park i två år är jag något av en fläckexpert. Vi hade otroligt många skäckar och skimlar och de fick inte släppas ut i parken smutsiga! En vanlig dag började 7.30 och då skulle man hinna fodra, mocka samt fixa 13 hästar så att de var spotless innan klockan nio. YAY! På eftermiddagen var det samma procedur; 13×4 hästben snabbt skulle tvättas efter en dag i den äckliga London-sanden.

När vi var uppstallade tvättade jag Sportkossan var och varannan dag, men nu har jag inte tvättat honom på flera månader. Jag upplever faktiskt inte att han är så mycket smutsigare, men vi har betydligt mindre lera här, och sen blir det ju inte att han ligger och sover i sin egen skit som det blir när han står på box. Dessutom, om man tvättar för ofta förlorar pälsen lite av sin eget fettlager och motståndskraft mot smuts och då blir de smutsigare lättare.

Men nu kände jag ändå att det var dags för en liten tvätt. Vi ska ut och visa oss offentligt snart och då är det ju trevligt om den vita svansen är typ beige iallafall och inte brun. Såhär gör jag, ett väl beprövat system som funkar!

Mitt team!

Det man behöver är en hink och en stor svamp. Fyll hinken med varmvatten och pytsa i en blandning av diskmedel, skimmelschampoo och fläckborttagare. Jag hade även i lite grönsåpa.

  Före
Sportkossans naturliga tillstånd!

Doppa svansen och låt den ligga i blöt så länge du orkar hålla upp hinken, men några minuter iallafall. Har din häst känslig hud så försök att akta svansroten. Jag gör inte det här så ofta och Sportkossan är tålig, så jag blötte även svansroten med svampen. Ställ ner hinken och gnugga hela svansen med svampen. Doppa igen en kort stund och låt sedan medlen verka.

Var försiktig här om hästen inte är van. Sportkossan är ett pro så det är bara att tvätta på av hjärtans lust.

Nu har du en hink som är ungefär halvfull. Ta vattnet som är kvar och tvätta ett ben med det, gnugga med svampen bara. Fyll hinken med varmt vatten igen, pytsa i medlen och doppa svansen igen. Samma procedur som innan. Låt verka, och medan du gör det använder du vattnet i hinken till nästa ben osv. Upprepa tills vattnet i hinken är rent och alla benen har fått sig en omgång med svampen.

Låt verka

Låt verka 10-15 min, passa på att borsta resten av hästen. Skölj sedan med slang och/eller en ren svamp. Var jättenoga med sköljningen, använd händerna. Speciellt om hästen har hovskägg. Använd eventuellt svettskrapa för att ta bort överflödigt vatten och gnugga sedan med en handduk. På med en halv flaska pälsglans, både i svansen och på benen.

Efter
Han kommer vara såhär ren i ungefär fem sekunder!

När jag hade gjort allt det här gick jag en liten promenad på torrt underlag för att det skulle torka lite till. Sedan flätade jag svansen. Återkommer med ”efter”-bilder imorgon när svansen är torr och utborstad!

Fläta. Sportkossan har flätad svans tills flugorna kommer i vår, otroligt mycket lättare att hålla ren!

Mucka inte med en hästtjej!

Idag var vår kära lokala bonde på stallbesök och levererade lite ny halm. Vi har inte riktigt någon bra förvaring för storbalar i stallet, så nu ligger de i en avskärmad del av ligghallen. Bonden satte balarna i grindöppningen och jag rullade in dem i lösdriften och ställde dem fint i ett hörn. Hans reaktion var ”Ja, man ska inte mucka med en hästtjej!”. Sant. Man blir stark av stallgymet! Och det man inte har i styrka tar man igen med en envishet värdig en flock med shetlandsponnyer. Flytta hundratals kilo halm själv? Inga problem. Det ska gå! 🙂 Bossa runt nipprig 600-kiloshäst? Jadå!

Okej, så den ena halmbalen var lite för stor…
De kunde inte vänta på att jag skulle öppna den! Men vetehalm är inte så gott tydligen, för efter fem minuter gick de ut igen.

Jag hade lovat mig själv och Sportkossan att ha massa tålamod med mig upp i sadeln idag och så blev det! Massa peppande hejarop och halvlånga tyglar så han kunde vända på huvudet och inte känna sig fastlåst, och det fungerade. Visst var han lite tittig och lite bakskygg, men inte alls de här överraskningsgalopperna som är hans signum. Yay!

Eftersom klättringen i söndags inte verkade ha någon effekt på min kära kossa bestämde jag att vi idag skulle öka intensiteten! Vi har två klätterbackar i närheten som jag gillar och idag red vi till den som ligger lite längre bort. För att komma dit måste man rida en bit längs en större 70väg där det kör rätt mycket tyngre trafik. Just där vi rider är det 50, men ytterst tveksamt om folk bryr sig om det. Dessutom måste man rida i en kurva med skymd sikt och diken vid sidorna och det känns inte så kul direkt. Sportkossan är ju gammal Londonbo så han är trafiksäker till tusen, men han är ändå en häst, och därmed kan han reagera på en massa andra saker och mindre roliga situationer kan uppstå. Därför har vi löst det så att vi halvvägs på den här stora vägen får rida upp i skogen och gena över grannstallets ridbana och gårdsplan och komma direkt till skogen. Så himla snällt av stallägaren! Så vi behöver bara vistas på vägen en pytteliten sträcka och slipper den otäcka kurvan och det är väldigt skönt. Snacka om tillmötesgående grannar!

Lite mindre nerver idag, skönt!

Klättrade fem gånger upp och ner för backen och försökte hålla powerwalks-tempo! Sen två gånger i galopp och där började det bli jobbigt tyckte Sportkossan. Vilade lite genom att rida på plan mark och sedan hade jag tänkt göra samma övning igen, men jag var så uttråkad att jag körde en gång i skritt, två gånger i galopp och sedan en avslutande gång i skritt innan vi gick hem. Tips på hur man gör klättring roligare mottages gärna (för mig då alltså, Sportkossan knatar på helt obekymrat)! Man kan ju inte fräsa på i galopp hela tiden tyvärr 🙂